Loaded - PS1
Utvecklare: Gremlin Interactive Format: PS1
Genre: Action
Releasedatum: Februari 1996
Svårighetsgrad: Medium
Spenderad tid: 25 timmar +
Snittbetyg (Gamerankings.com): 81.50%
Redan på titelns namn så får man en antydning om vilken sorts typ av spel och innehåll man kommer att bemötas utav. Loaded är inte ett spel där man bygger upp städer, matar och tar hand om söta små djur. Loaded är ett spel där man dödar for the fun of it. Loaded har sina rötter i DC och Vertigo serierna. Vilket väl märks på det minst sagt bisarra utbudet av spelbara karaktärer i spelet (Vad sägs t.ex. om en förvuxen bebis med en plasma pistol eller en psychopat transvestit som bär klänning och har eldkastare som vapen?), som är 6 st till antalet.
Antar att det här är helt fel väg att gå för att bota min clown fobi.
Loaded är ett action spel som tar plats i en långt avlägsen framtid. Där den mänskliga rasen gjort det möjligt att resa mellan olika planeter tok jäkla snabbt. Man har lyckats att befolka dom flesta utav dom beboliga platserna i galaxen. Den här historian tar dock plats på en inte fullt så attraktiv planet. Nämligen en fängelse planet vid namn Raulf. Det är där våra 6 (hjältar?) sitter inlåsta i ett super avancerat fängelse. På livstid. Livet kunde vara bättre för dom med andra ord.
Man har haft oturen att bli dit satt för brott som man inte begått utav en väldigt nasty karaktär vid namn F.U.B (Fat ugly boy). Som bara av en ren slump råkara vara fängelse direktör (F.U.B har jobbat sin väg upp till den positionen genom att mörda sina överordnader en efter en) för fängelset DU sitter inlåst i (happy joy o plenty).
Mamma må vara en förvuxen bebis. Men han är en förvuxen bebis med en plasma pistol.
F.U.B är ditt uppdrag mer eller mindre. Du ska leta rätt på han/det och göra processen kort. Det är dock lättare sagt än gjort. Det är 15 banor att röja igenom och fem olika svårighetsgrader (väljer man svåraste. Då får man en del a bita i om jag säger så). Så det är en hel del som står i vägen mellan dig och att hitta och förgöra F.U.B.
Till din hjälp och förfrågande har man 6st karaktärer att välja mellan. Som alla har sina egna unika svagheter/styrkor, personligheter och touch.Mamma, en stor bebis som inte bör nonchalera, då han har en plasma pistol till sitt förfogande. Special vapen, en slags granat som utlöser en plasma våg som bringar död till allt och alla i Mamma´s närhet.
Fwank är Clownen på framsidan av spelboxen. Ett psykopatiskt monster som döda sina egna föräldrar och sin övervakare som liten. Han genom gick lobotomi som sex åring (kör wiki/google. Men kort fattat så var det en metod för att bota mentalt sjuka patienter på 30-50talet. Innefattar att mecka runt i hjärnan som resulterar i att man blir en robot mer eller mindre), en trevlig snubbe helt enkelt. Hans vapen är en kanon som skjuter eld bollar. Special vapen, målsökande exploderande teddy björnar.
Kill em all! Take no prisoners.
Bonuca, en förvuxen tank till människa. Som bär en tuxedo kostym och har en metal underkäke. Jobbade tidigare som säkerhetsvakt, livvakt och utkastare. Hans vapen är en raket kastare och special vapnet består av ett massutskick av mini missiler åt alla hall och kanter.
Butch, en transvestit med klänning som gillar att tända eld på sina fiender med sin eldkastare (som han själv döpt till ”flaming queen”). Special vapen, en explosiv ring av eld.
Cap'n Hands, min personliga favorit. Och även den mest mystiska karaktären i urvalet av anti hjältar. Just för att nästan ingen är känt om han. Sanningen är den att han inte äns själv vet vem han var innan han vart en cybernetisk skelett pirat. Hans vapen är ett par flint musköt pistoler, som blivit uppgraderade så att dom har automat eldgivning. Special vapen är en vortex bomb. Som sänder ut ett röd kraft våg som splattar allt i dess väg. Cap N hands karaktärs drag är just hans pistoler och hans gigantiska händer.
