Gamer brudar står högt i kurs hos mig ^^

Jag kom att tänka på det här med varför så många tjejer dissar spel innan de äns givet det en ärlig chans? eller, det är väl något som jag funderat över mer än en gång under årens lopp. Spelandet har väl tyvärr blivit stämplat som en "killgrej" kan jag tro, fast det är väl egentligen inte så konstigt heller.

Reklamen som görs för spelen i tidningarna, på tv, nätet osv vänder sig nästan per automatik till killar/män (man utgår ifrån att det är män/killar som ska köpa och spela spelen också) och spelen är utvecklade utav och för män. Fast samtidigt så håller jag inte riktigt med på samtliga punkter där, för det är rätt så B att säga att det här spelet är för tjejer och det här spelet är för killar.

Det finns ju tjejer/kvinnor som spelar Halo, Quake, C&C, Wow, ja, alla möjliga genrer och titlar. Så kort sagt så är det ju utvecklarna själva och spelmedia som placerar titlarna i könsfack. Som jag ser det så finns det i dags läget 3 olika slags titlar.

De som vänder sig enbart till män, kvinnor och så finns det unisex titlar (titlar som är utvecklade på ett könsneutralt plan, alltså att man inte fokuserat på att vända sig till bara män eller kvinnor med sitt spel, utan till ALLA. T.ex Guitar Hero, The Sims och Wow).


Ja, det finns tjejer/kvinnor som KAN slå män/killar i tv-dataspel. Väx upp ffs...det har inte med kön att göra, utan SKILLS.

Men för att återgå till själva kärnfrågan och problematiken, HUR ska man få tjejer/kvinnor, sin fru eller flickvän att vilja spela? . Alltså nu snackar jag inte om att tvinga på någon att spela, utan hur skapar man nyfikenhet och ett intresse? jag kan ju ta min egen mor som ex.

Hon har väl nästan alltid varit lite så där anti tv-dataspel. Men så en dag på tidigt 90tal så testade hon på det första Super Mario Bros spelet till nes, då började hon spela smått lite då och då. Sedan upptäckte hon Tetris till Gameboy och så flera år senare The Sims och Sim City.

Nu mera så är det Mario Galaxy, Donkey Kong Country till Wii och PC titlar så som The Sims 3,  Plants Vs Zombies som gäller för hennes del. Så hur göra för att få fler kvinnor och tjejer att börja intressera sig för tv-dataspel? tjejen i videon här nedanför har kanske svaret på den frågan. Jag bifogade även hennes egen "How to turn your gf/wife In to a gamer" lista.

1st, Think about your girlfriends personality because that plays a huge part in turning them to the dark side. Sadly, not EVERY girl is going to want to share your love for gaming but it wont hurt to try. Right?

2. Test the water. In life, different approaches work on different people and thats no different when it comes to the ladies.

3. When you and your gf are together, if she sits behind you bored as you play your game for hours... that is NOT the best way to do it. Invite her to play. Don't ignore your woman or make her feel like she comes 2nd to your gaming habits. It's very important that if your lady says "no" or turns down a game, listen to her reason why... let it settle then try again after you try to get a feel for her game preference. Dont try to force a different game on her ever day. Tact is your friend.

4. Let her know in a sincere way what your intentions are. Make sure to use words like "share" and "bond" and "connect" you'd love if she got more into gaming but also offer interest in something of her expertise so it's not just a one way street- the relationship outside of gaming could benefit from it.

5. Gateway game= that's the game that will grab your girls attention and 'plant the seed' so to speak. With some girls it might be World or War craft. Other girls it might be The sims.
-Testing the water needs to be used here as well. A simple... "Hey you wanna try this" as they pass by doesn't hurt. Some recommended games are:
(read from paper)
Mario Party 8 for the wii, Smash Bros Brawl (lots of cute characters and the game is played with two buttons), World of War Craft, For XBOX live arcade theres geometry wars and UNO - Rock Band, Guitar Hero 3... all good gateway games

6. Transitional games. Depending on what games grab her attention will really decide on how to go about transition games. You might not want to take her from Uno- straight to counter strike. It's all about delivery. RPG's and puzzle games for whatever reason suck girls in- and for right now, that's all you want is to get them nibbling until you get a bite and then reel them in.

7. Throw matches. don't make it obvious- but girls that are now getting into gaming get extremely happy when they take their man down. So jumping on a game of DOA or Virtua fighter and beating your gf down mercilessly over and over is probably going to turn her away- girls are sensitive in this department so consider yourself warned.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Anger management + ett hagelgevär = ilska löst, men, patient död.

Somliga människor borde seriöst talat inte äns få spela spel, i synnerlighet inte online eller i grupp ihop med andra medmänniskor. Jag pratar om personer som har uppenbara anger management problem. Jag har dessvärre upplevt det både på plats irl via LAN och online.

Den typen utav ilskna muppar som jag hatar mest är utan tvekan de som jag döpt om till så kallade "Screamers". Så fort som de dör, blir träffade eller att något inte går som de vill, så skriker de i sina hörlurar. Och jag svär, kunde jag dela ut en digital fifth star genom skärmen/tvn på de här idioterna så skulle jag fan inte tveka en sekund att göra det.

Mina öron har blivit misshandlad så pass många gånger utav screamers att jag tappat räkningen. Screamers tenderar också att ha en väldigt hög volym på sina headsets. Så föreställ er hur det skulle kännas om två personer placerade sin mun i varsitt öra på dig och började vrål skrika i de.

Vilken trevlig upplevelse det skulle bli för dig inte sant?, det är troligen därför så många köra på mute när de spelar online också, ialla fall när det är öppna/publika matcher (alltså att vem som helst kan joina ett spel). Imo så är det dock spel så som Halo, CS och Wow som är helt klart värst.

Fast det hänger nog ihop med det faktumet att det är mest fjortisar som spelar de titlarna, tyvärr. Screamers är också väldigt, väldigt duktiga på att ösa ur sig svordomar, könsord och förolämpningar (i 9/10 fall), de gränsar faktiskt ibland till att vara rena troll.

En gemensam nämnare har de ialla fall allihop, oavsett Screamer nivå. Samtliga borde uppsöka en psykolog, prata ut och ta tag i sina agressivitets problem. Det bästa vore dock om de gav fullständigt fan i att spela spel där andra RIKTIGT människor också är med och spelar.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Satan vad man nöte den här titeln på tidigt 90tal. Jag vet e tusan hur många gånger man fick ladda om GB batterierna per dygn, för att kunna spela bara lite till.

HALs senaste Kirby spel "Epic Yarn" är så gulligt och underhållande att spela att man nästan självdör efter en stunds spelande. Men Kirby fansen kommer att få mer godis att suga på inom kort. För det klassiska Kirby spelet Dream Land från 1992 (ursprungligen släppt till Gameboy), kommer att ha release till 3DS (via Nintendos online butik) vilken dag som helst nu.

Priset är inte så där farligt högt heller, runt 30kr (400 nintendo poäng). Personligen så har Kirbys Dream Land en väldigt speciell plats i mitt Gamer hjärta utav flera anledningar. För det första så var det mitt favoritspel till Gameboyen, för det andra så vart man verkligen lycklig utav att spela Dream Land och för det tredje så träffade jag min första tjej tackvare Dream Land.

Jag var väl 10-11 år kanske, och vi hade ett gemensamt intresse, Kirby. Själv så tycker jag i dagsläget att det är otroligt skönt att slippa allt vad våld, hata och död heter och bara spela som en gullig rosa boll istället, och lugna ner nerverna.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Den här snubben har väldigt allvarliga attityd problem. Han skrek som en gris åt mig och sände monster på mig. Dr Phil nästa?

Jag sätta mig ner igår kväll och spelade Doom 3 i ett helt nedsläckt rum, med hemmabiosystemet inkopplat. Jag har kommit en bit in i spelet nu, så varelserna som man stöter på är allt mer förvridna, ondskefulla och blodsugna utav sig.

Kort sagt, det har blivt ännu mer obehagligt. Och tackvare Perfected doom moden (och lite egna finjusteringar) så ser Doom 3 helt fantastiskt snyggt ut och skräcken är verkligen sky hög. Det tåls att sägas igen, jag har INTE spelat något läskigare FPS spel än Doom 3.

