Half-Life 2 - PC

Titel: Half Life 2
Utvecklare: Valve
Format: PC
Genre: Action
Releasedatum: 16 november 2004
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 20 timmar +
Snitt betyg internationellt: 95.41% gamerankings.com

Skjut för allt vad livet är dig värt!

Det är ett kärt återseende för många att få träffa på mr Gordon Freeman igen (inte hörts sen 1998). Själv hade jag ett leende på läpparna redan under installationen för att jag snart skull få chansen att svinga koften som Gordon igen. Så vad har hänt sen sist? (inga spoilers här dock. Har ni inte kört Half-Life 1 vid det här laget så är det på tiden…)

Uppenbarligen tackade Gordon ja till G-Man´s jobb erbjudande i Half Life 1. Och nu flera år senare efter Black Mesa olyckan är man tillbaks igen i form av rollen som Gordon Freeman. Och saker kunde inte vara bittrare för Mr Freeman…

Grafiken är bländande snygg.

Man vaknar upp på ett skenande tåg på väg till en stad som kallas ”City 17”. Och givetvis så får man ett besök av G-Man på tåget. Som berättar om VILKA stora planer som väntar Mr Freeman. Att man kommer att gå en intressant framtid till mötes.

Det är andra passagerare på tåget. Alla ser ut att ha nån slags intern fångsdräkt på sig. Alla är spända och rädda. Och det med all rätt. Så fort som man kliver av tåget i city 17. Så är det fullt av vakter, hög säkerhet, elstängsel och flygande kamerarobotar som välkomnar en (känns som om när dörren till tåget öppnades, så öppnades porten till helvetet). Jag får höra från en annan medfånge ”Vad du än gör…drick inte vattnet! Dom har haft i nåt i det för att få oss att glömma allt som hänt…”. Jag går runt och utforskar ett tag och testar vad man kan och inte kan göra med Half Life 2´s fysikmotor (roliga timmen på hög nivå utan tvekan).

Efter en stunds testande så fortsätter jag. Vakter och åter vakter över allt. Man kommer till en slut station. Där man bara förs in i ett förhörsrum. Det är där äventyret börjar på allvar. Man får veta läget och läget är inte nåt vidare. Dr. Wallace (spelets bad guy) försöker att förgöra motståndsrörelsen (the good guy´s) och hjälpa utomjordningarna (The Combine) att komma till jorden. Och givetvis är det upp till Mr Freeman (alltså dig!) att sätta stopp för dom här dumheterna. Vilket är lättare sagt än gjort. Jag valde att köra på svårighetsgraden hard. Och det får man känna av genom spelets gång vill jag lova. Även om jag är en erfaren FPS spelare (har kört FPS enda sen första Wolfenstein) så får man mothugg mer än en gång.

Så länge som insekterna är på din sida så är allt cool.

Det är zombisar, headcrabs, svarta as dryga headcrabs (se upp för dom små jäklarna), combine soldater, super pain in the ass jobbiga myrlejon, snabba super zombisar. Variationen av fiender är stor. Många gamla klassiker är dock tillbaks. T ex dom roliga tentaklerna i taket. Dock kan dom faktist funka som en fälla för andra fiender. Gäller bara att stå på rätt sida om eländet så att säga.

Vapen fetishmen är hög den också. Nästan alla vapen har en alternativ eldgivning. Min favorit är dock magnum och hagelgeväret (anti zombie vapen helt klart). Miljöerna är också de väldigt varierande. Man är ena stunden i smutsiga stads miljöer, sen är man man i grottsystem, skogar och på sandstränder (Ravenholm säger jag bara).

Sen bäst av allt, man får testa på att köra ett fordon i Half Life 2. En svävare, som man sen får lyckan att få en monterad kulspruta på. Det sas att man kunde bli sjösjuk utan patch till HL2. Inget jag märkte av dock. Men är man känslig så får man väl ha en spypåse tillhands.

Tunnorna kan bli användbara och kraftfulla vapen om dom används rätt.

Dialogerna och humorn är inget som det sparts på heller sen första spelet. Vad sägs t ex om en tam headcrab som heter ”Lamarr”?. Som bara råkar vara Dr Isacc Kleiners husdjur (ja vetenskapsmannen från ettan). Säkerhetsvakten Barney är även tillbaks (han är ledare för motstånds rörelsen nu mera. I ettan var han en säkerhetsvakt på Black Messa).

Några andra minnesvärda karaktärer är utan tvekan ”fader Grigori”. Föreställ dig följande. En kristen Carola som skrattar hela tiden, är helt galen och har ett grovkalibrigt gevär i sin ägo och skjuter på allt som rör sig, fast en manlig sådan, då har du Fader Grigori….