Den sista karaktären ur karaktärs galleriet är Vox (som I övrigt är spelets ENDA kvinnliga karaktär). En före detta DJ, glamour modell och ljud tekniker. Som fått smeknamnet ”The siren” just för att hon har skönhet men samtidigt har en vass tunga och ett het temperament. Hennes vapen består av ”sound waves of death”, mer eller mindre. Hon skickar ut dödliga ljudvågor som dödar effektivt. Special vapen, sonic blast. En stor ljudvåg som förvandlar fiender till en enda stor slafs hög av blod och ben.
Cap n Hands goes rampage.
Alla karaktärer börjar med ett svagt vapen. Men vapnet uppgraderas med hjälp av dom uppgraderings lådor som ligger utspridda lite varstans genom spelets banor. Liv och ammo lådor finns också utsprida. Finns även special föremål. Som kan göra dig osynlig, osårbar eller ge dig oändligt med ammo. Dock är det en tidsbegränsning på alla dom föremålen (30sek på dom flesta).
Och saken är ju dock den att tar man en låda (avsett vad det rör sig om) så används den direkt. Så det gäller att planera och tänka efter lite först. Har man t.ex. nästan fullt liv. Så är det ingen vidare bra ide att ta en sjukhuslåda. Den kan man komma att behöva senare fram på banan. Varje bana går mer eller mindre ut på att man ska hålla sig själv vid liv medans man röjer genom rum efter rum efter nycklar som tar dig vidare till exit utgången, och till nästa bana.
Trumvirrvel, och din pyscho score är...
När man avklarat en bana så får man veta hur pass skillad man varit. Hur många du dödat, hur träffsäker du varit och din girighet (man tar upp polis bricks liknade föremål från sina offer när man dödat dom). Sen får du en fin karriärs tag på hur långt du klättrat på den kriminella karriärs stegen. Det ska nämnas att banorna varierar mycket till miljö och underhållningsvärde. Somliga banor är pure joy medans andra är så inåt helvete dryga och tråkiga att man får damp (nästan).
Finns t.ex. en uppsättning banor där man är nere i ett kloksystem och plöjer runt. Där lever super muterade råttor (ja, du hörde rätt). Dom är utan tvekan spelets mest irreterande fiender. Dom tål inte mycket, men dom kommer efter dig, våg efter våg. Och adderar man det faktum att man lätt går vilse. Så förstår ni nog att irretations faktorn blir skyhög efter ett tag.
Väldigt informativa texter inför varje ny bana.
Fiende uppsättningen består av allt möjligt. Allt ifrån fängelsevakter, mental patienter, robotar, zombies, hundar och muterade råttor. Det finns dock andra hinder än bara fiender längs med vägen. Man kommer även att stöta på kanontorn och F.U.B som mini boss ett antal gånger (innan man möter han i ett final battle clash). Och till den här symfonin av slakt fest så står musik gruppen "Pop Will Eat It Self" för flera musik spår till spelet (bland annat spelet intro låt). Och dom har gjort ett grymt bra jobb med att ge sin personliga touch till spelet.
För att sammanfatta ihop allt. I det långa loppet är dock Loaded en vinnare, trots en och annan solfläck här och där. Två spelare läget är riktigt nice också, ska nämnas. Så Loaded är helt klart värt att pröva om det är din kopp te eller ej. Ett väldigt trevligt action/röjar spel helt klart.
Plus
+ Pop Will Eat It Self
+ Våldsamt roligt
+ 15banor totalt
+ 6 spelbara karaktärer och fem svårighetsgrader
+ 2spelar läge
+ Snygga ljuseffekter
+ Man kan zooma in/ut med kameran
Minus
- Kontrollerna
- Råttorna + robot ********
- Svårt att hitta på kartan på somliga banor
- Inte mycket till mellansekvenser, story och slut precis…
Handling/story: 6.8/10
Spelets story är ganska twisted om man läser manualen till spelet. Men i själva spelet så är den löv tunn. Man får mer eller mindre noll info mellan uppdragen och det finns inget som för den framåt heller. Man ska skjuta sig igenom 15 nivåer för att till sluta få möta F.U.B face to face.
