Title: Case 39
Genre: Skräck
Releasedatum: 13 augusti 2009
Speltid: 109 min
Åldersmärkning: 16+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Renée Zellweger, Bradley Cooper
Producent: Steve Golin
Regissör: Christian Alvart
Snittbetyg internationellt: 6.1/10 Imdb.com

Har du någon gång funderat över att starta karriär inom socialtjänsten? Fundera nu riktigt noga, du hjälper barn till en bättre framtid och känner dig samtidigt stolt över dig själv som ger en hjälpande hand. Men* Det finns även en baksida. Det händer ju också någon gång ibland att man trillar över ett rent utsagt litet monster som vänder upp och ned på din vardag.

Efter att ha sett denna film så har jag ju lärt mig att ett litet barns oskyldiga leende kanske inte är lika oskyldigt som det ser ut alla gånger. Ha alltid med dig ett kors och lite heligt vatten på flaska så håller du dig garderad. Åh, glöm inte bössan – bra att mota bort med.

Emily Jenkins (Renée Zellweger) jobbar som en socialsekreterare till vardags. Ett jobb som hon trivdes med, enda fram tills hon träffade på den 10åriga pojken Lilith Sullivan...

 

Filmen var inte riktigt som jag hade väntat mig, hade förväntat mig lite mera skräck och scener där skräcken bara kryper på dig och får dig att vilja krypa in så långt i hörnet på tv-soffan som det bara går i fosterställning.

Skulle nästan vilja säga att den är lite mer action/thriller liknande än skräck, men visst fanns det en obekväm stämning med skräck med i bilden men inte tillräckligt enligt min mening.

Men Case 39 är helt klart sevärd – speciellt om du har en tjej/(Pojkvän?) som kanske inte pallar med allt för intensiv skräck?

Plus
+ Renée Zellweger gör bra ifrån sig
+ En bra story/handling

Minus
-  För lite skräck
- Halvtaskiga effekter

Story: 4/5
Uppbyggnad/Innehåll: 4/5
Skräck: 2.5/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter/Animationer: 3/5
Slutsats: 3/5



/Adde
Gaming Ground Sverige

Title: Ghost In The Shell 2 - Innocence
Genre: Animerat/action
Releasedatum: 6 mars 2004
Speltid: 100min
Åldersmärkning: 18+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Akio Ōtsuka, Atsuko Tanaka
Producent: Mitsuhisa Ishikawa
Regissör: Mamoru Oshii
Snittbetyg internationellt: 7.6/10 Imdb.com


Den japanska maffian (Yakuza) skapade de här robotarna ursprungligen i avsikt för sex. Det slutade med att de till slut vart mördarmaskiner istället.

Jag gav första Ghost In The Shell filmen 4/5 i betyg för bara någon vecka sedan, det betyget förtjänar filmen verkligen, inget snack om saken. Men nu är det alltså dags för mig att recensera uppföljaren från 2004 (som Studio Ghibli gjort).

Jag har sett filmen förut, men det var flera år sedan sist, så jag hade glömt bort det mesta utav filmens innehåll. Så nu var det dags att friska upp minnet på nytt. Handlingen äger rum ett par år efter första filmen, det är nu år 2032 och Major Kusanagi är fortfarande inte återfunnen (hon som det handlade om i första filmen).

Cyborg agenten Batou (Kusanagi kollega/partner inom den hemliga säkerhets organisationen Sektion 9) tog hennes försvinnande väldigt hårt, då hon var en god vän och arbetskollega till honom. Batou får en ny kollega vid namn Togusa (som påminner mig lite om Mel Gibson I Dödligt Vapen) och de hinner knappt bekanta sig med varandra innan de får ett riktigt bloodigt uppdrag på sina händer.

2st poliser har blivit brutalt mördade I en gränd utav en så kallad ”nöjes robot” (en android vars ändamål är att tillfredställa män/kvinnor sexuellt, även kallad ” gynoid”), och ytterligare 6 människor skulle komma att gå samma grymma öde till mötes. Situationen gick från dåligt, till kritiskt på noll tid.


Batou har nyckelrollen i GITS2 istället för Major Kusanagi, och han sköter saker lite mer ”våldsamt” än vad hon gjorde.

