Bioshock - PC

Utvecklare: 2K Boston/2K Australia
Format: PC
Genre: FPS/Äventyr/RPG
Releasedatum: 2007 Aug
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 40 timmar +
Snitt betyg internationellt (Gamerankings.com): 94.63%

Du är speciell. Det är ord som jag minns precis innan man får kämpa för sitt liv för att inte drunkna. När man väl kommer upp till ytan så är det ett eldhav av brinnande bråte som man möts av. Ett väldigt sakta sjunkande flygplan, som man bara för en stund sen själv var en passagerare i. Man inser rätt snart att man är planets enda överlevande och man börjar komma till sans och simmar mot en fyr, man kravlar sig upp och går med staplande steg uppför trappan. Och bevittnar hur flygplanet sväljs av havet. Man är nu helt ensam…för stunden.

Så var det med den flygturen.

Man fortsätter tills man kommer till en stor dörr. Den står öppen på glänt. Innanför är det totalt mörker som råder. Man kliver tveksamt in igenom dörren. En kort stund därefter slås den igen bakom dig. Allt blir mörkt. Det är så Bioshock börjar. Det är bara en försmak på det som komma skall. Bioshock utspelar sig i ett alternativt 60tal. Man själv (Jack) var på ett flygplan på väg över atlanten för att möta sin familj. Ödet ville dock annorlunda.

När väl ljuset går upp i det mörka rummet så hittar man ner till en slags ubåt (bathysphere) som ska ta en ända ner till staden Rapture (Som tydligen byggts under hemlighet ända sen 1946). Det första jag la märke till i Bioshock var hur välgjort alla detaljerna var. Ljuseffekterna, vatteneffekterna och rummens inredning. Medans man lutar sig tillbaka i ubåten som ska ta en ner till Rapture så kan man kolla ut genom dess fönster och se hur livet under djupt vatten ter sig.

Fina vyer minst sagt

Det är en av de få lugna stunderna i Bioshock kan jag säga. Så passa på att njuta utav den. Så fort som dörrarna öppnas på ubåten så öppnas dörrarna till galenskapens värld. Man tog hissen ner till helvetet. En stad som är i spillror, där totalt kaos råder. Ett högteknologiskt Atlantis gone very, very wrong. Och allt tar plats långt under vattenytan, där ingen kan höra dig skrika (jag vet, men det lät så passande). När man väl anländer till Rapture så är man vapenlös och lite desorienterad. Atlas (en irländare) ber en att ta upp en radio som hänger inne i ubåten man kom i. Han är din enda vän och kontakt i Rapture (än så länge). All kommunikation sker via radiokontakt, han och jack (du) emellan.

Det krävs inte någon lång stund utanför ubåtens säkra dörrar för att förstå att man ligger minst sagt pissigt till. Det dröjer nämligen inte länge innan man får göra sig bekant med spelets första fiende, en splicer (missbildade människor som mer än gärna vill strimla dig sönder och samman). Första vapnet man hittar är en skiftnyckel. Låter inte som något super duper vapen kanske, men kombinerar man den med el plasmiden som man hittar senare (man kan bedöva sina fiender med hjälp utav den) så är det en dödlig kombo om man utför allt rätt.

”Välkommen till helvetet under vatten ytan” skulle ha varit en mer passande text.

Jag är en sån typ av person som gillar att peta och pilla på saker i omgivningen. Se vad som går att manipulera. Man kan slå/banka sönder det mesta. Allt går kanske inte att ha sönder. Men det blir slagmärken i allt mer eller mindre. Men dom mest uppenbara sakerna går att ha sönder i omgivningen. Sånt som flaskor, lampor, fönster, fiender (vad oväntat eller hur?) osv. Väldigt mycket går även att putta/flytta på (och senare att lyfta upp och kasta).

Bara efter nån halvtimme så märker man av arvet från System Shock 2. Och det är bara i positiv bemärkelse (För dom som inte kört System Shock 2. SS2 är ett FPS spel med RPG element plus ett SCI-FI skräck teama). Mycket har återanvändts ur det spelet och presenterats på nytt i Bioshock fast med en twist som heter duga.

Hacking momentet t ex presenterar sig rätt snart i spelet. Man kan hacka allt ifrån kameror, gun torrents till varumaskiner (tar man över en guntorrent så skjuter den på dina fiender, och en kamera slår larm när den får syn på dina fiender och sänder flygande robotar efter dom). Allt till ett pris så klart. Är du inte tillräckligt bra så får du en stöt och alarmet går igång (då kommer dom flygande robotorna som gillar att skjuta på allt som rör sig och speciellt dig).

El + vatten = död.

Krafter ja. Bioshock är fullt av roliga genmanipulerade krafter. Man får t.e.x till sitt förfogande combat tonics, engineering tonics, , physical tonics och plasmids. Dom ger än olika krafter och egenskaper (plasmids ger en superkrafter, dock kostar det eve vid varje användning). Allt ifrån att man kan frysa sin fiende till is eller att man kan tända eld på dom. Man kan använda miljön till sin fördel också för att vinna över sina fiender. T.ex. att man använder sig utav el när äns fiende/fiender står i vatten. Elgruppstarapi har aldrig varit roligare.