Spelkänsla: 8.3/10
Det är ganska upp och ner på spelkänslan. Somliga bannor är som pankakstårta, gott och med nice fyllning. Medans andra är som surströmming. Dom stinker helt enkelt. Dom vanligaste irretations momenten är att man irrar runt och letar efter nycklar och exit till nästa bana. Men det är en mäktig känsla att blasta bort ett helt rum fullt av fiender och tapisera väggar och golv med deras kroppsvätskor.
Grafik: 8.0/10
Helt okej då när det begav sig. Men idag ser det ganska grötigt ut. Ljus och explosion effekterna är bra välgjorda dock.
Ljud/Musik 9.2/10
Pop Will eat it self har stått för flera musik spår i spelet + en hel drös av DJ´s från alla världens horn. Neil Biggin och Patrick Phelan har satt sina spår också. Musiken driver upp tempot och gör sitt för stämningen. Simply awsome.
Kontroll: 7.4/10
Kontrollen är inte Loadeds starka kort precis. Det är tämligen sega kontroller. Och man måste gå i den riktningen man vill skjuta. Man kan alltså inte stå still och skjuta åt det hållet man vill.
Livslängd: 7.7/10
15 banor, 6 spelbara karaktärer, 2 spelarläge och 5 svårighetsgrader. Men det är mer eller mindre samma sak oavsett med vilken karaktär man kör. Och det finns inte många ingame filmer heller. Så omspelningsvärdet är väldigt fattigt.
Totalt: 40.6/60
Väldigt blandade känslor i det här spelet. Ena stunden är det great på somliga banor, sen är det rena pesten utav irritation och uttråkighet. Men när spelet är som bäst då njuter man för fulla muggar. Är du Sugen på ett action lir med grov kaliber, sjukhumor och där det ena liket avlöser det andra. Då kan Loaded var något för dig.
/Robin
The Gaming Ground
Championsonline - Free trail weekend
Känner du dig osäker på om Championsonline är något för dig? då har du nu chansen att testa på spelet gratis ända fram tills den 2november (över helgen med andra ord). Personligen tycker jag det verkar vara rätt coolt.
Hemsida:
http://www.champions-online.com/bloodmoon_weekend?source=newsletter1
/Robin
The Gaming Ground
Ingen Blu-ray spelare för 360
Är det ett final statement? det får framtiden avgöra.
Det har surrats fram och tillbaks hurvida 360 skulle kunna få en Blu-ray spelare eller ej. Men idag så verkar det som om det ryktet blivit punkterat för gott.
Xbox Live's director of programming, Larry Hryb, has clarified comments made by Microsoft CEO Steve Ballmer concerning Xbox 360 and Blu-ray.
Asked recently whether Microsoft has plans for an Xbox 360 Blu-ray drive, Ballmer said: “Well I don't know that we need to put Blu-ray in there - you'll be able to get Blu-ray drives, you can get Blu-ray drives as accessories.”
According to Hryb, Ballmer was "referring to Blu-ray accessories for the PC”, and Microsoft has “no plans” to introduce a Blu-ray drive for the Xbox 360.
“In fact,” he added, “the future of home entertainment starts very soon when Xbox 360 becomes the first and only console to offer instant-on 1080p streaming HD movies. With a library of thousands of TV shows and movies to choose from, Xbox 360 owners can instantly watch the movies they want, when they want, in the highest form of high definition.”
Källa:
Edge
Så var det med den saken...för nu.
/Robin
The Gaming Ground
Mass Effect 2 release datum
Till 360 och Pc. Nice nice
Ni minns väl succé action rollspelet Mass Effect av Bioware? (89% PC och 90% 360 på gamerankings.com). Spelet kom först ut till 360 den 23 november 2007. Sen fick vi pc spelare nöjet att spela som kommendörkapten Sheperd sommaren 2008.
