Känner du för att testa dina Gamer knowledge skills? då är sidan nedan något för dig. Jag nailade dom flesta. Men som vanligt har det att göra med vilka spel man kört/inte kört och serier man känner/inte känner till.

http://www.giantbomb.com/trivia/answer/

/Robin
The Gaming Ground

Utvecklare: Shiny Entertainment
Format: Snes
Genre: Plattform/Shoot em up
Releasedatum: 1995
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 20 timmar +
Snittbetyg internationellt (Gamerankings.com): 82.58%

Ett spel där en mask får superkrafter och drar iväg på ett uppdrag för att rädda en prinsessa med namnet ”Whats-her-name” som både David Perry och Tommy Tallarico är inkopplade i , hur låter det i dina öron?. Låter ganska kick ass i mina. Och tro mig, spelet är kickass! Jag ska tala om varför.


Låten”No One Knows” med Queens of the stoneage poppar upp av nån anledning.

Först och främst ett litet intro om spelet. Earthworm Jim är ett plattforms spel där man antar rollen som en mask (Jim,  en karaktär skapad utav Doug Tennapel btw) som fått superkrafter (tackvare en dräkt som kraschat ner på jorden i närheten av Jim och gav honom sina krafter) och beger sig ut på ett uppdrag för att rädda prinsessan ”What´s-her-name”. Låter väl ganska logiskt och enkelt inte sant? Inte riktigt nej.


Snälla fråga mig inte. Men dö måste den.

Man kommer att stöta på en mängd med varelser (och diverse ting) som vill ta död på stackars Jim. Fienderna är något utav de mest fantasifulla jag någonsin sett (För att inte tala om bossarna). Kråkor, monster hundar, stora biff hundar, skugg monster, hoppande hjärnor och andra monsturösa varelser. Jim har två attacker som han kan använda sig utav för att eliminera fiender i sin väg. Sin plasma pistol (som man kan hitta en power upp för) och tro det eller ej, sig själv. Jim använder sig själv som piska i sann Indiana Jones stil för att svinga sig fram över hinder och för att piska upp monster.

Yepp im so screwed 1% chans att klara mig.

Bossarna spelar helt klart i en helt annan dimension än i dom flesta andra spelen därute. Vad sägs t ex om en muterad katt, terminator kyckling, rymdkråka, elaka snömannen, monster soptunna eller en guldfisk?. Väldigt udda bossar men ack så underhållande och utmanande.


Yippie kay yay mother f*****

Banorna i Earthworm Jim är så pass varierande till både miljöer, upplägg och spelstil att man aldrig hinner med att bli uttråkad. Och humorn är alltid närvarande, allways. Mellan varje bana (Andy Asteroids) ska man t ex racea emot Psy-Crow ute i rymden. Den som hinner först fram till mållinjen vinner. Förlorar man så måste man gå en fysisk match one on one mot Psy-crow. Och det får man göra om och om igen tills man vinner över han i racet. Man får även vid X antal tillfällen nöjet att köra en ubåt (dock är det inte tal om nån lugn sitesing precis. Då det går på tid).


Earthworm Jim is groovy indeed!

Humorn ja. Den är mer än skruvad I spelet. Man kan t ex skicka iväg kossor genom att släppa ner ett kylskåp på en avfyrnings anordning (en primitiv sådan som består utav en trästock som ligger ovanpå en sten) så flyger dom all världens väg upp i skyn. Och vid varje banas slut så får man se en komisk animation med Jim där han hoppar upp på sin raket och gasar iväg emot nästa bana (som i övrigt alltid följs av att Jim säger Groovy! Som man kan upprepa flera gånger genom att trycka på valfri knapp på handkontrollen). En annan kul detalj är att när Jim står helt still så börjar han med helt egna animationer. Som att t ex flexa sina muskler, kasta upp sitt vapen i luften m.m.

Go for the eyes boo, go for the eyes!

Svårighetsgraden är ganska hög I Earthworm Jim (troligen kommer en del att slita sig själva i håret vid visa moment, ”For Pet´s sake host host”) men det kan man ta då belöningar som den ovanför uppkommer i spelet. Hur många spel känner du till där man får nöjet att styra en hamster i en undervattenbas?. Just priceless sweetness.

Two men enter! one ma...ehrm worm or alien thing leaves.