S.T.A.L.K.E.R, Fear, AVP framstår alla som rena barnprogrammen i jämnförelse med Doom 3.


Ljuset må se vackert ut, men det där är en dödlig plasmakanon. Så man vill helt klart INTE bli träffad utav den.

Man vet inte heller riktigt var och när fiender ska dyka upp heller, det är inte lika förutsägbart som i säg Resident Evil, Fear osv. När man minst anar det så kan ett monster teleportera sig bakom dig, eller hoppa fram bakom en hemlig vägg.

Det finns en anledning till att man sitter på spänn i princip hela tiden. Dittv apen och din  ficklamp är dina bästa vänner, och de är oftast dina ENDA vänner också. Det finns inte många överlevande kvar som kan hjälpa dig. Själv så är jag ett stort fan utav hagelgeväret (som ursprungligen inte äns fanns med i Doom 3, men tackvare Perfected Doom 3 modden så gör den det), för med den så kan man sänka de största utav monster med en välplacerad salva i huvudet.


Det är inte mycket på basen som funkar och många utav de forna arbetarna/soldaterna är antingen döda eller zombies.

Än så länge har jag inte träffat på några bossar, men Pinky (en muterad gris) och en handfull större muterade monster har jag haft nöjet att få bestämma träff med, och ju längre in i basen jag kommer, ju mer ondska väntar på mig. Det bodar gott för mig framöver med andra ord.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag vet inte om serien går att köpa på DVD idag, men VHS kassetter finns det fortfarande att köpa här och där.

Fram tills idag så trodde jag faktiskt inte att den tecknade serien Star Street existerade (den gick tydligen på Tv 3 en gång i tiden fick jag höra för en stund sedan). Jag trodde på fullt allvar att jag drömt hela grejen, men samtidigt så kände jag på mig att jag visst sett serien vid något tillfälle.

Men åren gick och jag kunde aldrig komma på vad tusan serien hete, men nu har jag en sak mindre att grubbla över. För fulla titelnamnet lyder "Star Street - The Adventure of the star kids". Serien vart väl ingen jätte succé precis gissar jag på, då i stort sätt INGEN minns eller känner igen serien idag.

Folk trodde typ seriöst talat att jag gick på droger när jag förklarade Star Streets innehåll. "En liten lilla alien som heter Momo som kräver att bli konstant matad" och "en massa ungar som lever på en planet som är formad som en stjärna", cocaine Is a hell of a drug som sagt xD, det var den responsen jag fick i 9/10 fall.

Jag lär knappast få något nobelpris för den här upptäckten, men lite coolt känns det allt att man lyckats lista ut namnet på en serie som varit i stort sätt bortglömd sedan 1991 (det finns btw ENDAST 26 episoder utav Star Street).



/Player X
Gaming Ground Sverige

Trots att 32X konsolen (konsol tillbyggnads satsen) tokfloppade, så har/hade den en hel del bra spel.

Efter att jag sett & hört Nintendos presskonferens under årets E3 mässa gällande Wii U och läst flertalet artiklar om maskinen, så kan jag inte riktigt låta bli att känna mig på EXAKT samma sätt som när Sega ville få mig att lätta på pluskan och köpa en Sega 32X till min Megadrive i slutet utav 1994.

Det låter kanske inte så långsökt eller off-topic som ni kan tro. 32X kändes mest som en axelryckning när den visades upp (precis så kände jag och många andra när Nintendo avtäckte Wii U), och med tanke på att PS1an och Saturn var på G också, varför skulle jag äns vilja köpa en 32X? så resonerade jag ialla fall.

Och priset var rätt saftigt också, samt så var spelutbudet riktigt, riktigt tunt. Så parallelen mellan 32X och Wii U är faktiskt inte helt missvisande. Det är ju verkligen ett bra drag att släppa en ny maskin med en hårdvara som räknades son ny för 6år sedan. Och det är allmänt förvirrande VARFÖR en Wii ägare (eller någon annan för den delen) äns ska köpa en Wii U?

Och till VILKA vänder sig äns Nintendo med sin Wii U?, ärligt talat så tror jag många kommer att klia sig i huvudet kring frågan om Wii U är ett tillbehör för Wii eller en egen fristående konsol (precis som i fallet med Segas 32X).


Kanske den bästa versionen utav Blackthorne.

Så ja, jag är lite så där lagom orolig för att Wii U mycket väl kan bli den första fiasko maskinen för Nintendo sedan N64an (ja, gamecuben räknades också som ett fiasko. Men i mina ögon så var N64an ett betydligt större fiasko).

Men om vi återgår till det förgångna och Segas 32X maskin istället. Jag struntade helt och hållet i den och sparde ihop pengar till en ny dator istället. Det fanns typ inget som motiverade mig eller övertygade mig om att 32X var något för mig att investera vare sig pengar eller tid i.

Först nu, över 17år senare så gräver jag upp den bortglömda fiasko reliken och kolla upp den närmare. Och när allt kom till kritan, så visade det sig att det fanns/finns en del guldkorn till 32X till trots. Bland annat After Burner, Blackthorne, Knuckles Chaotix, och Shadow Squadron.

Jag betalade inte så där värst mycket för min 32X heller, ett par hundra kronor bara. Sure, det finns kanske 10st titlar som är värda att äga till konsolen. Men det är det värt imo. Vi får hoppas att Nintendos Wii U inte går samma öde till mötes bara...

Det vore ju lyckat om de precis som Sega fick lov att kasta in handduken efter Dreamcast och endast fokusera på att utveckla spel.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag har varit en frekvent besökare ända sedan 1998.

Jag håller verkligen tummarna för att jag kommer att vinna en Macbook Pro, för jag behöver verkligen en laptop dator. Det vore rena drömmen för mig om jag kunde jobba ute på somrarna. Jag är nog inte ensam om att tycka så, för hur kul är det på en skala att sitta framför datorn på sitt kontor när det är varmt och skönt ute?

Jag minns när jag studerade förut och hade tillgång till just en laptop (en lånad sådan), då låg jag på gräset utanför skolan och jobbade på ett projekt. Medans jag jobbade så lyssnade jag på spel musik ifrån den excellenta sidan VGmusic.

De har hur sjukt mycket spelmusik som helst på sin hemsida, till alla möjliga och omöjliga format. Från dåtid till nutid. Det finns nog något för alla att finna där. Många utav mina ringsignaler till mina mobiler kommer ifrån just VGMusic faktiskt.

Se beger dit och börja leta efter lite musikaliska guldkorn!




/Robin
Gaming Ground Sverige

SF64 3D ser minst sagt grymt jäkla bra ut rent grafiskt, men är det kul att spela?

Det var ett bra tag sedan sist som vi såg ett Star Fox spel (Star Fox Command för DS, 2006 för att vara exakt), men nu har Nintendo bestämt sig för att återuppliva serien igen i och med Star Fox 64 för deras 3DS konsol. Titeln är (som ni kan lista ut på dess namn) en remake utav Star Fox 64, och imo så är det just N64 versionen utav Star Fox som är bäst i serien så här långt.

Frågan är bara om det går att göra den titeln rättvis till ett sådant format som 3DS? (Star Fox Command till DS var/är väl allright antar jag, men en toppen titel är det icke tal om) vi får väl se helt enkelt. SF64 3D ser ialla fall väldigt, väldigt bra ut, något annat kan jag inte påstå.

Produktbeskrivning:
"The Star Fox team triumphantly returns to one of its greatest missions with the remake of Star Fox 64 in full 3D. The entire Star Fox universe spreads out realistically into the depths of the Nintendo 3DS screen while the 3D visuals give the player a clearer grasp of distance and position. This makes the game more approachable and intuitive, thereby allowing players to focus on the action. Star Fox 64 3D also puts the two screens of the Nintendo 3DS system to use, with the top screen featuring 3D game play and the bottom screen displaying the various characters and their dialogue."

Features:
- A complete graphical update brings a Nintendo classic into the glasses-free 3D age.
- A new multiplayer option lets up to four players engage in fierce dogfighting action via a local wireless connection on their Nintendo 3DS systems. Multiplayer mode features new power-ups and weapons.
- The new Score Attack Mode allows the player to revisit any planet and play for a high score on that level.
- New features also allow first-time players to enjoy the excitement of Star Fox.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Givetvis så är det Slayer, Napalm Death och Sodom som gäller när man spelar Brutal Doom.