Att en tvåa skulle vara på G har varit känt ganska länge (det ska ju bli en trilogi är det ju tänkt). Men det finns nu ett officiellt release datum för Mass Effect 2. Nämligen den 26 januari för Usa och 29 Januari 2010 för europa. Jänkarna får tydligen en exklusive in game armor när dom förbokar -_- varför får inte vi i europa sånt för?.
Hemsida:
http://masseffect.bioware.com/agegate.html?ref=%2F
/Robin
The Gaming Ground
Jack Black tar Brütal Legend på blodigt allvar
Jack Black = Eddie Riggs, Eddie Riggs = Jack Black
Brütal Legend är en högst aktuell titel som rockade till sig 82% i snitt betyg på gamerankings.com (360/PS3). Och Jack black har verkligen gått inför rollen som Eddie Riggs i spelet. Jag hittade en rätt intressant film på tuben. Uppenbarligen så går Jack Black alltid inför sina roller (oavsett om det rör sig om en filmroll eller spelroll, tydligen). En minst sagt underhållande film ialla fall.
Rock on!
Jack black och hans alter ego Eddie Riggs in action
/Robin
The Gaming Ground
Bioshock - PC
Utvecklare: 2K Boston/2K Australia Format: PC
Genre: FPS/Äventyr/RPG
Releasedatum: 2007 Aug
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 40 timmar +
Snitt betyg internationellt (Gamerankings.com): 94.63%
Du är speciell. Det är ord som jag minns precis innan man får kämpa för sitt liv för att inte drunkna. När man väl kommer upp till ytan så är det ett eldhav av brinnande bråte som man möts av. Ett väldigt sakta sjunkande flygplan, som man bara för en stund sen själv var en passagerare i. Man inser rätt snart att man är planets enda överlevande och man börjar komma till sans och simmar mot en fyr, man kravlar sig upp och går med staplande steg uppför trappan. Och bevittnar hur flygplanet sväljs av havet. Man är nu helt ensam…för stunden.
Så var det med den flygturen.
Man fortsätter tills man kommer till en stor dörr. Den står öppen på glänt. Innanför är det totalt mörker som råder. Man kliver tveksamt in igenom dörren. En kort stund därefter slås den igen bakom dig. Allt blir mörkt. Det är så Bioshock börjar. Det är bara en försmak på det som komma skall. Bioshock utspelar sig i ett alternativt 60tal. Man själv (Jack) var på ett flygplan på väg över atlanten för att möta sin familj. Ödet ville dock annorlunda.
När väl ljuset går upp i det mörka rummet så hittar man ner till en slags ubåt (bathysphere) som ska ta en ända ner till staden Rapture (Som tydligen byggts under hemlighet ända sen 1946). Det första jag la märke till i Bioshock var hur välgjort alla detaljerna var. Ljuseffekterna, vatteneffekterna och rummens inredning. Medans man lutar sig tillbaka i ubåten som ska ta en ner till Rapture så kan man kolla ut genom dess fönster och se hur livet under djupt vatten ter sig.
Fina vyer minst sagt
Det är en av de få lugna stunderna i Bioshock kan jag säga. Så passa på att njuta utav den. Så fort som dörrarna öppnas på ubåten så öppnas dörrarna till galenskapens värld. Man tog hissen ner till helvetet. En stad som är i spillror, där totalt kaos råder. Ett högteknologiskt Atlantis gone very, very wrong. Och allt tar plats långt under vattenytan, där ingen kan höra dig skrika (jag vet, men det lät så passande). När man väl anländer till Rapture så är man vapenlös och lite desorienterad. Atlas (en irländare) ber en att ta upp en radio som hänger inne i ubåten man kom i. Han är din enda vän och kontakt i Rapture (än så länge). All kommunikation sker via radiokontakt, han och jack (du) emellan.
Det krävs inte någon lång stund utanför ubåtens säkra dörrar för att förstå att man ligger minst sagt pissigt till. Det dröjer nämligen inte länge innan man får göra sig bekant med spelets första fiende, en splicer (missbildade människor som mer än gärna vill strimla dig sönder och samman). Första vapnet man hittar är en skiftnyckel. Låter inte som något super duper vapen kanske, men kombinerar man den med el plasmiden som man hittar senare (man kan bedöva sina fiender med hjälp utav den) så är det en dödlig kombo om man utför allt rätt.