Batou och Togusa letar desperat efter ledtrådar och vittnen som kan leda de vidare i det brutala fallet. De hittar slutligen till robottillverkarna Locus Solus (det är där sexrobotarna produceras), och där ifrån så blir det bara en allt mer luddig och förvirrande handling.

Ena stunden så matar Batou sin hund, för att i nästa gå rampage i en lokal matvaruaffär och sedan styra upp Yakuzan. Som tittare så funderade man ibland vad tusan man egentligen kollar/kollade på för något, en hel del scener i filmen känns extremt random.


Kusanagi är nu mera en del utav nätet (The net), så hon är inte längre en fysiskform. Hon kan där emot anta fysiska former genom att ladda ner sitt medvetande i shells (robotar/androider osv).

Jag säger inte att jag hade svårt att förstå det som jag såg och hörde, eller att jag inte fattade alla de filosofiska citaten. Jag menar bara på att allt kändes och uppfattandes som väldigt osammanhängande.

Troligen så har det att göra med det faktumet att man på fullt allvar försökt att avtäcka följande ämnen på endast 1timme och 30min. Meningen med livet,  har robotar själar?,  är det okej att ha sex med robotar?, kan man verkligen tro på det man ser, hör, upplever och minns?

Det är ungefär som om Sagan om ringen trilogin bara varit en enda film. Det hade varit en OMÖJLIGHET att göra Sagan om ringen rättvis på 2-3timmar. Det är lite som är fallet med Ghost In The Shell 2 också.

Hela filmen känns mer som en introduktion och förklaring av vad Ghost In the shell universumet är och handlar om. Och när nästan 30% utav filmen är ren utfyllnad också, så gör det inte helhetsintrycket en bamsetjänst direkt.

Så tyvärr, del II utav Ghost In The Shell var och är inte alls det som jag hade hoppats på. En grafisk/animerad ögonfest, yesbox, men utöver det så är det riktigt, riktigt tunt. Man sitter med fler frågetecken i huvudet efter filmens slut än vad man gjorde i dess början.

Plus
+ Animationerna och alla grafik effekterna tar andan ur än
+ Action bitarna är riktigt intensiva och välgjorda, även om de är få till antalet
+ De filosofiska bitarna (för de som förstår dom)
+ Ännu en gång så levererar Kenji Kawai ett helt makalöst soundtrack, epic!

Minus
- På tok för många frågetecken och på tok för lite filmtid för att reda ut de
- Major Kusanagi är knappt med i filmen alls, trots att hon var nyckelpersonen i förra filmen
- Nästan 30% utav filmen består utav saker som inte är relaterat till själva handlingen alls
- Extremt rörigt, tillkrånglat och filmen saknar en egentlig rödtråd

Story: 3.2/5
Uppbyggnad/Innehåll: 3.5/5
Action: 3.5/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter/Animationer: 5/5
Slutsats:

Uppföljaren är absolut inte en dålig film, potentialen och allt finns där. Men själva utförandet är så pass tillkrånglat att man inte kan göra annat än att klia sig själv i huvudet och fundera hur de tänkte egentligen.

Bortser man från de vackra animationerna, så finns det nästan bara ett tomtskal kvar utan innebörd.   Det är på tok för få och minnesvärda scener/dialoger för att jag ska kunna ge GITS2 ett högt betyg - 3.2/5



/Robin
Gaming Ground Sverige

Titel: Fear 2 - Project Origin
Utvecklare: Monolith Productions
Format: PC
Genre: FPS
Releasedatum: 13 februari 2009
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +15timmar
Snitt betyg internationellt: 77.79% gameranknings.com


Äns team, polare och kollegor. Till en början så är de väldigt triggade att få sätta tänderna i konstigheterna som uppstår i staden. Men deras inställning till uppdraget kommer drastiskt att ändras inom kort...

Med tanke på hur Fear 1 slutade så kunde man räkna ut på sina 5 fingrar att en uppföljare skulle bli en verklighet inom en snar framtid. Jag trodde inte heller för en sekund att mänskligheten skulle bli av med Alma så lätt heller för den delen. Nu har jag plöjt igenom del 2 och upplevt något som imo slår det mesta inom FPS genren.