Ibland så lönar det sig att vara medlem på en massa olika forum, i mitt fall så fick jag höra via en nätbekant om kanske den grymaste modden som någonsin gjorts i modern tid. Sergeant_Mark_IV förtjänar fan ett pris för sin uber välgjorda jobb med Brutal Doom (Jag gissar på att Mark tagit lite grejer från Blood och Rise of the Triads, grafik, animationer och ljudeffekter).

Nog för att jag lyckades uppnå en näst inttill ultimal Doom upplevelse idigare med bättre grafik osv (tackvare Doomsday), men Brutal Doom är imo snäppet värre. Det är så HÄR som Doom ska vara, blod & slafs i mängder. Det fattas bara en dos metal till det här så är det perfektion!

Brutal Doom kan ni ladda ner här!



/Robin
Gaming Ground Sverige

De är som bäst live imo.

Innan jag går och lägger mig så tänkte jag uppmärksamma era öron på Megadrivers metalcover på David Cranes klassiska plattforms spel Pitfall från 1982 (atari 2600). För det är en jäkligt sweet cover om ni frågar mig, jag vet inte om ni spelat Pitfall förut dock.

Men originalet vart en riktig dunder succé back In the day´s, jag vet inte hur de nyare versionerna är. Men jag antar att de är rätt B med tanke på att fansen inte pratar så där jätte högt om de...

I vilket fall, enjoy och ha en trevlig helg!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Vart signar man upp sig för att få glida över den här bruden? xD

Endast i Japan kan man komma på snilleblixten att göra en tävling som går ut på att män ska dränka in sig i olja och glida över ett gäng bikinikläda kvinnor och få poäng för det. Jag förstår inte japanska, men jag gissar på att man får mer poäng ju fler tjejer man glider över.

I vilket fall som helst så är det tämligen underhållande att kolla på det här urflippade tävlingsprogrammet.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Title: Kungfu Panda 2
Genre: Animerat
Releasedatum: 26 maj 2011
Speltid: 91 minuter
Åldersmärkning: 12+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Jack Black, Angelina Jolie, Jackie Chan, Jean-Claude Van Damme
Producent: Jennifer Yuh Nelson
Regissör: Melissa Cobb
Snittbetyg internationellt: 7.8/10 Imdb.com


Humorn är den samma som den i Kungfu Panda 1, på gott och ont.

Är en helt klart sevärd uppföljare till ”Kung fu Panda” som bjuder på både aktion späckad Kung fu och roande ”Dum Dummare” humor samt favoriten ”skadeglädjen”.

Många filmer inom Disney och annan tecknad/animerad film så har det blivit en trend att göra filmerna allt mer seriösa och mycket mer djup sinnat, som resulterar i att det känns mer som vuxen film. Resultatet blir kanske den att de yngsta som filmen främst inriktar sig emot inte riktigt förstår innebörden av det hela. Ett exempel skulle kunna vara filmen ”Upp”.

Men detta kanske beror på en trend i dagens samhälle där barn/unga måste växa in i det vuxna sinnet allt fortare idag.

Men sådant är inte fallet i Kung fu Panda 2, inte heller i originalet, man skulle kunna jämföra mängden ”vuxet” med den som finns i ”Lejonkungen”. Som kanske är lite så att man börjar darra på läppen och ögonen börjar fuktas beroende på hur känslig man är men så är en helt lagom mängd om man frågar mig och som även passar huvudmålgruppen.

Jack Black, Angelina Jolie och Jackie Chan, medverkar alla i Kung fu Panda 2.

Filmer som Kung fu Panda som har slagit igenom och tagit dess publik med storm mer eller mindre, sätter visa krav på uppföljaren. Vi vill att de ska vara precis lika fängslande och roande som föregångaren, men måste faktiskt säga det att man i många fall blir något besviken för att känslan är väldigt svårslagen i originalen. Till exempel ”Lejonkungen 2”.

Kung fu Panda är en väldigt bra film och svårslagen för den delen, men uppföljaren var långt ifrån en besvikelse. Den tog upp spåret där originalet slutade och behöll lite utav den röda tråden och körde på med ny story som gick hem hos mig i alla fall och säkert många andra.

Men tråden tar inte slut i uppföljaren eller? Om ni inte redan har sett filmen se den, det är Kung fu Panda 2 värd!

 

Plus
+ Jack Black & Jackie Chan i en och samma film!
+ Lagom mängd vuxet, alltså
+ En väl-animerad film
+ Stor chans för en uppföljare

Minus
- Det kändes som om det var mer inlevelse i fighting scenerna i första filmen

 

Story: 4/5

Aktion: 3,5/5

Humor: 3,5/5

Stämning/känsla: 3,5/5

Effekter/visualisering/animering: 4 – 5/5 Svårt att avgöra med tanke på det mesta Disney animerar ser bra ut.

Slutsats: En helt klart sevärd film – 3,9/5

 

/Adde
Gaming Ground Sverige

En värdig uppföljare imo, inte var jag besviken ialla fall.

Det finns inget land i hela världen som dyrkar Starcraft och Starcraft 2 mer än folket i Syd Korea, det är som en religion för de. Och de som är SC proffs i Syd Korea blir behandlade som rockstjärnor, tjänar miljoner, har tusentals fans och får skriva autografer.

Det låter kanske helt galet för någon som inte är insatt eller vet hur det fungerar i Syd Korea, men det är en verklighet och vardag där. Man kan utan problem försörja sig på att enbart spela Starcraft OM man är grymt jäkla skillad vill säga.


Ja, det finns gott om kvinnliga SC 1,2 spelare i Syd Korea. Några utav de är till och med proffs!

Det är dock inte det enda, Starcraft är så pass stort där att Starcraft blivit som en del utav Syd Koreas kultur. Det finns inte en kotte i Syd Korea som INTE vet vad Starcraft är, alla spelar det eller kollar på de internet/tv sända matcherna.

När till och med stora passagerare flygplan har Starcraft 2 motiv målade på sig, då vet man med största sannolikhet att man är i Syd Korea eller att man just sett ett Syd Koreanskt flygplan fara förbi än. En polare tipsade mig även tidigare idag om en video där man gjort en rolig  teaterföreställning baserat på Starcraft.

Only In South Korea som sagt var xD



/Robin
Gaming Ground Sverige

Jessica Nigri, så vacker att det gör ont i ögonen på mig.

Man är verkligen mer än sne över att man inte kunde åka till årets Comic-con, och jag vart ännu mer ledsen i ögat när jag såg och fick höra att Jessica Nigri (världens kanske vackraste kvinna och cosplayare) var där på plats.

Man skulle ju typ svimma om man träffade henne irl xD, nja, kanske inte riktigt men nästan. Men det var även en hel del gryma spel och annat godis som visades upp under årets Comic-Con. Bland annat Epic Games Gears of War 3, som bara ser mer och mer lovande ut ju mer man får se ifrån spelet.

Utöver det så hade man nog träffat på hur många sköna och galna människor som helst under Comic-Con. Jag hoppas innerliggt att jag får åka till Comic-Con någon dag, det vore en grym upplevelse helt klart!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Ska jag vara helt ärlig så är jag inget större Crüe fan, men spelet + dess musik är rätt sweet ialla fall.

Lika bra att jag säger det på en gång, jag formligen HATAR allt vad glamma rock heter. Kärleksballader, män i för tighta kläder, läppstift och annat tjafs. Jag var så satans glad över att Guns N Roses,Metallica, Megadeth, Anthrax, Pantera och Slayer slaktade den scenen totalt i början utav 80talet.

Det hade liksom spårat ur rätt så hårt, de flesta glamrock banden såg typ ut som transor och musiken var vedervärdig minst sagt. Därför är det lita udda och komiskt att jag hittade fram till ett gammalt Pinball spel till/för Megadrive som är baserat på just ett glamrock band (Mötley Crüe).