”Välkommen till helvetet under vatten ytan” skulle ha varit en mer passande text.
Jag är en sån typ av person som gillar att peta och pilla på saker i omgivningen. Se vad som går att manipulera. Man kan slå/banka sönder det mesta. Allt går kanske inte att ha sönder. Men det blir slagmärken i allt mer eller mindre. Men dom mest uppenbara sakerna går att ha sönder i omgivningen. Sånt som flaskor, lampor, fönster, fiender (vad oväntat eller hur?) osv. Väldigt mycket går även att putta/flytta på (och senare att lyfta upp och kasta).
Bara efter nån halvtimme så märker man av arvet från System Shock 2. Och det är bara i positiv bemärkelse (För dom som inte kört System Shock 2. SS2 är ett FPS spel med RPG element plus ett SCI-FI skräck teama). Mycket har återanvändts ur det spelet och presenterats på nytt i Bioshock fast med en twist som heter duga.
Hacking momentet t ex presenterar sig rätt snart i spelet. Man kan hacka allt ifrån kameror, gun torrents till varumaskiner (tar man över en guntorrent så skjuter den på dina fiender, och en kamera slår larm när den får syn på dina fiender och sänder flygande robotar efter dom). Allt till ett pris så klart. Är du inte tillräckligt bra så får du en stöt och alarmet går igång (då kommer dom flygande robotorna som gillar att skjuta på allt som rör sig och speciellt dig).
El + vatten = död.
Krafter ja. Bioshock är fullt av roliga genmanipulerade krafter. Man får t.e.x till sitt förfogande combat tonics, engineering tonics, , physical tonics och plasmids. Dom ger än olika krafter och egenskaper (plasmids ger en superkrafter, dock kostar det eve vid varje användning). Allt ifrån att man kan frysa sin fiende till is eller att man kan tända eld på dom. Man kan använda miljön till sin fördel också för att vinna över sina fiender. T.ex. att man använder sig utav el när äns fiende/fiender står i vatten. Elgruppstarapi har aldrig varit roligare.
Det finns även så kallade Gene banks som ger än möjligheten att byta/växla mellan olika tonics och plasmids. Dom finns lite varstans i Rapture. Eftersom vissa attacker funkar bättre/sämre på somliga fiender. Så är det väldigt tacksamt att man kan byta ut sina krafter efter tillfälle.
En annan behändig maskin är The Gatherers Garden. Där kan man köpa till sig nya plasmider och gene tonics för en mängd adam (som man får genom att antingen rädda eller ta adam från little sisters).
En sak som man bör lägga på minnet när man plöjer sig igenom Raptures djupa korridorer, är att man verkligen kollar igenom alla rummen ordentligt. Har kommit på mig själv att missa föremål i all hast (och dom kommer man verkligen att behöva). Det är tur att saker som man kan plocka upp indekeras med ett Resident Evil aktigt sken. Den kvarstående känslan man får ju längre man kommer, är att atomsfären är riktigt tight och ogästvänlig, och man får en smak utav retro vinch och fallouts charm av alla miljöer och föremål. Och stämningen höjs stegvis genom bandspelare och radio samtal. Det för storyn framåt, bit för bit.
Tror inte att alla bamse plåster i världen hjälper här….
Ett litet råd vill jag utfärda dock. Är du en erfaren FPS spelare som kört FPS ända sen första Wolfenstein kom ut. Gör dig då en tjänst och kör på den svåraste svårighetsgraden redan från start. Annars blir det inte en lika genidgen spelupplevelse.
Och yes. Bioshock har fått åldermärkningen 18+ och det med all rätt. Vilket illustreras rätt bra ovan. Våld är en stor del av spelet. Så scener/bilder som den ovan är ingen ovanlig förtelse. Det är lika vanligt att se fiender död/döda varandra som att se sig själv dela ut dödsstöten. Och många sätt finns det att göra slut på Raptures vanskapta varelser.
