F.E.A.R 2 - PC Recension

Titel: Fear 2 - Project Origin
Utvecklare: Monolith Productions
Format: PC
Genre: FPS
Releasedatum: 13 februari 2009
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +15timmar
Snitt betyg internationellt: 77.79% gameranknings.com

Äns team, polare och kollegor. Till en början så är de väldigt triggade att få sätta tänderna i konstigheterna som uppstår i staden. Men deras inställning till uppdraget kommer drastiskt att ändras inom kort...

Med tanke på hur Fear 1 slutade så kunde man räkna ut på sina 5 fingrar att en uppföljare skulle bli en verklighet inom en snar framtid. Jag trodde inte heller för en sekund att mänskligheten skulle bli av med Alma så lätt heller för den delen. Nu har jag plöjt igenom del 2 och upplevt något som imo slår det mesta inom FPS genren.

Det är de känslorna, upplevelserna och mina åsikter som jag tänkte dela med mig utav till er, så nu kör vi!

Det dröjer inte så där värst länge innan man själv (och äns kollegor) börjar förstå att något inte står riktigt rätt till i området.

Först och främst så antar man inte denna gången rollen som Point man (han från första Fear), utan nu spelar man som Delta Force soldaten Michael Becket. Men precis som Point Man så kommer man att att hamna djupt ner i skiten, och det finns mycket där ute som mer än gärna trycker ner ditt huvud i skiten.

Till en början så skickas man ut på något som tycks vara ett helt vanligt rutinuppdrag (in and out), men äns kollegor börjar ana ugglor i mossen när de fick veta att de skickats in för att hämta en enda person (det känns lite overkill så att säga).

Spikgeväret är helt klart mitt favoritvapen i F.E.A.R serien (nailgun är även mitt favovapen i Quake). Få saker slår känslan att spika fast sin fiende mot en vägg.

Efter en kort mission briefing och en liten tur i ett bepansrat fordon, så släpps jag och en kollega av utanför entrén till ett stort kontorskomplex. Det är tyst som i graven utanför huset, jag kände hur min egen puls irl började höjas lite. Då jag visste att någonstans där ute så väntar Alma på mig, bitchen kommer att dyka upp och bita mig i arslet när jag minst anar det.

Jag var så pass spänd att jag råkade skjuta iväg en salva in i en bil då min kollega ropade på mig rätt vad det var. Min nervositet och rädsla skulle senare komma att bli bekräftad.

Det finns en rätt logisk och naturlig förklaring till VARFÖR Fear 2 har en 18+ märkning.

Precis som i originalet så har Monolith fastnat för det här med kontor och trånga korridorer, tack gode gud dock så består inte alla banorna utav kontors och industrimiljöer. Det är lite mer variation i del 2 helt klart. Skräcken (jag hoppade till ett par gånger kan jag säga) är dock Fear 2s allra starkaste kort (utöver action bitarna så klart).

Det är den typen utav skräck som man inte kan värja sig emot, en del är scriptat givetvis. Men det mesta är inte det. Så räkna med att pulsen kommer att gå upp i varv under spelets gång.

Slowmo funktionen har givetvis hängt med från första spelet (inte för att jag kickade ihjäl någon under spelets gång dock), det som är direkt nytt är det faktumet att man verkligen ser genom ögonen på Becket (bokstavligen), då det ser ut som man kollar igenom ett high tech visir.

Det som där emot är riktigt surt är att Monolith (utav någon oförklarig anledning) tagit bort lean möjligheten helt och hållet, man kan alltså inte luta sig runt hörn längre. Det design beslutet förstår jag inte alls faktiskt.

Snubben på bildskärmarna är ett riktig pain in the ass. Oturligt nog för mig och er, så har han tillgång till en egen privat arme som dödar i hans namn.

Men bortser man från de bitarna så är Fear 2 ett riktigt kick ass FPS lir. Det är nästan omöjligt ännu mer actionröj i uppföljaren och det har tillkommit nya vapen, samt möjligheten att styra sin egen tungt bestyckad Mecha robot. Den delen gällande roboten är extremt underhållande, då det är lite Mechwarrior över det hela.

Det momentet som jag gillar bäst i Fear 2 är dock den som äger rum i en till synes övergiven skola (om man nu är så pass naiv att man tror att den är öde vill säga). Det kändes som om man spelade en Silent Hill FPS titel och jag älskade var enda sekund utav det!

Snakefist biten när man får mata på med ett tungt maskingevär hör också till ett utav de mer minnesvärda momenten i Fear 2. Sedan har vi den här känslan också att man känner sig iakttagen utav Alma, och det håller sig från början till slut.

Det gör att skräcken sätter sig som krokar i skinet på än. Så för att summera, Fear 2 är action i dess renaste och destruktivaste form, injektera det på egen risk!

Plus
+ Mer skräck än i ettan
+ Man får nöjet att styra en stora mecharobot
+ Silent Hill skola
+ Samma sköna action känsla som i Alien 2

Minus
- Upprepande och tråkig bandesign
- Det går inte att leana (luta sig) längre
- Lite väl linjärt kanske

Handling/story: 7.0/10
Handlingen är ialla fall inte lika tunn, förutsägbar och tråkig som den var i första spelet. Det är en betydligt djupare och mer medrykande story denna gången.

Spelkänsla: 8.5/10
De momentena när man får styra en stor bepansrad Mecha robot eller när man vandrar genom en hemsökt skola, är något utav det bästa som jag upplevt i ett FPS spel någonsin. Synd att hela spelet inte håller den kvalitén bara

Grafik: 8.2/10
Fear 2 spelar knappast i samma division som dagens spel vad det gäller grafik beträffat. Men jag tror nog ingen kommer att bli besviken på den fronten. Jag trodde seriöst talat inte äns att min skitdator var kapabel till att kunna leverera än sådan här grafik fest på min skärm.

Ljud/Musik 7.8/10
Inte fullt lika frånvarande som i originalet kanske, men den enda minnesvärda låten är "Snakefist". Utöver det så är det rätt snålt.

Kontroll: 9.0/10
Näst intill fläckfritt.

Livslängd: 8.0/10
Omspelningsvärdet är inte så där stort precis, då det bara finns ett slut och inga hemligheter att låsa upp (med undantag för achievements, funkar ungefär som i L4D). Och Fear 2 tar slut rätt snabbt även på hard.

Totalt: 48.5/60
Till en början så trodde jag att Fear 2 bara skulle vara en "easy cash" titel. Alltså att Monolith inte skulle presentera något nytt för mig, som tur är så hade jag fel. Fear 2 är överlägset originalet på samtliga punkter, så jag anser helt klart att Fear 2 är en värdig uppföljare. Det är kanske inte ett perfekt spel, men det är ialla fall näst intill en perfekt action upplevelse.