1992 så släppte EA Crue Ball, och seriöst talat så har jag inte sett/hört eller äns spelat Crue Ball förut. Jag kan inte äns minnas att det fanns någon direkt reklam för titeln i Sverige heller när det begav sig. Jag gissar på att Pinball inte var så där jätte poppis just då, eller så fick spelet för dåliga betyg.

I vilket fall som helst så fann jag Crue Ball på en loppis igår och jag testade spelet idag, och så jäkla crap är inte Crue Ball faktiskt. Sure, det slår inte Pinball Dreams med hästlängder, men det är absolut inte en usel titel. Det ska även nämnas att musiken är riktigt sweet, låtar så som "Live Wire", "Dr Feelgood" och "Home Sweet Home" finns att finna i Crue Ball (samtliga låtar är gjorda utav Mötley Crüe).

Jag tycker helt ärligt att MD versionerna utav de låtarna är bättre än originalet. nåväl, ni får lyssna och avgöra själva, rent spelmässigt så är Crue Ball inget måste köp, så vida man inte är ett hardcore Crue fan.

/Player X
Gaming Ground Sverige

Sporthojar och brudar ftw!

Något som jag alltid velat ha enda sedan jag spelade EAs första Road Rash spel på tidigt 90tal var en sporthoj. Bara tanken på att blåsa iväg i 200km/timmen gav mig gåshud. Men det är inte precis gratis att skaffa en bra sportmotorcyckel (inte försäkringarna heller för den delen), samt så måste man ju ta ett mckörkort också.

Så det har än så länge bara förblivit en dröm (jag hoppas att den blir sann en dag dock). Men, jag förstod rätt snart att när man snackar med andra människor som är insatta i det här med motorcycklar, så är folk uppdelade i två läger.

De som sysslar och gillar HD (Harley Davidson) MCs och de som enbart pysslar med sporthojar. Av egen erfarenhet så kan jag säga att det rör sig om två helt OLIKA sorters grupper och människor, två olika livsstilar. HD människorna kör mycket med "Born to ride", rebel stucket.

Medans sporthojs ägarna är mer för tävla, street racing och showa off. Så ärligt talat så ligger det faktiskt en gnutta sanning i parodi/komik videon här nedanför. Personligen så är jag mer än sporthojs människa, men jag har absolut inget emot HD människor.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Tackvare Road Rash till PS1 så upptäckte jag Hammerbox.

Jag önskar verkligen att bloggen vore större än vad den är, så man kunde lyfta fram artister, musik, spel osv till fler människor. Att man kan nå ut till betydligt fler helt enkelt, det vore a dream come true om man en dag hade tusentals besök världen över. Och att man dessutom får respons utav likasinnade, det vore inte lite awsome det.

Jag tänkte i vilket fall som helst presentera Seattle grunge bandet Hammerbox för er, innan jag stänger ner godisbutiken för idag. Bandet formades redan 1989 men dog ut nästan lika snabbt som det kom igång. Hammerbox livslängd varade i endast 4år (1990-94), sedan var allt över.


Carrie Akre, en utav de bästa rockbrudarna ever! bild lånad utav breakthruradio.com

Albumen "Hammerbox" och "Numb" var de enda albumen som hann komma ut innan deras skivbolag gav tummen ner och fimpade bandet totalt. Anledning var att Numb sålde på tok för dåligt. Ännu en gång så har det bevisats att bra musik inte är = kommersiell succé.

Allt handlar om att ha en bra manger, agent, PR-ansvarig och att turnera och åter turnera & promota sin musik. Hammerbox gick samma öde till mötes som Paw, ett annat grymt bra grunge band som dog ut på tok för tidigt.

Då ska vi inte äns gå in på Alice In Chains, vanligtvis så brukar jag inte säga att ett band är bättre än ett annat band. Men seriöst talat, AIC var och ÄR bättre än Nirvana. Men MTV hade gjort sitt val, precis som media, press osv.

Det är precis som hela grejen med Metallica Vs Megadeth. Trots att ett band kan ha överlägset bättre sånger, musik, sångare och musiker så är det likt som fan ingen säker biljett till succéss. Tyvärr så är det mycket i världen och i livet som inte är rättvist.

Men jag försöker ialla fall att ge band som Hammerbox lite upprättelse, för de är verkligen grymt jävla bra! med det sagt och skrivet, thanks and good night!

Hammerbox är:
Carrie Akre - vocals
Harris Thurmond - guitar
James Atkins - bass
Dave Bosch - drums



/Robin
Gaming Ground Sverige

Saruman fick lära sig den hårda vägen (bokstavligen, då golvet var/är väldigt hårt) att man helst inte ska gå på hala golvytor.

Det har varit en helt underbart skön dag idag och jag lyckades slå mitt person bäst på joggningen (4.8km på 25minuter) också och jag kan nu stoltsera med att jag nåt mitt mål. Nämligen 80kg, det känns grymt skönt att man lyckats pricka det efter alla månader utav hård träning.

14kg fläsk har jag alltså lyckats bli av med på 3månader, not to bad. Jag är även väldigt glad för att jag inte har samma medarbetare som Saruman xD enjoy och ha en fortsatt trevlig kväll!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Man vart inte lite så där sugen på att gå en brandmansutbildning efter ett par spel utav Jumping Frenzy.

Jag har alltid funnit en vis charm i spel som går ut på att rädda medmänniskor och djur i nöd. Trots att det är ett riktigt vettigt thema och koncept så är det inte så där jätte många spelutvecklare som gjort något utav det. Men det har där emot den amerikanska studion Gameville Studios från Houston, Texas gjort med sitt Jumping Frenzy (kostar endast 7kr via itunes).

Spelets mål är rätt simpelt, rädda så många djur, saker och människor som du bara kan och slå ditt och dina vänners highscore. Jag testade Frenzy idag på lunchen, och spelet är minst sagt beroendeframkallande till max!

Soundtracket är btw helt jäkla awsome, så införskaffa Jumping Frenzy idag. Du kommer inte att ångra dig!

Produktbeskrivning:
"Every hero needs an assistant. Can you become one?
2012. Aliens hold a massive attack against the Earth. All continents are in danger. Two heroes Chidi and Chike need your help! They run around the world to give a hand to the people and animals in distress.
Help Chidi and Chike to rescue people, animals, and furniture jumping out of burning buildings attacked by aliens. Be quick, you don't want to miss someone, right? Watch out for beasts and heavy animals such as lions, bears, and elephant. Collect power-ups, they will help you in your mission."

FEATURES:
- Unlock 5 beautiful locations: San Francisco, Sydney, Paris, Cairo, Beijing
- Thirty challenging achievements
- Tons of unique animated characters in every location
- Unlimited levels
- Challenge friends via Facebook and Twitter
- Three game modes (tilting, original and inverted)
- Global and local leaderboards
- Open Feint integration



/Robin
Gaming Ground Sverige

Till och med min mor gillar LBP.

Min fustration över hela grejen med Silent Hill HD collection igår fick mig att söka tröst och lugn i LBP. Jag har inte spelat så mycket LBP tidigare, jag köpte spelet bara för ett par dygn sedan. Man får verkligen utlopp för sin kreativitet och byggarlust.

Men det var LBP banbyggaren MonkeyButler som fick mig att le brett idag. Han har nämligen gjort en Silent Hill bana i LBP, en väldigt imponerande sådan också! det finns seriöst talat knappt några gränser för vad man kan och inte kan göra i LBP.

Jag undrar om någon redan gjort en bana baserat på Monkey Island?



/Player X
Gaming Ground Sverige

Jag undrar just vad som hände med snubben (Vince Shlomi) i reklamfilmen efter remix låten?

Jag hatar ärligt talat allt vad tv-shop heter. Det mesta som de säljer är antingen skit eller rent bullshit. Jag fattar inte hur folk kan gå på deras tv-reklamer ärligt talat. Ibland så kan det dock vara underhållande att se vad tusan de försöker att klänga för något till den lättlurade delen utav befolkningen.

Denna gången så var det dock en remix låt utav en tv-reklamsnutt som jag fastnade för. Slap Chop kanske inte säger er så mycket just i detta nuet, men efter att ni sett klippet här nedanför. Så kommer ni att nynna på Slap Chop musiken och spotta ur er citat var och varannan minut xD

"Just slap Chop your problems away!"