Ni har väl inte heller glömt de där utomjordingarna från ettan som hade som hobby att ge dig elterapi mot din egen vilja i from av gröna blixtrar? (Vortigaunts). Nu är dom tillbaks igen. Fast den här gången ger dom dig ingen elterapi. Nu är dom schyssta snubbar och hjälper motstånds rörelsen.

Striders, dom jobbigaste och drygaste fienderna i hela HL2.

Min favoritkaraktär är dock utan tvekan ”Alyx Vance” (ja, jag är en kille….ja, jag är singel…ja, jag bor hos min mor fortfarande. Vad har det med saken att göra?!). En smart, snygg tjej som minsann inte räds att kicka ass på både det ena och det andra när det behövs.

Hon är dessutom en duktig mekaniker, hacker och bundsförvant (tänk om ekontakt kunde få in såna här tjejer nån gång…). Alyx har dessutom en hund, och det är inte vilken hund som helst. Det är ett stort metal monster som hon kallar för ”Dog”. Det är hennes egen livvakt och vän. Man får till och med chans att leka med dog under spelets gång i form av en kastlek med gravitets vapnet.

Half Life 2 är fullt av minnesvärda scener och key moments. Man känner sig delaktig i nåt större och man gör det som behövs göras för att klara livhanken. Man kommer att träffa på motståndsrörelsen mer än en gång under spelets gång.

Och vi ett flertal tillfällen så går de med i din grupp och följer dig över allt. De täcker dig och du täcker dom (förhoppningsvis). Det är en riktigt häftig känsla att försvara sig i ett hus med sina rebelkompisar samtidigt som kulorna flyger förbi huvdet, väggarna ser ut som sönderskjuten ost och skotthyllsorna börjar likna myrstackar på golvet. Adrenalinet pumpar och hjärtat slår. En sak är dock väldigt säker, den som tvekar en sekund kommer att få meditera i horizonellt läge.

Alyx försöker att få Gordon att öppna sig lite, går så där.

Fiender jobbar i grupp och kastar mer än gärna granter på dig och flankar från olika håll. Sen att det kommer attackhelikoptrar från helvetet gör inte saken roligare. Mina personliga favoriter är dock när man klär på sig sin hazard suit och när man får sin bästa vän herr kofot av Barney.

Jag sammanfattar den här underbara resan jag haft med Mr Gordon Freeman på följande sätt. Valve har gjort det igen. Varför sitter du här och läser! Har du inte spelet så Skaffa omedelbums!. Dra ner persiennerna, dra ur telefonkabeln, lås in barnen på rummet, kasta ut svärmor genom rutan (om hon är där). Starta sen igång Half Life 2 och njut.

Plus
+ Många vapen att leka med (gravity gun ffs)
+ Intressant karaktärsgalleri
+ Roliga smarta fiender (smarta ibland ialla fall)
+ Musiken
+ ljudeffekterna
+ Dialogerna/humorn
+ Bandesignen är perfekt
+ Alyx Vance, spelvärldens kanske viktigaste kvinnliga karaktär

Minus
- Enda minus som jag kan komma på är att jag önskar att man fått mer av det goda. Men så är det väl alltid?. Känns som att precis när det roliga börjat så är det slut.

Handling/story: 7/10
Det är ingen super bakgrunds handling precis. Det är en handling som förs framåt allt efter som man spelar. Så inget manus i klass som Deus Ex nej.

Spelkänsla: 10/10
Man blir verkligen ett med Gordon Freeman från första början till slut. Man ser, hör och känner världen genom hans ögon.

Grafik: 10/10
Som Bennet från PCG sa ”kolla vattnet, kolla vattnet!”. Skämt å sido. Grafiken är än idag riktigt imponerande. Laddar man ner grafik moden till HL2 så äger den allt mer eller mindre.

Ljud/Musik: 10/10
Ljudet från vapen, fiender, rösterna till alla karaktärerna är så pass välgjorda att varje karaktär får en egen unik personlighet som man lägger på minnet. Och musiken…helt makalös.

Kontroll: 10/10
Om man dör så är det INTE kontrollernas fel. Utan ditt eget.

Livslängd: 9/10
Vet inte om det bara är jag. Men jag tyckte ettan verkade vara längre. Dock finns det ju ett visst återspelnings värde om man gillar att utforska och hitta hemliga gömmor.

Slutbetyg 56/60
Råder ingen som helst tvekan om att Half-Life 2 är ett av världens bästa spel. Gordon Freeman kofotar rumpa kort sagt.