Det är de känslorna, upplevelserna och mina åsikter som jag tänkte dela med mig utav till er, så nu kör vi!


Det dröjer inte så där värst länge innan man själv (och äns kollegor) börjar förstå att något inte står riktigt rätt till i området.

Först och främst så antar man inte denna gången rollen som Point man (han från första Fear), utan nu spelar man som Delta Force soldaten Michael Becket. Men precis som Point Man så kommer man att att hamna djupt ner i skiten, och det finns mycket där ute som mer än gärna trycker ner ditt huvud i skiten.

Till en början så skickas man ut på något som tycks vara ett helt vanligt rutinuppdrag (in and out), men äns kollegor börjar ana ugglor i mossen när de fick veta att de skickats in för att hämta en enda person (det känns lite overkill så att säga).


Spikgeväret är helt klart mitt favoritvapen i F.E.A.R serien (nailgun är även mitt favovapen i Quake). Få saker slår känslan att spika fast sin fiende mot en vägg.

Efter en kort mission briefing och en liten tur i ett bepansrat fordon, så släpps jag och en kollega av utanför entrén till ett stort kontorskomplex. Det är tyst som i graven utanför huset, jag kände hur min egen puls irl började höjas lite. Då jag visste att någonstans där ute så väntar Alma på mig, bitchen kommer att dyka upp och bita mig i arslet när jag minst anar det.

Jag var så pass spänd att jag råkade skjuta iväg en salva in i en bil då min kollega ropade på mig rätt vad det var. Min nervositet och rädsla skulle senare komma att bli bekräftad.


Det finns en rätt logisk och naturlig förklaring till VARFÖR Fear 2 har en 18+ märkning.

Precis som i originalet så har Monolith fastnat för det här med kontor och trånga korridorer, tack gode gud dock så består inte alla banorna utav kontors och industrimiljöer. Det är lite mer variation i del 2 helt klart. Skräcken (jag hoppade till ett par gånger kan jag säga) är dock Fear 2s allra starkaste kort (utöver action bitarna så klart).

Det är den typen utav skräck som man inte kan värja sig emot, en del är scriptat givetvis. Men det mesta är inte det. Så räkna med att pulsen kommer att gå upp i varv under spelets gång.

Slowmo funktionen har givetvis hängt med från första spelet (inte för att jag kickade ihjäl någon under spelets gång dock), det som är direkt nytt är det faktumet att man verkligen ser genom ögonen på  Becket (bokstavligen), då det ser ut som man kollar igenom ett high tech visir.

Det som där emot är riktigt surt är att Monolith (utav någon oförklarig anledning) tagit bort lean möjligheten helt och hållet, man kan alltså inte luta sig runt hörn längre. Det design beslutet förstår jag inte alls faktiskt.


Snubben på bildskärmarna är ett riktig pain in the ass. Oturligt nog för mig och er, så har han tillgång till en egen privat arme som dödar i hans namn.

Men bortser man från de bitarna så är Fear 2 ett riktigt kick ass FPS lir. Det är nästan omöjligt ännu mer actionröj i uppföljaren och det har tillkommit nya vapen, samt möjligheten att styra sin egen tungt bestyckad Mecha robot. Den delen gällande roboten är extremt underhållande, då det är lite Mechwarrior över det hela.

Det momentet som jag gillar bäst i Fear 2 är dock den som äger rum i en till synes övergiven skola (om man nu är så pass naiv att man tror att den är öde vill säga). Det kändes som om man spelade en Silent Hill FPS titel och jag älskade var enda sekund utav det!

Snakefist biten när man får mata på med ett tungt maskingevär hör också till ett utav de mer minnesvärda momenten i Fear 2. Sedan har vi den här känslan också att man känner sig iakttagen utav Alma, och det håller sig från början till slut.

Det gör att skräcken sätter sig som krokar i skinet på än. Så för att summera, Fear 2 är action i dess renaste och destruktivaste form, injektera det på egen risk!