/Robin
Gaming Ground Sverige

Title: Ghost In The Shell 2 - Innocence
Genre: Animerat/action
Releasedatum: 6 mars 2004
Speltid: 100min
Åldersmärkning: 18+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Akio Ōtsuka, Atsuko Tanaka
Producent: Mitsuhisa Ishikawa
Regissör: Mamoru Oshii
Snittbetyg internationellt: 7.6/10 Imdb.com


Den japanska maffian (Yakuza) skapade de här robotarna ursprungligen i avsikt för sex. Det slutade med att de till slut vart mördarmaskiner istället.

Jag gav första Ghost In The Shell filmen 4/5 i betyg för bara någon vecka sedan, det betyget förtjänar filmen verkligen, inget snack om saken. Men nu är det alltså dags för mig att recensera uppföljaren från 2004 (som Studio Ghibli gjort).

Jag har sett filmen förut, men det var flera år sedan sist, så jag hade glömt bort det mesta utav filmens innehåll. Så nu var det dags att friska upp minnet på nytt. Handlingen äger rum ett par år efter första filmen, det är nu år 2032 och Major Kusanagi är fortfarande inte återfunnen (hon som det handlade om i första filmen).

Cyborg agenten Batou (Kusanagi kollega/partner inom den hemliga säkerhets organisationen Sektion 9) tog hennes försvinnande väldigt hårt, då hon var en god vän och arbetskollega till honom. Batou får en ny kollega vid namn Togusa (som påminner mig lite om Mel Gibson I Dödligt Vapen) och de hinner knappt bekanta sig med varandra innan de får ett riktigt bloodigt uppdrag på sina händer.

2st poliser har blivit brutalt mördade I en gränd utav en så kallad ”nöjes robot” (en android vars ändamål är att tillfredställa män/kvinnor sexuellt, även kallad ” gynoid”), och ytterligare 6 människor skulle komma att gå samma grymma öde till mötes. Situationen gick från dåligt, till kritiskt på noll tid.


Batou har nyckelrollen i GITS2 istället för Major Kusanagi, och han sköter saker lite mer ”våldsamt” än vad hon gjorde.

Batou och Togusa letar desperat efter ledtrådar och vittnen som kan leda de vidare i det brutala fallet. De hittar slutligen till robottillverkarna Locus Solus (det är där sexrobotarna produceras), och där ifrån så blir det bara en allt mer luddig och förvirrande handling.

Ena stunden så matar Batou sin hund, för att i nästa gå rampage i en lokal matvaruaffär och sedan styra upp Yakuzan. Som tittare så funderade man ibland vad tusan man egentligen kollar/kollade på för något, en hel del scener i filmen känns extremt random.


Kusanagi är nu mera en del utav nätet (The net), så hon är inte längre en fysiskform. Hon kan där emot anta fysiska former genom att ladda ner sitt medvetande i shells (robotar/androider osv).

Jag säger inte att jag hade svårt att förstå det som jag såg och hörde, eller att jag inte fattade alla de filosofiska citaten. Jag menar bara på att allt kändes och uppfattandes som väldigt osammanhängande.

Troligen så har det att göra med det faktumet att man på fullt allvar försökt att avtäcka följande ämnen på endast 1timme och 30min. Meningen med livet,  har robotar själar?,  är det okej att ha sex med robotar?, kan man verkligen tro på det man ser, hör, upplever och minns?

Det är ungefär som om Sagan om ringen trilogin bara varit en enda film. Det hade varit en OMÖJLIGHET att göra Sagan om ringen rättvis på 2-3timmar. Det är lite som är fallet med Ghost In The Shell 2 också.

Hela filmen känns mer som en introduktion och förklaring av vad Ghost In the shell universumet är och handlar om. Och när nästan 30% utav filmen är ren utfyllnad också, så gör det inte helhetsintrycket en bamsetjänst direkt.

Så tyvärr, del II utav Ghost In The Shell var och är inte alls det som jag hade hoppats på. En grafisk/animerad ögonfest, yesbox, men utöver det så är det riktigt, riktigt tunt. Man sitter med fler frågetecken i huvudet efter filmens slut än vad man gjorde i dess början.

Plus
+ Animationerna och alla grafik effekterna tar andan ur än
+ Action bitarna är riktigt intensiva och välgjorda, även om de är få till antalet
+ De filosofiska bitarna (för de som förstår dom)
+ Ännu en gång så levererar Kenji Kawai ett helt makalöst soundtrack, epic!

Minus
- På tok för många frågetecken och på tok för lite filmtid för att reda ut de
- Major Kusanagi är knappt med i filmen alls, trots att hon var nyckelpersonen i förra filmen
- Nästan 30% utav filmen består utav saker som inte är relaterat till själva handlingen alls
- Extremt rörigt, tillkrånglat och filmen saknar en egentlig rödtråd

Story: 3.2/5
Uppbyggnad/Innehåll: 3.5/5
Action: 3.5/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter/Animationer: 5/5
Slutsats:

Uppföljaren är absolut inte en dålig film, potentialen och allt finns där. Men själva utförandet är så pass tillkrånglat att man inte kan göra annat än att klia sig själv i huvudet och fundera hur de tänkte egentligen.

Bortser man från de vackra animationerna, så finns det nästan bara ett tomtskal kvar utan innebörd.   Det är på tok för få och minnesvärda scener/dialoger för att jag ska kunna ge GITS2 ett högt betyg - 3.2/5



/Robin
Gaming Ground Sverige

Dia har många bra låtar och album på sitt samvete.

Det vart Dio för hela slanten idag när jag power walkade, det gav mig verkligen extra energi och ork att inte sakta ner på tempot. Jag har märkt att jag bränner en hel del kalorier att köra på som jag gör, 4.8km med vikter gör sitt kan jag säga.

Och med Dio i hörlurarna så är det bara win, win som gäller. Jag saknar verkligen karln, han var en riktig superstjärna och underhållare. Men den där satans jävla cancern som sagt var...Dio dog på tok för tidigt (dio var endast 67år). Som jag ser det så är det allas ansvar att göra något åt cancern, för det kan drabba alla.

Äns vän, en familjemedlem, äns fru/tjej eller än själv. Hade det funnits ett botemedel så hade kanske Dios (och många andras) liv gått att rädda. Metal scenen förlorade sin stora stjärna den 16maj 2010, och jag har fortfarande svårt att acceptera att Ronnie är borta.

Därför är det desto viktigare att hålla minnet kring honom och hans rock bedrifter vid liv, så att han aldrig glöms bort. För då kommer han ALDRIG att dö, för legender dör aldrig, de lever vidare i folks hjärtan.

Så ladies and gents, I present to you DIO!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Kan du stava till "milk milk"?

Till en början så vart jag jätte glad över att höra att Konami bestämt sig för att ge ut de klassiska Silent Hill spelen i en HD samlingsbox, men så kom faktan och slog mig på käften. För det första så ingår inte äns Silent Hill 1, samligen är exklusive för PS3 och när jag grävde djupare så visade det sig att kostymerna hos Konami blåst röstskådespelarna på sina royaltys.

Faktan är att Konami inte äns nämde för de involverade skådespelarna att de tänker göra en återutgivning utav SH 2 och 3. Hur jävla lågt får man sjunka egentligen? jag hade inte haft några som helst problem med att ge de betalt, de har ju för tusan bidragit till att göra SH2 och SH3 till vad det är.


Bra jobbat att göra en så kallad Silent Hill samling och utelämna seriens första del *facepalm*

De har utfört ett jobb och de SKA ha betalt för det. Flera fans har redan dragit igång en grupp på nätet där de uppmanar folk att INTE köpa samlingen. Det är en öppen protest emot Konamis övergirighet.

Och vad är grejen med att inte ta med SH1? vad ligger logiken i det. Hur kan man äns kalla det för en Silent Hill samling när man utelämnar seriens första (och kanske bästa) del?. Man börjar så smått förstå varför Akira lämnade Konami, kostymerna vet inte vad tusan de sysslar med.

Jag vet inte om jag vill stödja och bidra till den här typen utav uppförande och verksamhet. Det räcker med Bobby Koticks penga kåthet anser jag. Men ni får väl själva avgöra hur vida ni vill köpa den här samlingen eller ej, själv så avstår jag.