Allt ifrån skjutvapen (pistol, hagelgevär, tommygun mfl), slag (skiftnyckeln) till dom väldigt behändiga krafterna som man kan få. Och dom krafterna kan man bara använda genom att ha tillgång till ämnena Adam och Eve, hela Rapture drivs utav det (bokstavligen). Man injectar sig själv med en el plasmid spruta i början av spelet. Det var bara första steget i en lång kedja av uppgraderingar. Det ger en väldigt stor variation i sätt att ta död på sina fiender. En av mina favoriter är att göra om Big Daddy till min egen privata livvakt som tar hand om mina fiender åt mig.
Undrar om hon tänker ställa upp i ensam mamma söker.
Något som jag måste nämna. Är dom briljanta konversationerna som äger rum i Bishock. Allt från samtalen man har via radio, till indirekta möten med diverse avskyvärda snevridna karaktärer (röstskådespelarna är imponerande bra). Finns nog inget mer creepy än ljudet utav splicers som går och mumlar för sig själv och stapplar runt mörkret och vevar runt med sina tillhyggen mot väggarna så att det gnistrar. Det var något som jag bevittnat mer än en gång. Och det är lika obehagligt varje gång.
Det är inte många irritations moment som uppstår i spelandet i Bioshock. Pga att man inte hittar vidare, man har fastnat eller dumma quests och dylikt. Det har lagts ner tid på att se till att spelaren inte blir frustrerad över idiotiska spelmoment. Tar man upp kartan så finns det markerat vart någonstans man ska, vilket/vilka uppdrag som är klara/ska göras och trycker man på knappen ”H” så får man tips och råd på hur man ska komma vidare. Det finns till och med en kompass som hjälper dig att hitta rätt (en pil längst upp på skärmen). Det är en väldigt trevlig feature helt klart.
Var glad för att den är död
Förutom adam (som näst intill är en valuta I sig) så finns det pengar I Rapture. Som man antingen hittar, eller plockar upp från döda fiender (går även att vinna pengar i diverse spelmaskiner längre fram i spelet). Pengarna spelar en viktig roll tro det eller ej (man trodde kanske inte att pengar hade nåt värde långt ner under vattnet). Det finns nämligen flera maskiner utspritt över hela rapture. Där man kan köpa saker. Liv, eve, ammo och andra matnyttiga tillbehör.
Finns till och med maskiner som tillåter än att blanda ihop diverse olika föremål till olika sorters ammo och annat användbart (U-Invent). Och just det. Skulle du mot förmodan dö (vilket du säkerligen kommer att göra mer än en gång) så är det inte lika hårt som i andra FPS spel. Man blir nämligen återupplivad vid närmaste vita-chamber. En slags återskapnings punkt, typ.
Bioshock är fullt av minnesvärda moment och miljöer. Och karaktärerna som medverkar i spelet är en stor del utav det. Sander Cohen, den minst sagt galna konstnären (nej, ingen spoiler här inte), Andrew Ryan, den självutnämde kungen av rapture, Steinman (påminner en hel del om köttdoktorn från Flykten från L.A faktist), Atlas. Listan är lång och dom trevliga spelmomenten lika så.
Only madness skulle jag säga, can i play with madness? Uppenbarligen.
Nu grand finale. Jag har skjutit iväg lik som sprängt guntorrents all världens väg, jag har tänt eld på fiender och sett dom springa runt skrikandes och kastat sig ner I vattnet för att släcka sig. Jag har tagit kort på fiender med min kamera för att forska fram svagheter, rest fram och tillbaks mellan olika platser hur jag velat och när jag velat. Vunnit över horder av fiender genom olika taktiker och strategier. Träffat på den ökände Big Daddy och little sister.
Lekt Björn Borg med en tennis maskin. Hackat kameror, kassaskåp och uppgraderat vapen. Kort sagt. Jag har haft en riktig blast med Bioshock. Få spel har varit så här välgjorda och trollbindade. Man vill utforska alla möjligheter och testa alla färdigheter. Bioshock är ett spel för dom som vill veta vad underhållning av topp kvalité handlar om.