Det tar ingen längre stund för spelaren att lista ut att Earthworm Jim är nåt helt annorlunda och det på ett väldigt bra sätt. Känns som om Shiny Entertainment lyckats trycka ner precis allt som rör spelglädje, humor och underhållning i spelet. Det är så pass många olika spelelement (minispel, variation osv) att Earthworm Jim blir svårt att stoppa i ett enda genre  (egentligen).  Grafiken, bakgrunderna, musiken och effekterna i spelet är i övrigt väldigt välgjorda.

Vad tusan gör Jack Thomson i Earthworm jim? Take him out Jim, take him out!

Så I sin helhet är Earthworm Jim en trevlig spelupplevelse som troligen kommer att locka fram skratt hos dom flesta. Det finns inte många saker att hacka på. Det lilla negativa som finns tonas bort i vågorna av positiva saker.

Plus
+ En mask vid namn Jim som fått superkrafter och skjuter, piskar allt som rör sig
+ Musiken är epic
+ Helt unikt, kreativt och fantasifullt spelkoncept
+ Coola boss fighter
+ Banorna är one of it´s kind
+ Pure gaming joy

Minus
- Räcker inte särskilt länge. Dock är det ganska svårt, så det håller ett tag.
- Fler vapen hade inte varit helt fel
- Vissa moment i spelet är mer än överjävliga

Handling/story: 8.2/10
En vanlig mask på jorden får super krafter tackvare en fight mellan “Psy-Crow” och en rebel rymdpilot. Dom slogs ute I rymden och i all uppståndelse så flög en dräkt med super krafter ner till jorden och muterade Jim till en superhjälte (Dräkten var gjord utav professor ”Monkey-For-A-Head). Och Jim måste rädda prinsessan ”What´s-her-name” från “Queen Slug-for-a-butt”.

Hela rädda prinsessan temat kanske inte är nytt. Men det här är en tvist utav guds nåde.

Spelkänsla:  8.9/10
Man får en enda stor ”wow!” känsla när man kör Earthworm Jim och ju längre man kommer ju mer brer man ut på smilbanden. Det är både underhållande, roligt och helt jäkla sjukt på ett bra sätt.

Grafik: 9.0 /10
Färgstarka miljöer, karaktärer, fiender och bakgrunder. Spelet kommer verkligen till liv tackvare den välgjorda bandesignen.

Ljud/Musik  9.4/10
Tommy Tallarico visar sina musik muskler genom hela spelet. Ett brett register av låtar som man kommer att lägga på minnet. Några klockrena är ”For pete sake”, ”Slug for a butt” och ”Snott a problem”. Just freakin marvelous.

Kontroll: 8.8/10
Inga större problem på kontroll fronten. Den gör sitt jobb väl. Inget till krånglat, bara raka puckar och en mask med vapen on a mission.

Livslängd: 8.4/10
Spelet måhända inte vara särskilt långt/stort. Men det är nog så jäkla svårt att klara. Och nog kommer man att vilja köra om det åtminståne en gång till. För spelet ÄR så pass grymt.

Totalt: 52,7/60
Earthworm Jim är en kult klassiker som man måste uppleva minst en gång under sin Gamer livstid. Rekommenderas starkt till allt och alla som gillar spel av något slag där kvalitéts underhållning står högt upp på listan.

Ska även passa på att nämna att Earthworm Jim finns tillgängligt på Wii console (funnits där sen 2008 3okt) om nu nån skulle ha missat det (visserligen Mega Drive versionen).

 

/Robin
The Gaming Ground

1997- 2009 12 aug R.I.P

Verkligen en tung tid för spel Sverige just nu. Super Play är på väg bort och nu har spelutvecklaren Grin kastat in handduken. Uppenbarligen så vart det för mycket för dom då kunder låg efter med betalningar, spelen dom släppt har inte sålt så bra som dom hoppats på och så lågkonjuktern på det. Grin har gjort spel som bland annat Advanced Warfighter 1+2, Bionic Commando och nyliggen släppta Terminator Salvation.

Trist är bara för namnet. Frågan är hur många det är som kommer att stå kvar på benen i Sverige när det tjocka damnmolnet lättat i det som vi alla känner till som lågkonjukturen från helvetet.

