Postal + - PC

Utvecklare: Running With Scissors
Format: PC
Genre: Third Person Shooter
Releasedatum: November 1997
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 12timmar
Snittbetyg (Gamerankings.com): 57%






Postal fick hem och skola att sätta kaffet i halsen 1997. Spelet beskrevs som ett helt smaklöst spel. Ett ”mördar spel”. Postal är Running With Scissors skapelse. Det är inget snack om att dom tänkte sälja in spelet hos massan på följande punkter 1. Mycket våld 2. Ännu mer våld och 3. Hinkvis med blod.

Nån direkt handling/story eller bakgrund är det inte tala om. Vare sig i början av spelet eller vart efter som man avancerar vidare (Förutom en massa psykotisk mumbo jumbo text mellan varje bana). Postal handlar om en väldigt störd person (Aka Postal dude. Som uppenbarligen spårat ur ganska hårt) som bor i den lilla staden ”Paradise” i Arizona Usa.

Spelet baseras på en sann händelse Usa där en anställd hos posten gick helt rampage. Flera människor dog och det hela slutade med att mördaren själv tog sitt eget liv (med ett hagelgevär). Så att Postal fick massiv kritik när det kom ut var väl inte direkt nån överraskning (då spelet spinner vidare på en sann händelse).


Jag vet en liten gubbe som vaknat på helt fel sida idag.

Postal går mer eller mindre bara ut på en sak. Och det är att döda allt som rör sig. Man ser allt i en 2D (serie tecknad aktig grafik) isometrisk vy (snett uppifrån).

Man börjar utanför ett hus (som troligen är sitt eget) och man är omringad av poliser. Så man ikläder sig helt enkelt i rollen som en pyskopat vars enda uppgift går ut på döda, skapa koas och förödelse.

Det första jag la märke till var att kontrollerna var väldigt sega och allmänt jobbiga (man måste in i menyn och trixa och pilla för att få det att flyta på nogorlunda bra). Nästa sak jag la märke till var att ingen som helst musik fanns att hittas i spelet (det finns enstaka musikslingor på vissa banor. Men dom är mer som jinglar som loopas om och om igen).

Så jag öppnade helt enkelt winamp och gjorde en egen lista med Slayer, Type o negative, Slipknot och Megadeth (låtar som jag tyckte passade till spelet).


Nån hade tydligen tröttnat på de höga bensinpriserna.

Kameravinklarna är tyvärr låsta (går inte att rotera kamerna eller delykt) men varierar på somliga banor (man kan t ex se upp ifrån som i GTA. Kolla och jämför på bilderna så förstår ni). Kameran är dock väldigt begränsad (typ som i Resident Evil om inte värre ändå..) alltså att man har ett begränsat synfält. Det är grymt irreterande eftersom man inte ser vad som skjuter på en eller vad man ska skjuta på (förrän det typ är för sent). Enda trösten där är väl att A.In är så pass korkad att man oftast kan stå och skjuta på dom utan att dom reagerar eller att man kan vandra runt rätt fritt utan att dom ens bryr sig.


Kill frenzy!

Man börjar med ett svagt maskingevär (som har obegränsat med ammunition) men det dröjer inte länge innan man får sätta sina mördarhänder på mer förödande vapen (finns 8st totalt + 3st olika bomber som man kan placera ut med olika effekt). Som t ex hagelgevär, granatgevär och eldkastare. Det ser näst in till ut som en krigszon där man farit fram. Lik, blod och brinnande bråte överallt. Det som fick mig att känna mig åtminståne lite illa till ro är de plågo rop och smärtor som folk skriker ut i Postal ”I can´t see! , Im bleeding”. Det är ganska obehagligt men på ett annat sätt inte. Det fyller sin funktion i spelet så att säga.

Faktumet är att Postals våldsamma innehåll vart så pass mycket att det förbjöds i bla England, Australien och Tyskland (suprise, suprise. Inte riktigt nej).


Mulle Meck goes rampage?