Plus
+ Riktigt välgjorda action moment
+ System Shock 2 likheter
+ Flera olika vapen, uppgraderningar och special egenskaper
+ Fallout liknande perks/färdigheter
+ Big daddy och little sister
+ Två olika slut (en bra och en fullt inte så bra)
+ Stort spel med tätt atmosfär, miljö, handling och story
+ Grymt bra röstskådespelare och minnesvärda karaktärer
Minus
- Big daddy, när han är emot dig vill säga
- Hade gärna kunnat vara lite lugnare delar i spelet så att man kunnat andats in miljön och intrycken lite mer
- Finns en del buggar, men dom är inte många.
Handling/story: 9.4/10
Med tanke på att Bioshock redan på pappret är en andlig uppföljare till System Shock 2 (som har en grymt bra handling/story) så hade man en föraning om att det skulle bli riktigt bra. Det hela får ju en bra start. Det utspelar sig i ett alternativt 60 tal och man (Jack) beger sig iväg på en flygtur som slutar I en crash. Och man hittar till slut till staden rapture, långt nere vid havets botten. Därefter byggs handlingen upp mer och mer. Allt via bandspelare, radiosamtal och face to face konversationer med diverse monsteriösa personer i Rapture.
Spelkänsla: 9.7/10
Jag har seriöst talat inte känt ett sånt här adrenalin rush av glädje inom FPS genren på evigheter. Precis när man tror att man nått högsta piken i spelet så toppas spelet ytligare. Blir bara bättre ju längre man kör (med en och annan twist). Bioshock har kanske inte revolutionerat FPS genren men det är freakin awsome.
Grafik: 9.5/10
Man har verkligen fångat känslan av hur det känns att vara på en sjunkande metal pråm i Bioshock. Vattnet är en viktig detalj i Bioshock och det märks att det lagts ner mycket tid på bara själva vattnet (flera personer jobbade på bara vatteneffekterna i Bioshock). Allt ifrån spelets fysikmotor, miljöer och till dom små detaljerna. Allt är extremt välgjort.
Ljud/Musik 9.0/10
Den musiken som tar plats i Rapture fångar atmosfären perfekt. Man sugs in i dom galenskaperna som tar plats långt ner under vattnet. Musiken varierar från 30, 40 och 50tals musik (fioler, strokar, jazz osv). Min egen favorit är dock ”Cohen´s Masterpiece”. All musik är skriven utav Garry Schyman, som gjort ett ypperligt jobb med att förmedla intrycken/känslorna i spelet genom musiken.
Kontroll: 9.3/10
Kontrollerna är exakta och är precis vad DU gör dom till. Klassiskt FPS PC gränssnitt som alla känner igen.
Livslängd: 9.2/10
Stora områden att svepa igenom, många olika färdigheter att testa på, två olika slut och flera svårighetsgrader. Gott om ompspelningsvärde med andra ord.
Totalt: 56,1/60
Jag lovade mig själv att inte göra en enda lång hyllnings text om hur bra Bioshock är. Utan att istället skriva VAD det är som är bra. Jag hade hört väldigt mycket positivit om Bioshock innan jag äntligen satte mig ner med det själv. Men jag hade aldrig för mitt liv kunnat tro att det skulle det skulle göra en sån impact på mig.
Det är så pass välbalanserat och välgjort att det borde vara ett skolboks ex på hur man göra bra spel. Allt ifrån handlingen, storyn, musiken, grafiken och alla dom upplevelserna jag haft. Jag trodde en del saker faktist var scriptat (Det finns scriptade scener givetvis, men minst lika många oscriptade sådana). Men det var det inte. Det var den ena wow upplevelsen efter den andra.
/Robin
The Gaming Ground
Handling/story: 9.4/10
Med tanke på att Bioshock redan på pappret är en andlig uppföljare till System Shock 2 (som har en grymt bra handling/story) så hade man en för aning om att det skulle bli riktigt bra. Det hela får ju en bra start. Det ut spelar sig i ett alternativt 60 tal och man (Jack) beger sig iväg på en flygtur som slutar I en crash. Och man hittar till slut till staden rapture, långt nere vid havets botten. Där efter byggs handlingen upp mer och mer. Allt via bandspelare, radio samtal och face to face konversationer med diverse monsteriösa personer i Rapture.