Grins hemsida
http://grin.se/

/Robin
The Gaming Ground

Utvecklare: EA
Format: Mega Drive
Genre: Sport
Releasedatum: 1994
Svårighetsgrad: Normal
Spenderad tid: 35timmar +
Snittbetyg (Gamerankings.com): 61.25%






Vem gillar inte hockey? Jag totalt avgudar sporten. Enda sen jag vart bekant med elitserien och NHL under lågstadiet så var jag fast (låstades att jag var Tony Amonte på rasterna när vi spelade bandy och drömde mig bort). Sen kom det en liten titel vid namn NHL Hockey 91 till Megadrive som tystade min hunger...ett tag.

Mutant League hockey (som i övrigt är en spin off på Mutant League Football) släpptes samma år som NHL 95 och spelet bygger även på samma motor (och spelet utvecklades utav EA). Där tar dock likheterna slut.


Get ready to rumbleeee!

I det här hockeyspelet finns det inga regler (man kan justera reglerna och mildra våldet lite i start menyn om man vill). Allt är tillåtet. Vill du slå ihjäl nån med en hammare, såga dom till små bitar med en motorsåg eller varför inte bara tackla inom dom i en mina så dom sprängs i tusen småbitar, så är det fritt fram att göra det.

Dessutom består alla spelarna utav orcer, skelett, robotar istället för mänskliga spelare.

Jag valde att spela som ”Monsters” (då Bones Jackson spelar i det laget. Han är jäkligt grym i Mutant Football league också. Plus att dom hade rätt hög ranking). Finns tre spellägen, snabbspel mellan två valfria lag, en kort turnering och en längre (det är inte tal om nån lång nhl säsong här inte. Det handlar om max 10matcher typ. Sen är allt avgjort).

Man kan finjustera lite gällande matchtid, om man ska kunna döda hur många spelare som helst (om man ska kunna ha reserv spelare), dödsgraden (hur stor chans det är att nån dör i matchen). Jag körde på 8min och medium i dödsgrad. Ska även nämnas att varje lag har en rakning. Från noll till 6 skallar. Så givetvis ser man till att ta ett lag med så högre rang som det går för att öka sina egna chanser till vinst.


And the crowd goes wild. Vågen följer kort där efter.

När väl pucken är släppt så får man hålla tungan mitt i munnen. För det kommer att delas ut käftsmällar till höger och vänster (och annat som vill din karma ont). Det finns två sätt att vinna matchen på. Göra fler mål än motståndaren eller döda så många utav motståndarens spelare att dom blir tvingade till walkover. Bara det faktumet att man kan dunka sönder motståndarens målvakt (om man känner för det) säger vart ribban är satt i Mutant Hockey.

Varje lag har dessutom sin egen specialare. Som puckar som kan explodera eller att när man gör mål så får man två mål istället för ett.


Daddy´s gonna knock you out!

Det händer även ibland att det blir lite one on one fighting (fist fight) och där vinner man mest på att timea slag/block I exakt rätt sekund. En rolig sak är att båda blir iväg sända till straffbåset efter fighten. Men den som förlorade fighten får ytligare straff för att han torskade.


Vad är det man brukar säga nu igen? Är man med i leken så får man leken tåla.

Det kan bli riktigt slafsigt på planen. Med döda spelare, bränder på isen (hockey huliganerna i publiken gillar att kasta ut molotovs och annat på planen) och vapen som glider längs med isen. Döda spelaer kan användas till en fördel för en själv (och mot en också för den delen). Ligger det t ex en död spelare precis utanför motståndarmålet så kan man lägga in ett slagskott mot målet och skottet ändrar riktning (då skottet träffar liket). Då kan det bli ett väldigt, väldigt giftigt skott. Mellan perioderna rensar dock en stor fet grön snigel upp planen från både lik, vapen och annat genom att äta upp allt.


Party time i båset.

Mutant hockey går att spela på två olika sätt. Man kan köra så snällt som det går och bara vinna på antalet fler mål eller bara döda allt som kommer i ens väg. Men ärligt talat, vem kommer att köra snällt? (kort sagt. Ingen kommer att bry sig om vem som gjort mest mål så länge som det inte leder till en slutgiltig vinst). Spelet gör sig helt klart bäst när man kör mot en mänsklig motståndare. Rinkarna som man spelar på är olika till utseendet och uppbyggnaden.

Somliga har hajar som åker runt på isen (åker man på en så flyger man omkull), andra har landminor eller hål i isen. Matcherna i Mutant Hockey är långt ifrån tråkiga. Så mycket kan jag säga.


Stanly cup bucklan kan slänga sig i vägen. Den här bucklan har respekt ingjutet i blod.