Jag fick även lite Loaded vibbar utav att spela Postal (spelet till PS1 som rockar stenhårt). Fast dessvärre är det inga långvariga vibbar. Miljöskiftiningarna är ialla fall nåt positivt som tar plats i Postal. Döda lite strutsar på ett lokalt zoo, spränga en massa kunder på nån super market liknande affär eller varför inte tända eld på lite snutar i snölandskap?


Hur filmen ”Cross Roads” med B-Spears hade sett ut med Postal Dude i huvudrollen.

Bannorna är inte så jättemånga till antalet (det trots dom extra banorna som man får med i Postal + utgåvan) så man lär köra på en rätt hög svårighetsgrad för att äns få nåt motstånd (och för att spelet ska räcka i mer än ett par timmar). Fienderna är också ganska korkade. Så pass dumma att dom t ex kan få för sig att det är en super smart ide att använda ett granatgevär när dom står framför nåt, t ex en bil. Så dom spränger sig själv i luften.

Eller att dom kastar handgranater/molotows rätt in bland deras egna soldater/poliser och civila. Så att dom gör mer skada än nytta. Visserligen drar man väl till på smilbanden i rent underhållningssyfte. Men nån bra feature i spelet är det inte (trasig A.I är ALDRIG något bra).


Postal dude´s nya hem, typ

Nu är det dags att knyta ihop säcken vars innehåll många troligen kommer att uppfatta som störande och minst sagt äckligt. Postal är inget mästerverk på nåt sett. Det är blodigt, våldsamt, det upprör och berör (Vilket helt uppenbart var Running With Scissors tanke med Postal. Ett säljargument). Det är postal i en handske. Det kommer att vara en halvdan underhållning för en del medan det för dom flesta kommer att uppfattas som helt sjukt.

Jag ska väl dock krypa till korset och erkänna att Postal faktist tagit död på min stress en hel del den senaste tiden (då det är helt intelligens befriat och bara går ut på en sak. Så kan man faktist koppla bort hjärnan helt för en stund). Postal är en mördarmaskin som går på räls. Finns inga hållplatser, inga flashiga vyer att kolla på. Bara en rak linje mellan mina kulor och din kropp.

Plus
+ Rätt roligt faktist. På ett väldigt sadistiskt sätt dock
+ Mycket slakt
+ Gott om vapen
+ Special Delivery add- onet. Baneditor, multiplayer och flera singelplayer spellägen

Minus
- Korkad A.I
- Ingen musik alls, med undantag för dryga jingel slingor
- Kass kontroll
- Dålig kamera vy
- Räcker inte särskilt länge

Handling/story: 5.1/10
Man är en galning som flippar ur helt i små staden Paradise i Arizona Usa. Döda allt och alla. Take no prisoners. Lite pyskopatiska mellantexter inför varje bana, som alla går ut på massakera.

Spelkänsla: 6.4/10
Rätt roligt till och från. Somliga banor är roliga än andra. Men medelvärdet på underhållnings kvaliten är enbart godkänt.

Grafik: 7.9 /10
Helt okej grafik för att vara 1997. Tecknad grafik blandad med 2D grafik. När något brinner i spelet så är det riktigt snyggt gjort ialla fall.

Ljud/Musik 1.2 /10
Det finns enstaka musik snuttar i Postal. Typ hiss musik/jinglar. Inte mycket att hurra över nej.

Kontroll: 6.4/10
Tänk GTA 1 fast mycket, mycket sämre. Ibland kan man inte äns svänga åt vänster. Och kontrollerna är allmänt sega.

Livslängd: 6.5/10
Orginalspelet + add-onet kör man igenom på ett par timmar. Sen finns det flera olika spel lägen (multiplayer m.m.) men dom håller inte särskilt länge tyvärr.

Totalt: 33.5/60
Postal + är en enda stor godis påse full av våld, blod, sadism och död. Somliga kommer att finna det extremt störande och äcklande. Andra kommer att älska det och njuta utav allt som postal bjuder på. Valet är ditt, pick and choice.

/Robin
The Gaming Ground