Plus
+ Mer skräck än i ettan
+ Man får nöjet att styra en stora mecharobot
+ Silent Hill skola
+ Samma sköna action känsla som i Alien 2

Minus
- Upprepande och tråkig bandesign
- Det går inte att leana (luta sig) längre
- Lite väl linjärt kanske

Handling/story: 7.0/10
Handlingen är ialla fall inte lika tunn, förutsägbar och tråkig som den var i första spelet. Det är en betydligt djupare och mer medrykande story denna gången.

Spelkänsla:  8.5/10
De momentena när man får styra en stor bepansrad Mecha robot eller när man vandrar genom en hemsökt skola, är något utav det bästa som jag upplevt i ett FPS spel någonsin. Synd att hela spelet inte håller den kvalitén bara

Grafik: 8.2/10
Fear 2 spelar knappast i samma division som dagens spel vad det gäller grafik beträffat. Men jag tror nog ingen kommer att bli besviken på den fronten. Jag trodde seriöst talat inte äns att min skitdator var kapabel till att kunna leverera än sådan här grafik fest på min skärm.

Ljud/Musik  7.8/10
Inte fullt lika frånvarande som i originalet kanske, men den enda minnesvärda låten är "Snakefist". Utöver det så är det rätt snålt.

Kontroll: 9.0/10
Näst intill fläckfritt.

Livslängd: 8.0/10
Omspelningsvärdet är inte så där stort precis, då det bara finns ett slut och inga hemligheter att låsa upp (med undantag för achievements, funkar ungefär som i L4D). Och Fear 2 tar slut rätt snabbt även på hard.

Totalt: 48.5/60
Till en början så trodde jag att Fear 2 bara skulle vara en "easy cash" titel. Alltså att Monolith inte skulle presentera något nytt för mig, som tur är så hade jag fel. Fear 2 är överlägset originalet på samtliga punkter, så jag anser helt klart att Fear 2 är en värdig uppföljare. Det är kanske inte ett perfekt spel, men det är ialla fall näst intill en perfekt action upplevelse.

/Robin
Gaming Ground Sverige

Titel:
KMFDM WTF?!
Genre:
Industrial rock
Komponerat av:
KMFDM
Arrangerat av:
KMFDM
Publicerat av:
Metropolis
Release Typ:
Official Release
Album Info:
1 CD - 11 musikspår
Release datum:
26 april 2011
Total speltid:
50.49min


Hela KMFDM bandet samlat på bild. Bild lånad utav fearnet.com.

Det finns tyvärr band och artister i den här världen som inte alls får den creed, beröm och fame som de förtjänar. Det till trots att de har talang och levererat den ena bra låten efter den andra. KMFDM är ett sådant band, jag hörde talas om de för någon månad sedan via Mortal Kombat filmen (den första).

Så jag började kolla upp KMFDM och det visade sig att de funnits ända sedan 80talet (formad utav Sascha Konietzko 1984) och släppt hela 17st album. Jag finner det ytterst konstigt att jag inte hört eller fastnat för de tidigare, jag kunde ha missat de helt och hållet om det inte vore för Mortal Kombat, hemska tanke!.

Det känns kanske lite bak och fram att jag ska recensera deras senaste skiva WTF?! (släppt i år), men det är den ENDA skivan som jag lyssnat igenom ur deras diskografi (så här långt). Men vilken jäkla skiva det är sen, och jag ska förklara för er varför ni ska köpa WTF?!.


Fast Lucia Cifarelli idag är 40år gammal, så är hon fortfarande grymt jäkla het.

Jag ska dock poängtera ut att i stort sätt all musik som KMFDM gjort sedan de startade på 80talet är och består utav industriel metal eller elektronisk musik. Så är det inte din kopp te så kan du sluta att läsa redan nu.

Nu till själva WTF?!, Lucia sjunger grymt jäkla bra på det här albumet (jag har hört många andra KMFDM låtar som hon medverkat på) och hon har också fått betydligt mer utrymme nu än på tidigare album (förut så var hon typ bara backup vocals).

WTF?! sound är en mix utav både disco, metal, och electro och en vis stänk utav pop. Hela albumet är rätt igenom välgjort och svängigt med riffiga gitarrer och häftiga texter. WTFS bästa låt är utan tvivel "Rebels In Kontrol", en låt som jag lugnt skulle kunna använda mig utav som entré-låt om jag var en fighter (boxare eller what ever).