Jag ska dock vara helt ärlig. Mutant hockey är långt ifrån ett felfritt spel. Eftersom det inte finns så jätte många lag att välja mellan och ingen möjlighet att köra nån lång säsong, så tröttnar man ganska snabbt på spelet. Det är ett spel som man tar fram och kör med kompisar. I annat fall ligger det bara och dammar i ett hörn. Men give it a try. Mutant hockey ger än helt nya vyer på allt vad hockey är och handlar om.

Give 'em hell!

Plus
+ Riktigt roligt
+ Grishockey har fått en helt ny innebörd
+ Klockrent att köra med kompisar

Minus
- Man tröttnar snabbt om man kör själv
- Ingen möjlighet till långa säsonger
- Ganska korkad A.I
- Obalanserat

Handling/story: 0/10
Sport spel har i regel ingen handling.

Spelkänsla: 7.8/10
Blir helt klart roligast att köra ihop med kompisar. Med kompisar 8+ utan kompisar 8-.

Grafik: 8.1/10
Charmig pixel grafik som bidrar med humor i form utav blodstänk, knytnävar och tacklingar.

Ljud/Musik 0/10
Så vida det inte är fel på min mega drive. Så finns det ingen musik i spelet. Men hur många sport spel har musik ingame liksom?

Kontroll: 7.3/10
Sega Nhl 95 kontroller typ.

Livslängd: 6.3/10
Kör man det själv så räcker det i några timmar sen tröttnar man. I gott sällskap håller det betydligt längre.

Totalt: 31/60
Mutant Hockey är ingen GOTY titel eller nåt spel som lär gå till historien som ett kick ass spel hos den stora massan. Men det har givit mig många roliga timmar och minnen. Och jag kan inte riktigt släppa tanken på hur grymt det vore om man gjorde en ny version på spelet idag med dagens grafik. Då vore det verkligen kick ass!

/Robin
The Gaming Ground

Kom över den här videon igår av en ren slump. Väldigt talangfulla ungdomar minst sagt. Extra plus för killen som sjöng under halo låten. Vem har sagt att skolföreställningar måste vara tråkiga?

Efter världens spelsajter's mindre sågning av ett spel jag hade stora förväntningar av fick hypen att rasa i botten. Visserligen har Raven Software med spel som Quake IV och Solider of Fortune mer eller mindre bevisat att de klarar av mediokra första personskjutare, precis vad Wolfenstein beskrivs som.

Bergsklättrar karriären för Guybrush skulle få ett väldigt snabbt slut.

Första delen av Monkey Island - Launch of the Screaming Narwhal är redan ute. Och mottagandet har varit mer än väl (80.62% på gamerankings.com och rätt fina betyg i svensk spel media). Och vem kan inte göra annat än att älska Monkey island serien. Nu är episod 2 utav fem ute.

Följande text lades upp av utvecklarna själva (telltalegames):

"Jerkbait Islands under siege: Diseased pirates attempt to seize Merfolk antiquities by force The second chapter of Tales of Monkey Island is out now for PC! In "The Siege of Spinner Cay", Guybrush Threepwood and Winslow have escaped the winds of Flotsam, and now are making their way to the Jerkbait Islands to find more clues to the location of La Esponja Grande. Upon arriving, Threepwood reunites with Elaine, but she's preoccupied with the conflict that is brewing between the local Merfolk and an armada of pirates infected with the Pox of LeChuck. Meanwhile, LeChuck (now in human form) is somewhere in the jungles, trying to recover ancient artifacts. To top it all, Guybrush is being pursued by a mysterious figure with unknown motivations. How long will Guybrush and Elaine's reunion last? What is LeChuck up to? How far will the pox spread? Who's after our hero? Find out in "The Siege of Spinner Cay"."

Bara att hoppas att telltalegames fortsätter att leverera hög kvalité episoder av Monkey Island. Har man tur så kanske dom gör en uppdatering av Monkey Island 2 också.

Länk till hela serien, där man just nu kan köpa dom två första episoderna av fem.
http://www.telltalegames.com/store/talesofmonkeyisland

/Robin
The Gaming Ground

Snyft...antar att allt har ett slut.


Det är en trist dag för Spel Sverige. En av dom största och äldsta speltidningarna läggs ner. Kan helt klart säga att det var tackvare Super Power och Super Play som jag vart djupt inrotad i spelvärlden. Och att jag satte in siktet på att få börja jobba i spelbranchen. Så ett stort tack för det ska dom helt klart ha.