Produktbeskrivning:
"Silent Hill Re-Mastered Collection combines two classic spine-chilling Silent Hill titles from the past and brings them to the PlayStation 3 for the first time ever. Introducing Silent Hill 2 and Silent Hill 3 with enhancements including true high-definition graphics, this offering gives new fans and old fans the opportunity to experience the early era of Silent Hill as a true genre-defining experience with the added value of two games.

Silent Hill 2 follows the sad story of James Sunderland as he woefully enters the sleepy town by a mysterious letter from his deceased wife. Seeking the chance to see her again beckoned by guilt and remorse, he stumbles upon his these fears manifested through unseen evil and ominous characters leading him to the asylum of another world. The fight against the truth that his wife has died, James must escape the lumbering demon Red Pyramid (a.k.a Pyramid Head) along with his mystified fears that have taken the form of living monsters within the haze that is Silent Hill.

Serving as a sequel to the original Silent Hill game, Silent Hill 3 centers on the forces of the demonic cult that spreads the insanity of the otherworld through Claudia, a cult member attempting to bring Harry Mason's daughter, Heather, into Silent Hill. With a subplot and themes involving the loss of innocence and childhood, a web of intrigue is spun by Claudia with intentions to birth a new god."

Features:
- Experience the two classic Silent Hill titles previously released on PlayStation 2, Silent Hill 2 & Silent Hill 3, that defined the Survival Horror genre in its early inception
- Both titles re-mastered to HD at 720p for improved graphics on PlayStation 3
- Completely updated in-game voiceover directed by series vocalist Mary Elizabeth McGlynn and soundtrack score enhancing the storytelling and ambient music within each re-mastered game
- Full PlayStation Network Trophies support integration
- Silent Hill 2 & Silent Hill 3 critical acclaim from the previous console generation:
Silent Hill 2 = 89% for PlayStation 2 game average rating
Silent Hill 2 voted "#20 PlayStation2 Game of All Time" by IGN
Silent Hill 3 = 85% for PlayStation 2 game average rating



/Player X
Gaming Ground Sverige

Toms adhd urspel hos oprah resulterade i att det vart en scen i Scary Movie 4.

En gång i tiden så var Tom Cruise en gud inom filmbranchen och typ den coolaste snubben som existerade på den här planeten. Men med åren så började Cruise bli lite...insane. Troligen så började allt i samma veva som han gick med The Church of Scientology.

Som är en slags religiös kult (som grundades utav virrpannan L. Ron Hubbard, 1953) som är mer än creepy. Flera kända personer är dock med i kulten, som t.ex Toms fru Katie Holmes, Lisa Marie Presley, John Travolta, och Brandy.

Jag noterade också att den kända seriemördaren Charles Manson var medlem i kulten en gång i tiden, jag tycker det sammanfattar galenskaperna rätt så bra. Ta Tom t.ex, nu förtiden så är han mer än flippad och han tror verkligen på fullt allvar att hans tro är nyckeln till precis allt.

Jag kan inte riktigt låta bli att tänka på den knäppa kristna kärringen från filmen "The Mist", det är nästan exakt samma brinnande tro som syns i Toms ögon. Så ja, Tom är rätt lost In space nu för tiden. Han har bla spårat ur ett X antal gånger under intervjuer.

Hans totala härdsmälta hos Oprah slår dock allt (somliga säger att det är/var ett PR-trick, men vad vet jag) xD



/Robin
Gaming Ground Sverige

Titel: Fear 2 - Project Origin
Utvecklare: Monolith Productions
Format: PC
Genre: FPS
Releasedatum: 13 februari 2009
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +15timmar
Snitt betyg internationellt: 77.79% gameranknings.com


Äns team, polare och kollegor. Till en början så är de väldigt triggade att få sätta tänderna i konstigheterna som uppstår i staden. Men deras inställning till uppdraget kommer drastiskt att ändras inom kort...

Med tanke på hur Fear 1 slutade så kunde man räkna ut på sina 5 fingrar att en uppföljare skulle bli en verklighet inom en snar framtid. Jag trodde inte heller för en sekund att mänskligheten skulle bli av med Alma så lätt heller för den delen. Nu har jag plöjt igenom del 2 och upplevt något som imo slår det mesta inom FPS genren.

Det är de känslorna, upplevelserna och mina åsikter som jag tänkte dela med mig utav till er, så nu kör vi!


Det dröjer inte så där värst länge innan man själv (och äns kollegor) börjar förstå att något inte står riktigt rätt till i området.

Först och främst så antar man inte denna gången rollen som Point man (han från första Fear), utan nu spelar man som Delta Force soldaten Michael Becket. Men precis som Point Man så kommer man att att hamna djupt ner i skiten, och det finns mycket där ute som mer än gärna trycker ner ditt huvud i skiten.

Till en början så skickas man ut på något som tycks vara ett helt vanligt rutinuppdrag (in and out), men äns kollegor börjar ana ugglor i mossen när de fick veta att de skickats in för att hämta en enda person (det känns lite overkill så att säga).


Spikgeväret är helt klart mitt favoritvapen i F.E.A.R serien (nailgun är även mitt favovapen i Quake). Få saker slår känslan att spika fast sin fiende mot en vägg.

Efter en kort mission briefing och en liten tur i ett bepansrat fordon, så släpps jag och en kollega av utanför entrén till ett stort kontorskomplex. Det är tyst som i graven utanför huset, jag kände hur min egen puls irl började höjas lite. Då jag visste att någonstans där ute så väntar Alma på mig, bitchen kommer att dyka upp och bita mig i arslet när jag minst anar det.

Jag var så pass spänd att jag råkade skjuta iväg en salva in i en bil då min kollega ropade på mig rätt vad det var. Min nervositet och rädsla skulle senare komma att bli bekräftad.


Det finns en rätt logisk och naturlig förklaring till VARFÖR Fear 2 har en 18+ märkning.

Precis som i originalet så har Monolith fastnat för det här med kontor och trånga korridorer, tack gode gud dock så består inte alla banorna utav kontors och industrimiljöer. Det är lite mer variation i del 2 helt klart. Skräcken (jag hoppade till ett par gånger kan jag säga) är dock Fear 2s allra starkaste kort (utöver action bitarna så klart).

Det är den typen utav skräck som man inte kan värja sig emot, en del är scriptat givetvis. Men det mesta är inte det. Så räkna med att pulsen kommer att gå upp i varv under spelets gång.

Slowmo funktionen har givetvis hängt med från första spelet (inte för att jag kickade ihjäl någon under spelets gång dock), det som är direkt nytt är det faktumet att man verkligen ser genom ögonen på  Becket (bokstavligen), då det ser ut som man kollar igenom ett high tech visir.

Det som där emot är riktigt surt är att Monolith (utav någon oförklarig anledning) tagit bort lean möjligheten helt och hållet, man kan alltså inte luta sig runt hörn längre. Det design beslutet förstår jag inte alls faktiskt.


Snubben på bildskärmarna är ett riktig pain in the ass. Oturligt nog för mig och er, så har han tillgång till en egen privat arme som dödar i hans namn.

Men bortser man från de bitarna så är Fear 2 ett riktigt kick ass FPS lir. Det är nästan omöjligt ännu mer actionröj i uppföljaren och det har tillkommit nya vapen, samt möjligheten att styra sin egen tungt bestyckad Mecha robot. Den delen gällande roboten är extremt underhållande, då det är lite Mechwarrior över det hela.

Det momentet som jag gillar bäst i Fear 2 är dock den som äger rum i en till synes övergiven skola (om man nu är så pass naiv att man tror att den är öde vill säga). Det kändes som om man spelade en Silent Hill FPS titel och jag älskade var enda sekund utav det!

Snakefist biten när man får mata på med ett tungt maskingevär hör också till ett utav de mer minnesvärda momenten i Fear 2. Sedan har vi den här känslan också att man känner sig iakttagen utav Alma, och det håller sig från början till slut.

Det gör att skräcken sätter sig som krokar i skinet på än. Så för att summera, Fear 2 är action i dess renaste och destruktivaste form, injektera det på egen risk!