Så sammanfattningsvis så är KMFDMS WTF album ett utav de bästa albumen som släppts i år, samt ett odödligt industrimetal album. Köp nu säger jag bara!

KMFDM är:
Sascha Konietzko
Lucia Cifarelli
Jules Hodgson
Andy Selway
Steve White

Betyg låt för låt

1. Krank 3.5/5
Skivans troligen svagaste låt, kanske inte det bästa sättet att kickstarta ett album på. Men, men...

2. "Come On – Go Off"  3.9/5
Går man inte igång på den här låten så finns det INGET som gör det. En perfekt träningslåt och party/klubb låt imo.

3. Rebels in Kontrol 5/5
Klockren text, en utav KMFDMs bästa låtar någonsin och en epic låt i övrigt. Samt så sjunger Lucia grymt bra här.

4. Lynchmob 4.2/5
Gitarr licksen är tunga, trummorna smattrar på likt k-pistar och Sascha levererar som vanligt.

5. "Take It Like a Man" 5/5
WTF?! bästa låt imo och Lucias kanske bästa låt i sin karriär. Hon kan det där med att låta extremt sexigt och bra på en och samma gång.

6. Viva la Mort! 4.5/5
Trycket i den här låten fick mina tavlor och mitt porslin att skaka. I freaking love It!

7. Dystopia 4.3/5
Rätt tung låt, men inte världens djupaste och längsta text. Clatchy dock, och den sätter sig på hjärnan rätt snabbt.

8. Panzerfaust 3.8/5
Bättre än krank, men väldigt enformig och utdragen. Inte en låt som man lyssnar om och om igen på precis.

9. Spectre 3.7/5
Rätt skönt och svängigt sound. Långt ifrån skivans bästa låt dock.

10. Amnesia 5/5
En fulländad orgasm för mina öron. En hit utan tvekan.

11. Death & Burial of C. R. 3/5
Utan tvekan skivans allra sämsta låt.

Slutsats: Har man inte hört KMFDM förut så är det minnsan på tiden att man gör det och deras WTF?! album är något utav det bästa som jag hört på år och dar. Jag ger WTF?! 4/5 i betyg.

 

/Robin
Gaming Ground Sverige

Title: Ghost In The Shell
Genre: Animerat/action
Releasedatum: 18 november 1994
Speltid: 82min
Åldersmärkning: 18+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Atsuko Tanaka, Iemasa Kayumi
Producent: Yoshimasa Mizuo
Regissör: Mamoru Oshii
Snittbetyg internationellt: 7.8/10 Imdb.com


Filmens huvudkaraktär och hjälte, specialagenten Motoko Kusanagi har ett enormt ansvar och en tämligen omöjlig uppgift att lösa. Hon ska nämligen hitta datorhackern vid namn The Puppet Master.

Jag visste inte vem Masamune Shirow var och jag kände inte till mangan Ghost In the Shell innan jag såg Mamoru Oshiis långfilm Ghost In The Shell. En film som inte bara satt igång mitt intresse för cyberpunk på allvar, utan det var även en utav de första anime långfilmerna som jag såg.

Roligt nog så börjar inte det här spännande mötet med just Ghost In The Shell, nej, det börjar med Bullfrogs Syndicate Wars. För i det spelet så finns det en massa stora bioskärmar utsprida lite här och där ingame. På de skärmarna så kunde man ibland skymta trailers, där ibland Ghost In The Shell.

Jag vart genast nyfiken på vad det var för slags film, så jag började leta efter en butik som sålde filmen (ni får dock ha i baktanke att det här var 1995 någon gång. I Sverige på den tiden så var det rätt så omständigt och dyrt att importera anime filmer).


Har man fobi för robotor, cyborgs och teknik. Så gör man nog bäst i att skippa Ghost In The Shell.

Men jag slet ihop pengar till filmen genom att klippa gräsmattor och samla pantburkar, och jag fann en säljare som sålde Ghost In The Shell. Så efter ett par veckor från att jag beställt filmen så damp Ghost In The shell ner i min brevlåda (en VHS kasett). Lyckan var total, vi (min familj) hade dessutom precis köpt en ny stereo. Så det var som bäddat för en lyckad filmkväll den där dagen.