Det finns även så kallade Gene banks som ger än möjligheten att byta/växla mellan olika tonics och plasmids. Dom finns lite varstans i Rapture. Eftersom vissa attacker funkar bättre/sämre på somliga fiender. Så är det väldigt tacksamt att man kan byta ut sina krafter efter tillfälle.

En annan behändig maskin är The Gatherers Garden. Där kan man köpa till sig nya plasmider och gene tonics för en mängd adam (som man får genom att antingen rädda eller ta adam från little sisters).

En sak som man bör lägga på minnet när man plöjer sig igenom Raptures djupa korridorer, är att man verkligen kollar igenom alla rummen ordentligt. Har kommit på mig själv att missa föremål i all hast (och dom kommer man verkligen att behöva). Det är tur att saker som man kan plocka upp indekeras med ett Resident Evil aktigt sken. Den kvarstående känslan man får ju längre man kommer, är att atomsfären är riktigt tight och ogästvänlig, och man får en smak utav retro vinch och fallouts charm av alla miljöer och föremål. Och stämningen höjs stegvis genom bandspelare och radio samtal. Det för storyn framåt, bit för bit.

Tror inte att alla bamse plåster i världen hjälper här….

Ett litet råd vill jag utfärda dock. Är du en erfaren FPS spelare som kört FPS ända sen första Wolfenstein kom ut. Gör dig då en tjänst och kör på den svåraste svårighetsgraden redan från start. Annars blir det inte en lika genidgen spelupplevelse.

Och yes. Bioshock har fått åldermärkningen 18+ och det med all rätt. Vilket illustreras rätt bra ovan. Våld är en stor del av spelet. Så scener/bilder som den ovan är ingen ovanlig förtelse. Det är lika vanligt att se fiender död/döda varandra som att se sig själv dela ut dödsstöten. Och många sätt finns det att göra slut på Raptures vanskapta varelser.

Allt ifrån skjutvapen (pistol, hagelgevär, tommygun mfl), slag (skiftnyckeln) till dom väldigt behändiga krafterna som man kan få. Och dom krafterna kan man bara använda genom att ha tillgång till ämnena Adam och Eve, hela Rapture drivs utav det (bokstavligen). Man injectar sig själv med en el plasmid spruta i början av spelet. Det var bara första steget i en lång kedja av uppgraderingar. Det ger en väldigt stor variation i sätt att ta död på sina fiender. En av mina favoriter är att göra om Big Daddy till min egen privata livvakt som tar hand om mina fiender åt mig.

Undrar om hon tänker ställa upp i ensam mamma söker.

Något som jag måste nämna. Är dom briljanta konversationerna som äger rum i Bishock. Allt från samtalen man har via radio, till indirekta möten med diverse avskyvärda snevridna karaktärer (röstskådespelarna är imponerande bra). Finns nog inget mer creepy än ljudet utav splicers som går och mumlar för sig själv och stapplar runt mörkret och vevar runt med sina tillhyggen mot väggarna så att det gnistrar. Det var något som jag bevittnat mer än en gång. Och det är lika obehagligt varje gång.

Det är inte många irritations moment som uppstår i spelandet i Bioshock. Pga att man inte hittar vidare, man har fastnat eller dumma quests och dylikt. Det har lagts ner tid på att se till att spelaren inte blir frustrerad över idiotiska spelmoment. Tar man upp kartan så finns det markerat vart någonstans man ska, vilket/vilka uppdrag som är klara/ska göras och trycker man på knappen ”H” så får man tips och råd på hur man ska komma vidare. Det finns till och med en kompass som hjälper dig att hitta rätt (en pil längst upp på skärmen). Det är en väldigt trevlig feature helt klart.

Var glad för att den är död

Förutom adam (som näst intill är en valuta I sig) så finns det pengar I Rapture. Som man antingen hittar, eller plockar upp från döda fiender (går även att vinna pengar i diverse spelmaskiner längre fram i spelet). Pengarna spelar en viktig roll tro det eller ej (man trodde kanske inte att pengar hade nåt värde långt ner under vattnet). Det finns nämligen flera maskiner utspritt över hela rapture. Där man kan köpa saker. Liv, eve, ammo och andra matnyttiga tillbehör.

Finns till och med maskiner som tillåter än att blanda ihop diverse olika föremål till olika sorters ammo och annat användbart (U-Invent). Och just det. Skulle du mot förmodan dö (vilket du säkerligen kommer att göra mer än en gång) så är det inte lika hårt som i andra FPS spel. Man blir nämligen återupplivad vid närmaste vita-chamber. En slags återskapnings punkt, typ.