Plus
+ Mer skräck än i ettan
+ Man får nöjet att styra en stora mecharobot
+ Silent Hill skola
+ Samma sköna action känsla som i Alien 2

Minus
- Upprepande och tråkig bandesign
- Det går inte att leana (luta sig) längre
- Lite väl linjärt kanske

Handling/story: 7.0/10
Handlingen är ialla fall inte lika tunn, förutsägbar och tråkig som den var i första spelet. Det är en betydligt djupare och mer medrykande story denna gången.

Spelkänsla:  8.5/10
De momentena när man får styra en stor bepansrad Mecha robot eller när man vandrar genom en hemsökt skola, är något utav det bästa som jag upplevt i ett FPS spel någonsin. Synd att hela spelet inte håller den kvalitén bara

Grafik: 8.2/10
Fear 2 spelar knappast i samma division som dagens spel vad det gäller grafik beträffat. Men jag tror nog ingen kommer att bli besviken på den fronten. Jag trodde seriöst talat inte äns att min skitdator var kapabel till att kunna leverera än sådan här grafik fest på min skärm.

Ljud/Musik  7.8/10
Inte fullt lika frånvarande som i originalet kanske, men den enda minnesvärda låten är "Snakefist". Utöver det så är det rätt snålt.

Kontroll: 9.0/10
Näst intill fläckfritt.

Livslängd: 8.0/10
Omspelningsvärdet är inte så där stort precis, då det bara finns ett slut och inga hemligheter att låsa upp (med undantag för achievements, funkar ungefär som i L4D). Och Fear 2 tar slut rätt snabbt även på hard.

Totalt: 48.5/60
Till en början så trodde jag att Fear 2 bara skulle vara en "easy cash" titel. Alltså att Monolith inte skulle presentera något nytt för mig, som tur är så hade jag fel. Fear 2 är överlägset originalet på samtliga punkter, så jag anser helt klart att Fear 2 är en värdig uppföljare. Det är kanske inte ett perfekt spel, men det är ialla fall näst intill en perfekt action upplevelse.

/Robin
Gaming Ground Sverige

Wow var inte det första mmorpg spelet. Men, det var spelet som gjorde genren till en rockstjärna.

En rolig tanke slog mig medans jag tränade idag. Det här med hur fans reagerar när man driver/retas med de. Och jag kom fram till att Wow fansen är de i världen som har kortast stubin. Det krävs inte så där särskillt mycket för att de ska gå upp i varv och börja tugga fragma om jag säger så.


Och så sägs det att tjejer/kvinnor inte spelar eller gillar tv-dataspel. Tillåt mig att säga bs!

Jag kommer ihåg en gång när jag och två kompisar hade tråkigt under en rast när jag studerade. Vi laddade ner en soundboard och drog igång Wow. Sedan så började vi skoja lite med ett gäng snubbar med diverse olika röster ifrån filmer och spel.

Först när vi började använda oss utav Chuck Norris rösterna så fick de cp damp och började mordhota oss och grejer xD vi fick lov att sluta efter ett tag, för de skrek som stuckna grisar. Jag vet ärligt talat inte vad det är med Wow fansen, men det krävs då inte mycket för att de ska gå rampage.



/Robin
Gaming Ground Sverige

En livs levande och verklig grekisk gudina.

Grekland må vara i en djup ekonomisk kris utav intergalaktiska proportioner. Men om man bortser från det så är det ett riktigt trevligt land att semestra i. God mat, fina sandstränder, trevligt folk och väldigt, väldigt fina tjejer. Jag tror nog inte att Christina Koletsa ringer några klockor hos någon i Sverige, men hon är rätt så känd i Grekland och inom modebranchen där.

Kolesta är nog dock mest känd som sångerska (pop/balder typ). Personligen så var det kanske inte riktigt det som fick mig att fastna för henne. Jag visste redan sedan tidigare att Grekland har väldigt vackra kvinnor, men Kolesta tar nog hem priset där.

Hon är typ som greklands motsvarighet till Shakira. En sak som jag dock nästan alltid funderat över dock är hur tusan tjejerna i Grekland kommer i så bra form? de måste köra på någon speciel diet och träna järnet på gymmet typ.

I vilket fall, Koletsa tog hem priset som veckans babe denna gången. Det räcker med att se videon här nedanför, den talar för sig självt.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Sid Meiers CIV I vart en jätte succé när den släpptes.

Det känns rätt overkligt när man tänker på hur länge sedan det faktiskt var sedan CIV I hade release (1991), det känns som om man spelade det igår för första gången. Jag var kanske 10år när jag spelade första CIV på tidigt 90tal, jag var inte äns bekant med turordningsbaserade spel (jag hade inte fått nöjet att bekanta mig med X-Com än).

Mina engelska kunskaper var inte så där jätte bra heller på den tiden, men CIV I hjälpt mig att bli bättre efter gud vet hur många timmar utav spelande. Personligen så anser jag att CIV I gjorde mer för mig inom engelskan än vad skolan gjorde.


Man tog en enorm risk om man lämnade sina städer utan försvar. För faror kunde lura precis över allt!

De som spelat CIV VET att det finns hur mycket text som helst att läsa i spelet. Allt ifrån nationers ledare som hotar dig, vill förhandla med dig, statsskick, utveckling utav tekniker osv, samt de texter som finns att läsa om all de enheterna som existerar i CIV I. Trots att CIV I var turordningsbaserat så kan jag inte påstå att man hade tråkigt en sekund, för man visste att när man gjort sina drag så var det sin motståndares tur (precis som i schack).

Vad som helst kunde hände under en turordningsrunda. Barbarer kunde attackera din stad, en nation kunde förklara krig emot dig eller så kanske hittar man en bortglömd civilisation? jag kommer inte heller glömma bort den stora utforskar glädjen som man upplevde i CIV I, man kände sig verkligen som en äventyrare, pionjär och utforskare.

Det ska också nämnas att själva forskningsbiten var en stor del utav charmen i CIV I. Att forska fram nya vapen, tekniker, statsskick osv. I min bok så är CIV I en odödlig klassikär än idag, kärleken har inte rostat ett dugg!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Hur cool vore det inte om äns Iphone 4a eller Ipad2 såg ut så här?

Jag var rätt så less på mitt svarta och tråkiga IP4a skal så jag bestämde mig  för att leta efter något snyggare alternativ på nätet. Då jag är en gamer så ville jag ha något som speglar min personlighet och största fritidsintresse, jag hittade till slut fram till lootiful.


Gameboy passar till mycket mer än bara mobilskal, det funkar utmärkt som tryck på kläder också t.ex.

De tillverkar Gameboy skal (grymt snygga sådana också) för IP4 och IPAD2. Priset var inte så där jätte farligt heller, 17dollar (runt 100kr) + frakt för IP4 GB skalet. Så det var ett riktigt fynd för min del, så jag ser fram emot att få pimpa min IP4 och förvandla den till en Gameboy inom kort!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Kanske inte att rekommendera om man vill undvika hål i tänderna eller om man vill hålla vikten.

När jag var mindre så var Kalaspuffar ett förstahandsval till frukost innan man skulle iväg till skolan. Vem minns inte Kalaspuffs Monstret liksom? han var ju mer eller mindre en barndoms favorit för de flesta. Nu förtiden så har man dock inte sett så där mycket utav honom, troligen så hänger det ihop med att folk blivit mer medvetna om vad det stoppar i sig.

För let´s face It, ja, kalaspuffar är gott. Men det är rena jäkla kalori bomberna också (Dock tycks inte Batista från WWE bry sig så där nämnvärt mycket om det). Själv så är det bara havre och frukt som gäller i min filmjölk eller yoghurt. Jag uppskattar dock fortfarande reklam klippena från 90talet, de är rätt så störda om jag säger så xD



/Robin
Gaming Ground Sverige

Det sägs att Absolution kommer att bli IO Interactivs mest ambiösa och omfattande Hitman projekt någonsin.

Det är nu över 5år sedan sist som vi hörde ifrån våran danska lönmördare vän Hitman. Hans senaste äventyr ägde rum i Hitman: Blood Money (spelet hade release i slutet utav 2006), därefter så vart det dödstyst i flera år. Men nu så har alltså tystnaden äntligen brytits i och med att  IO avtäckte Hitman Absolution för hela världen under årets E3.