Det är ännu oklart om NÄR dom tänker stänga ner för gott. Men enligt Bennet på SP så ska dom hålla folk uppdaterade om processen. I vilket fall som helst så är det jäkligt tråkigt. Jag har följt deras resa enda sen starten med Super Power 1993 och när dom byte namn och startade Super Play 1996 i mars. Så från 1993 till idag, år 2009 aug har jag följt deras resa. Och tyvärr har nu resan nåt sitt slut. Tack för minnena , upplevelserna och tiden med er Super Power/Super Play.

/Robin
The Gaming Ground

Länk:
http://www.superplay.se/forum/thread.php?id=82033

Utvecklare: Running With Scissors
Format: PC
Genre: Third Person Shooter
Releasedatum: November 1997
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 12timmar
Snittbetyg (Gamerankings.com): 57%






Postal fick hem och skola att sätta kaffet i halsen 1997. Spelet beskrevs som ett helt smaklöst spel. Ett ”mördar spel”. Postal är Running With Scissors skapelse. Det är inget snack om att dom tänkte sälja in spelet hos massan på följande punkter 1. Mycket våld 2. Ännu mer våld och 3. Hinkvis med blod.

Nån direkt handling/story eller bakgrund är det inte tala om. Vare sig i början av spelet eller vart efter som man avancerar vidare (Förutom en massa psykotisk mumbo jumbo text mellan varje bana). Postal handlar om en väldigt störd person (Aka Postal dude. Som uppenbarligen spårat ur ganska hårt) som bor i den lilla staden ”Paradise” i Arizona Usa.

Spelet baseras på en sann händelse Usa där en anställd hos posten gick helt rampage. Flera människor dog och det hela slutade med att mördaren själv tog sitt eget liv (med ett hagelgevär). Så att Postal fick massiv kritik när det kom ut var väl inte direkt nån överraskning (då spelet spinner vidare på en sann händelse).


Jag vet en liten gubbe som vaknat på helt fel sida idag.

Postal går mer eller mindre bara ut på en sak. Och det är att döda allt som rör sig. Man ser allt i en 2D (serie tecknad aktig grafik) isometrisk vy (snett uppifrån).

Man börjar utanför ett hus (som troligen är sitt eget) och man är omringad av poliser. Så man ikläder sig helt enkelt i rollen som en pyskopat vars enda uppgift går ut på döda, skapa koas och förödelse.

Det första jag la märke till var att kontrollerna var väldigt sega och allmänt jobbiga (man måste in i menyn och trixa och pilla för att få det att flyta på nogorlunda bra). Nästa sak jag la märke till var att ingen som helst musik fanns att hittas i spelet (det finns enstaka musikslingor på vissa banor. Men dom är mer som jinglar som loopas om och om igen).

Så jag öppnade helt enkelt winamp och gjorde en egen lista med Slayer, Type o negative, Slipknot och Megadeth (låtar som jag tyckte passade till spelet).


Nån hade tydligen tröttnat på de höga bensinpriserna.

Kameravinklarna är tyvärr låsta (går inte att rotera kamerna eller delykt) men varierar på somliga banor (man kan t ex se upp ifrån som i GTA. Kolla och jämför på bilderna så förstår ni). Kameran är dock väldigt begränsad (typ som i Resident Evil om inte värre ändå..) alltså att man har ett begränsat synfält. Det är grymt irreterande eftersom man inte ser vad som skjuter på en eller vad man ska skjuta på (förrän det typ är för sent). Enda trösten där är väl att A.In är så pass korkad att man oftast kan stå och skjuta på dom utan att dom reagerar eller att man kan vandra runt rätt fritt utan att dom ens bryr sig.


Kill frenzy!

Man börjar med ett svagt maskingevär (som har obegränsat med ammunition) men det dröjer inte länge innan man får sätta sina mördarhänder på mer förödande vapen (finns 8st totalt + 3st olika bomber som man kan placera ut med olika effekt). Som t ex hagelgevär, granatgevär och eldkastare. Det ser näst in till ut som en krigszon där man farit fram. Lik, blod och brinnande bråte överallt. Det som fick mig att känna mig åtminståne lite illa till ro är de plågo rop och smärtor som folk skriker ut i Postal ”I can´t see! , Im bleeding”. Det är ganska obehagligt men på ett annat sätt inte. Det fyller sin funktion i spelet så att säga.