Bioshock är fullt av minnesvärda moment och miljöer. Och karaktärerna som medverkar i spelet är en stor del utav det. Sander Cohen, den minst sagt galna konstnären (nej, ingen spoiler här inte), Andrew Ryan, den självutnämde kungen av rapture, Steinman (påminner en hel del om köttdoktorn från Flykten från L.A faktist), Atlas. Listan är lång och dom trevliga spelmomenten lika så.

Only madness skulle jag säga, can i play with madness? Uppenbarligen.

Nu grand finale. Jag har skjutit iväg lik som sprängt guntorrents all världens väg, jag har tänt eld på fiender och sett dom springa runt skrikandes och kastat sig ner I vattnet för att släcka sig. Jag har tagit kort på fiender med min kamera för att forska fram svagheter, rest fram och tillbaks mellan olika platser hur jag velat och när jag velat. Vunnit över horder av fiender genom olika taktiker och strategier. Träffat på den ökände Big Daddy och little sister.

Lekt Björn Borg med en tennis maskin. Hackat kameror, kassaskåp och uppgraderat vapen. Kort sagt. Jag har haft en riktig blast med Bioshock. Få spel har varit så här välgjorda och trollbindade. Man vill utforska alla möjligheter och testa alla färdigheter. Bioshock är ett spel för dom som vill veta vad underhållning av topp kvalité handlar om.

Plus
+ Riktigt välgjorda action moment
+ System Shock 2 likheter
+ Flera olika vapen, uppgraderningar och special egenskaper
+ Fallout liknande perks/färdigheter
+ Big daddy och little sister
+ Två olika slut (en bra och en fullt inte så bra)
+ Stort spel med tätt atmosfär, miljö, handling och story
+ Grymt bra röstskådespelare och minnesvärda karaktärer

Minus
- Big daddy, när han är emot dig vill säga
- Hade gärna kunnat vara lite lugnare delar i spelet så att man kunnat andats in miljön och intrycken lite mer
- Finns en del buggar, men dom är inte många.

Handling/story: 9.4/10
Med tanke på att Bioshock redan på pappret är en andlig uppföljare till System Shock 2 (som har en grymt bra handling/story) så hade man en föraning om att det skulle bli riktigt bra. Det hela får ju en bra start. Det utspelar sig i ett alternativt 60 tal och man (Jack) beger sig iväg på en flygtur som slutar I en crash. Och man hittar till slut till staden rapture, långt nere vid havets botten. Därefter byggs handlingen upp mer och mer. Allt via bandspelare, radiosamtal och face to face konversationer med diverse monsteriösa personer i Rapture.

Spelkänsla: 9.7/10
Jag har seriöst talat inte känt ett sånt här adrenalin rush av glädje inom FPS genren på evigheter. Precis när man tror att man nått högsta piken i spelet så toppas spelet ytligare. Blir bara bättre ju längre man kör (med en och annan twist). Bioshock har kanske inte revolutionerat FPS genren men det är freakin awsome.

Grafik: 9.5/10
Man har verkligen fångat känslan av hur det känns att vara på en sjunkande metal pråm i Bioshock. Vattnet är en viktig detalj i Bioshock och det märks att det lagts ner mycket tid på bara själva vattnet (flera personer jobbade på bara vatteneffekterna i Bioshock). Allt ifrån spelets fysikmotor, miljöer och till dom små detaljerna. Allt är extremt välgjort.

Ljud/Musik 9.0/10
Den musiken som tar plats i Rapture fångar atmosfären perfekt. Man sugs in i dom galenskaperna som tar plats långt ner under vattnet. Musiken varierar från 30, 40 och 50tals musik (fioler, strokar, jazz osv). Min egen favorit är dock ”Cohen´s Masterpiece”. All musik är skriven utav Garry Schyman, som gjort ett ypperligt jobb med att förmedla intrycken/känslorna i spelet genom musiken.

Kontroll: 9.3/10
Kontrollerna är exakta och är precis vad DU gör dom till. Klassiskt FPS PC gränssnitt som alla känner igen.

Livslängd: 9.2/10
Stora områden att svepa igenom, många olika färdigheter att testa på, två olika slut och flera svårighetsgrader. Gott om ompspelningsvärde med andra ord.

Totalt: 56,1/60
Jag lovade mig själv att inte göra en enda lång hyllnings text om hur bra Bioshock är. Utan att istället skriva VAD det är som är bra. Jag hade hört väldigt mycket positivit om Bioshock innan jag äntligen satte mig ner med det själv. Men jag hade aldrig för mitt liv kunnat tro att det skulle det skulle göra en sån impact på mig.

Det är så pass välbalanserat och välgjort att det borde vara ett skolboks ex på hur man göra bra spel. Allt ifrån handlingen, storyn, musiken, grafiken och alla dom upplevelserna jag haft. Jag trodde en del saker faktist var scriptat (Det finns scriptade scener givetvis, men minst lika många oscriptade sådana). Men det var det inte. Det var den ena wow upplevelsen efter den andra.