Streets Of Rage 2 - Megadrive

Format: Megadrive
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: Max 4timmar






Så var det dags för del 2 av Streets of rage, som släpptes 1993 i Europa. Efter att man vunnit över Mr X och alla hans hantlangare i ettan, så blev det ett lugn över staden, som dessvärre bara var tillfälligt.

Mr X är tillbaka, och den här gången har han kidnappat Adam (Alex och Blaze vän och kollega från ettan). Så ännu en gång så måste man ut på gatorna och rensa upp för att slutligen rädda sin vän och staden från Mr X.

Den här gången har det dock skett en hel del förbättringar sen ettan. Grafiskt har tvåan fått en rejäl finputsning, fiender har en hälsomätare och man har flera olika slag och specialattacker. Kontrollerna är inte lika sega som i ettan, och det är större variation på bossar och fiender. Det har även tillkommit två helt nya karaktärer till spelet.

Max Thunder är en stor snubbe som gillar att använda sin storlek och styrka till att platta till fiender med sina gigantiska händer. Han är en wrestlingkille till vardags. Han må inte vara snabb, men får man in nån av hans specialattacker, så går ridån ner rätt snabbt för äns fiender. Eddie ”Skate” hunder (Adams lillebror) må vara liten, men han är allt annat än harmlös. Han är snabb som blixten då han åker på sina rullskriskor. Hans signum är att han är snabb och delar ut mycket slag och spark kombos.


Även denna gången så står Yuzo Koshiro för musiken i spelet, vilket märks ganska snart, då det är flera klatchiga låtar som sätter sig på hjärnan under spelets gång.

Jag kan rekommendera att man kör på hard om man gjort det i ettan, då tvåan är lättare. Annars får man inte mycket till utmaning.
Upplägget är precis som i första spelet, man väljer en karaktär, och börjar sedan slaktfesten över en serie av banor som man ska ta sig igenom, och i slutet av varje bana så väntar en boss.

Nu finns dock inte polisbilen från ettan kvar längre, både på gott och ont, den fanns med som en specialare i ettan, men har nu blivit utbytt mot specialattacker. Detta är i min mening är bättre, då det kändes ganska segt och sterilt att allt bara frös till på skärmen när man använde sig av specialattacken i ettan. Nu är det mer flyt i allt, det är liksom en enda lång actionfest från början till slut.

Så för att summera upp allt, streets Of rage 2 är som ettan fast mer av allt, en plusmeny om man vill se det så. Om man gillade ettan så är tvåan helt klart ett måste. Kommer ihåg vilket liv det vart hemma hos mig när jag fick låna spelet av en kompis, mina föräldrar förbjöd till och med spelet pga dess våldsamma innehåll.

Plus
+ Två nya spelbara karaktärer. Max och skate.
+ Bättre kontrol än i ettan
+ Flera nya specialattacker och slagkombos
+ Roligare bossar än i ettan
+ Musiken är klockren

Minus
- På tok för lätt.
- Fortfarande ingen möjlighet till att blocka slag, sparkar och grepp
- Fienderna är inte så värst smarta precis  

Handling/story: 5/10
I princip lika lövtunn som ettan.

Spelkänsla: 8/10
Alex uppercut mot mängder av fiender + grym musik + bra bandesign = Underhållning på hög nivå.

Grafik: 7.7/10
Det är en mycket finare yta man möter i Streets of Rage 2. Allt är mer välgjort.

Ljud/Musik: 8.4/10
Det är mera variation av låtar i tvåan än i ettan. Och ett klarare sound på ljudeffekterna.

Kontroll: 7/10
Helt klart bättre och smidigare än i ettan, men långt ifrån perfekt.

Livslängd: 7.6/10
4 olika karaktärer + Vs mode + en uppsättning banor = Nåt att bita i

Totalt: 43.7/10
En värdig uppföljare till Streets Of Rage 1. Precis ALLT är bättre i tvåan.

/Robin
The Gaming Ground