Faktumet är att Postals våldsamma innehåll vart så pass mycket att det förbjöds i bla England, Australien och Tyskland (suprise, suprise. Inte riktigt nej).


Mulle Meck goes rampage?

Jag fick även lite Loaded vibbar utav att spela Postal (spelet till PS1 som rockar stenhårt). Fast dessvärre är det inga långvariga vibbar. Miljöskiftiningarna är ialla fall nåt positivt som tar plats i Postal. Döda lite strutsar på ett lokalt zoo, spränga en massa kunder på nån super market liknande affär eller varför inte tända eld på lite snutar i snölandskap?


Hur filmen ”Cross Roads” med B-Spears hade sett ut med Postal Dude i huvudrollen.

Bannorna är inte så jättemånga till antalet (det trots dom extra banorna som man får med i Postal + utgåvan) så man lär köra på en rätt hög svårighetsgrad för att äns få nåt motstånd (och för att spelet ska räcka i mer än ett par timmar). Fienderna är också ganska korkade. Så pass dumma att dom t ex kan få för sig att det är en super smart ide att använda ett granatgevär när dom står framför nåt, t ex en bil. Så dom spränger sig själv i luften.

Eller att dom kastar handgranater/molotows rätt in bland deras egna soldater/poliser och civila. Så att dom gör mer skada än nytta. Visserligen drar man väl till på smilbanden i rent underhållningssyfte. Men nån bra feature i spelet är det inte (trasig A.I är ALDRIG något bra).


Postal dude´s nya hem, typ

Nu är det dags att knyta ihop säcken vars innehåll många troligen kommer att uppfatta som störande och minst sagt äckligt. Postal är inget mästerverk på nåt sett. Det är blodigt, våldsamt, det upprör och berör (Vilket helt uppenbart var Running With Scissors tanke med Postal. Ett säljargument). Det är postal i en handske. Det kommer att vara en halvdan underhållning för en del medan det för dom flesta kommer att uppfattas som helt sjukt.

Jag ska väl dock krypa till korset och erkänna att Postal faktist tagit död på min stress en hel del den senaste tiden (då det är helt intelligens befriat och bara går ut på en sak. Så kan man faktist koppla bort hjärnan helt för en stund). Postal är en mördarmaskin som går på räls. Finns inga hållplatser, inga flashiga vyer att kolla på. Bara en rak linje mellan mina kulor och din kropp.

Plus
+ Rätt roligt faktist. På ett väldigt sadistiskt sätt dock
+ Mycket slakt
+ Gott om vapen
+ Special Delivery add- onet. Baneditor, multiplayer och flera singelplayer spellägen

Minus
- Korkad A.I
- Ingen musik alls, med undantag för dryga jingel slingor
- Kass kontroll
- Dålig kamera vy
- Räcker inte särskilt länge

Handling/story: 5.1/10
Man är en galning som flippar ur helt i små staden Paradise i Arizona Usa. Döda allt och alla. Take no prisoners. Lite pyskopatiska mellantexter inför varje bana, som alla går ut på massakera.

Spelkänsla: 6.4/10
Rätt roligt till och från. Somliga banor är roliga än andra. Men medelvärdet på underhållnings kvaliten är enbart godkänt.

Grafik: 7.9 /10
Helt okej grafik för att vara 1997. Tecknad grafik blandad med 2D grafik. När något brinner i spelet så är det riktigt snyggt gjort ialla fall.

Ljud/Musik 1.2 /10
Det finns enstaka musik snuttar i Postal. Typ hiss musik/jinglar. Inte mycket att hurra över nej.

Kontroll: 6.4/10
Tänk GTA 1 fast mycket, mycket sämre. Ibland kan man inte äns svänga åt vänster. Och kontrollerna är allmänt sega.

Livslängd: 6.5/10
Orginalspelet + add-onet kör man igenom på ett par timmar. Sen finns det flera olika spel lägen (multiplayer m.m.) men dom håller inte särskilt länge tyvärr.

Totalt: 33.5/60
Postal + är en enda stor godis påse full av våld, blod, sadism och död. Somliga kommer att finna det extremt störande och äcklande. Andra kommer att älska det och njuta utav allt som postal bjuder på. Valet är ditt, pick and choice.

/Robin
The Gaming Ground