Nu till själva filmen. För de som inte känner till Ghost In The Shell sedan tidigare, så kan jag sammanfatta den lite kort för er. Året är 2029 och världen är en tämligen (omöjligt) ännu mörkare än vad den är idag. Korruption och maktkampen mellan politiker, gangsters och de stora företagen har börjat ta ut sin rätt på samhället och dess medborgare.

Det är dock inte allt, en hacker (The Puppet Master, inte Metallica sången nej) har skapat ett datorvirus som kan penetrera cyber genetiska hjärnor och radera/ändra dess minnen. Jag tänker inte spoila något, men storyn/handligen är rätt så djup i Ghost In the Shell, och det här var långt innan den första Matrix filmen äns hade release.

Det sägs att maskiner inte kan ha en själ, men i Ghost In The Shell så är det istället så kallade spöken som lever i maskinernas kroppar. Det handlar även om en olagligt tillverkad robot/Cyborg som får för sig att...ja, ta sig lite friheter som inte är fullt så lagliga.

Jag är ett stort fan utav filmer så som Blade Runner, Armitage III och Akira. Gillar man anime och cyberpunk så kommer man då inte att bli besviken på Ghost In the shell. Uppföljaren är btw sevärd, men rätt så rörig. Men det blir en helt annan historia och recension det.

Plus

+ Snygga animationer och minnesvärda karaktärer
+ Action bitarna är blytunga
+ Storyn och handlingen är verkligen klockren
+ Kenji Kawai har gjort ett helt fantastiskt soundtrack för Ghost In The Shell

Minus
- Lite för komplicerat för en del människor kanske
- För att vara en rätt så djup film så är den ovanligt kort, fler frågetecken än svar efter filmens slut

Story: 4/5
Uppbyggnad/Innehåll: 4/5
Action: 4/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter/Animationer: 4/5
Slutsats: En epic anime klassiker som ALLA måste se innan de dör – 4/5



/Robin
Gaming Ground Sverige

Title: The Rite
Genre: Skräck
Releasedatum: 28 januari 2011
Speltid: 108 minuter
Åldersmärkning: 18år
Format: DVD
Stjärnor: Anthony Hopkins, Colin O'Donoghue
Producent: Beau Flynn
Regissör: Mikael Håfström
Snittbetyg internationellt: 6.6/10 Imdb.com

Bara namnet lockar och får en genast att börja spekulera i vad innehållet skulle kunna bestå utav, Blairwitch, Exorsistens, eller kanske något i still med The Ring? Det beror ju helt klart på om man har sett en trailer eller vad man har läst. Men det namnet säger om man bara direkt översätter det så blir det ”Riten” och ja, det skulle väl sammanfatta innehållet ganska så bra.

En son vars mor som dör under barndomsåren och en far som är begravningsentreprenör = en något annorlunda uppväxt. Detta resulterar i att han under ungdomsåren efter visa händelser och upplevelser bestämmer sig för studera till Präst. Men efter en särskild incident så får han erbjudandet studera till exorcist under en vis lärare i en särskild skola.


Sötnosen Hopkins är med i the rite. Som vanligt så spelar han en rätt så sinnesrubbad roll.

The Rite har en bra uppbyggnad som strategiskt ökar i spänning och som gör att man bara måste fortsätta att se den. Stämningsuppbyggnaden med all bakgrund, livsvalen som leder vidare i en särskild riktning som leder vår huvudkaraktär till oanade händelser och funderingar.

Da Vinci-koden, Änglar och Demoner är en rätt bra liknelse på film om lägger till att saker och ting faktiskt är övernaturliga och otänkbara, där man absolut inte vill förkasta sin tro och brinna i helvetets eviga eldar.
Om man gillar det övernaturliga och det okända med ett stänk utav tro och hopp, så kan jag ju säga att The Rite är helt klart rätt film för dig.

Story: 4/5
Uppbyggnad: 4/5
Horror: 3/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter: 4/5
Slutsats: En helt klart sevärd film – 3,8/5



/Adde
Gaming Ground Sverige