Spelkänsla: 9.7/10
Jag har seriöst talat inte känt ett sånt här adrelin rush av glädje inom FPS genren på evigheter. Precis när man tror att man nåt högsta piken i spelet så toppas spelet ytligare. Blir bara bättre ju längre man kör (med en och annan twist). Bioshock har kanske inte revolutionerat FPS genren men det är freakin awsome.
Grafik: 9.5/10
Man har verkligen fångat känslan utav hur det känns att vara på en sjunkande metal pråm i Bioshock. Vattnet är en viktig detalj i Bioshock och det märks att det lagts ner mycket tid på bara själva vattnet (flera personer jobbade på bara vatten effekterna i Bioshock). Allt ifrån spelets fysikmotor, miljöer och till dom små detaljerna. Allt är extremt välgjort.
Ljud/Musik 9.0/10
Den musiken som tar plats i Rapture fångar atmosfären perfekt. Man sugs in i dom galenskaperna som tar plats långt ner under vattnet. Musiken varierar från 30, 40 och 50tals musik (fioler, strokar, jazz osv). Min egen favorit är dock ”Cohen´s Masterpiece”. All musik är skriven utav Garry Schyman, som gjort ett ypperligt jobb med att förmedla intrycken/känslorna i spelet genom musiken.
Kontroll: 9.3/10
Kontrollerna är exakta och är precis vad DU gör dom till. Klassiskt FPS PC gränsnit som alla känner igen.
Livslängd: 9.2/10
Stora områden att svepa igenom, många olika färdigheter att testa på, två olika slut och flera svårighetsgrader. Gott om ompspelningsvärde med andra ord.
Totalt: 56,1/60
Jag lovade mig själv att inte göra en enda lång hyllnings text om hur bra Bioshock är. Utan att istället skriva VAD det är som är bra. Jag hade hört väldigt mycket positivit om Bioshock innan jag äntligen satte mig ner med det själv. Men jag hade aldrig för mitt liv kunnat tro att det skulle det skulle göra en sån impact på mig.
Det är så pass välbalanserat och välgjort att det borde vara ett skolboks ex på hur man göra bra spel. Allt ifrån handlingen, storyn, musiken, grafiken och alla dom upplevelserna jag haft. Jag trodde en del saker faktist var scriptat. Men det var det inte. Det var den ena wow upplevelsen efter den andra.
Wolfenstein 3D TC
Time to die!
Ah, Wolfenstein 3D. ID Softwares genombrotts spel och urfadern till FPS genren (danke John Carmack och John Romero). Spelet kom ut 1992, och jag minns så väl när jag fick sätta mina klor i det. I samma veva så fick jag mitt första Soundblaster ljudkort (så man faktist kunde få höra riktigt ljud och musik direkt ur högtalarna, istället för att det midi ljud som kom ur datorns inbyggda högtalare). Vart ett väldigt rabalder över spelet när det kom ut. Just för nazist temat och att man kunde döda hundar.
Jag brydde mig dock inte om det. Jag var för upptagen med att ta hand om nazister.Spelet förändrade min syn på spel för all framtid. Idag är spelet ganska after date (även om det har sin charm). Men jag kom att tänka på att det fanns en mod till Doom (doomsday bland annat) som snyggar till grafiken och annat. Så jag letade runt. Och Fann Wolfenstein TC. En upphotad version utav Wolf 3D.
Den gör klassikern mer rättvis så att säga. Kan vara värt att prova på ialla fall. Har precis installerat Wolf 3D TC själv. Blir en recension framöver. Och yes, ni lär nog inte ha missat det nya Wolfenstien. Blir en recension på den och Return To Castle Wolfenstein också framöver.
Wolfenstein TC hemsida:
http://www.afadoomer.com/wolf3d/default.php
Wolfenstein 3d
http://www.idsoftware.com/games/wolfenstein/wolf3d/
Nya Wolfenstein
http://www.wolfenstein.com/
/Robin
The Gaming Ground