Personligen så anser jag att Blood Money är den bästa titeln i serien så här långt, så jag var mer än nyfiken på vad IO skulle hitta på den här gången. Jag har sett trailern + en intervju + kommentarer kring den och läst ett antal x artiklar om Absolution.

Min spontana reaktion är väl att IO försöker att göra Hitman mer lätt tillgängligt för den stora massan, samt att det ska vara ännu mer fokus på action och mindre smyga moment. Jag vet inte, det känns som om IO mycket väl kan snubbla över sina egna fötter denna gången i sin iver att förnya Hitman, göra honom presentabel och mainstream.

Rent grafiskt så ser Absolution ut att kunna bli riktigt nice ögongodis ialla fall (spelet drivs utav IOs
Glacier 2 motor), men rent spelmässigt så åter står det att se om Absolution blir dödligt bra eller bara dödstråkigt. Del 5 i Hitman serien är än så länge dock en TBA titel för 360, PC och PS3.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Seriens thema och grafiska stil fick mig att tänka på Viewtiful Joe och Jet Set radio.

Jag tänkte lätta lite på mitt hjärta lite innan jag skriver om Dead Leaves.

Det var rätt så tungt att gå upp ur sängen imorse och att hantera allt som hänt i Norge de senaste 2dygnen. Det känns väldigt overkligt, men samtidigt extremt obehagligt verkligt. Jag kände precis på samma sätt som när 9/11, London bombningarna och Sthlm bombningen hända förra året.

Och jag är minst sagt trött på det här. Att känna den här magkänslan att man inte är säker längre bara för att man vistas i de stor städerna. Att man inte ska kunna åka, tåg, buss, besöka större varuhus eller gå i stora folkmassor.

Jag tycker det räcker nu anser jag och nu får fan i mig samhället, politikerna osv ta tag i det här. Annars kommer det här att hända igen inom en snar framtid på flera håll.

Blir en lite jobbig övergång från sorg till glädje, men jag försökte ialla fall att muntra upp mig själv med en äldre anime serie ifrån 2004 vid namn "Dead Leaves" (Hiroyuki Imaishi). Jag upptäckte serien i samband med att jag kollade på Dominion Tank Police (det medföljde en massa trailers för andra anime serier/långfilmer).


Pandy & Retro är en minst sagt helt galen duo.

Dead Leaves är verkligen anime on heavy drugs, serien är som en mix utav Jetset Radio och Viewtiful Joe (rent grafiskt), Sam & Max humor och våldet ifrån Southpark. Handligen kretsar kring två stycken galningar (Retro och Pandy), som vaknar upp på jorden utan några som helst minnen om vilka de är eller vad de gjort i deras liv.

Efter en kupp att komma över lite mat och kläder så tar polisen Pandy och Retro och placerar de i ett fängelse (Dead Leaves) på en måne. Så mycket utav handligen består utav att bryta sig ut från fängelset och att komma ihåg sina identiteter.

Kort sagt så är det här bara för fuckt up för att INTE kolla upp närmare.

/Player X
Gaming Ground Sverige

Jag visste att det bara var en tidsfråga innan gammelsmurfen skulle gå över till den mörka sidan xD

Somligen utav oss är uppväxta med smurfarna (den tecknade tv-serien äger!), andra har inte den blekaste vad eller vilka smurfarna är. Så låt mig göra en kort liten introduktion över de små skogsvarelserna som skapades utav belgaren Pierre "Peyo" Culliford 1958.

Smurfarna är blå, väldigt kortväxta (säkert inte större än 25-35cm) och de bor i en liten by (ingen vet exakt vart byn finns på kartan) ute i skogen, de gillar att sjunga,  och att använda sig utav meningar så som "Kan du smurfa mig hammaren, "vad smurfigt!" och "Vad tusan smurfar du om?".


Gargamel har försökt att hitta Smurfarnas by sedan begynnelsens tid typ. Han lyckas i ett avsnitt, men han går vilse längre fram i samma avsnitt. Tough luck bud.

Samt så har de en dödsfiende vid namn Gargamel och hans katt Azrael. Gargamel har som livsuppgift att finna Smurfarnas by och äta upp dom. En uppgift som inte vissat sig vara fullt så lätt för mr evil him self, då deras by inte finns utmarkerad på någon karta.

Men efter hundra och åter hundratals försök att äta upp våra små blå vänner så skulle Gargamel lyckas till slut. I alla fall om man går efter Robotchickes version, allt som krävdes var en liten översvämning och en fiskhov.


Katy Perry lånar ut sin röst till Smurfan i The Smurfs. Jag fattar ärligt talat inte vad folk har emot henne, hon är hur söt och trevlig som helst.

Rädds ej dock, de är inte borta för evigt. För Smurfarna kommer ut som långfilm inom kort (den 29 juli för att vara exakt, i full 3D dessutom). Inte för att jag har någon jätte stora förhoppningar att filmen blir värdig serietidningarna och den tecknade tv-serien, men Katy Perry (jag älskar Katy seriöst talat) är med i filmen ialla fall och Neil Patrick (sorry tjejer, ja, han är gay) från tv-serien "How I met your mother".

Vi får se hur långfilmen blir, men Robot Chickens video var rolig ialla fall. Enjoy och ha en fin helg!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Link är troligen världens kändaste äventyrs hjälte.

Jag kom att tänka på en rätt lustig grej idag medans jag simmade. Nämligen att Link från Zelda serien troligen skulle vara världens bästa simmare om han existerade på riktigt. Jag menar, hur många mil har inte han simmat totalt sätt sedan första spelet till den senaste titeln?

Jag menar, bara i A Link To The past så måste han ju ha simmat minst 100mil när jag spelade som honom. Så Link måste ha simmat världen runt minst 100 gånger i sin karriär så här långt. Själv var jag rätt så trött efter 1km simning idag, jag simmar 25 meter X 50 gånger utan vila. Man är så där lagom mör och go dagen efter kan jag säga xD

Btw så är Link så pass kick ass på att simma att han även kan simma genom luften också utan problem!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Deras musik är typ en blandning utav metal, rock och chiptunes.

/Robin

Det finns gott om både nya och gamla bekanta karaktärer i Street Fighter 4.

Det var bra länge sedan som jag äns spelade något Street Fighter spel, men ikväll så fick jag min SF debut i och med SF4 till PS3an. Jag var lite ringrostig till en början, men jag hittade snart tillbaks till min forna form. Själv så har jag alltid spelat som antingen Ryu eller Fei Long.

Denna gången så fick det bli en ny karaktär istället, så jag valde El Fuerte. En mexikansk wrestling brottare (lunchador), som är mer än snabbfotad och duktig på grepp och kast. Komiskt nog så vart min första motståndare den ryska brottaren Zangief.

Det är en enorm storleksskillnad de två brottarna emellan. Men i Street Fighter så har kroppsstorleken ingen som helst betydelse, det är den med störst fighting hjärta, snabba reflexer och kvicktänkthet som vinner. Jag är rätt så kass än så länge, men jag lyckades vinna första matchen ialla fall (det ska nämnas att jag spelar på normal, och det är rätt så svettigt trots det).


Ja, vilken känd asiatisk kampsports skådespelare kan Fei Long vara lik tro? hmm.

Jag är långt ifrån en SF pro fighter, men det var kul att komma igång igen efter flera års uppbehåll ialla fall, jag la även märke till att det är rätt så underhållande att kolla på proffsen när de spelar om riktigt stora pengar världen över.

T.ex så intervjuvade The Dogface Show intervjuvade (i en gammal intervju från 2009 någon gång) Kai Ramond "HappyTang" och Paul "SoMuchDamage" Sai, två stycken Street fighter 4 spelare som börjat klättra rejält på rankinglistorna.

Sedan dess så har Street Fighter 4 växt en hel del världen över och det finns redan flera stora turneringar med stora prispengar att hämta hem för den som vinner allt ihop. Själv så kommer jag troligen aldrig att bli ett pro, men jag kommer helt klart att avnjuta SF4 på daglig basis framöver.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Man kan nog lugnt utgå ifrån att det här inte är ett stereotypiskt Justin Bieber eller Jones Brothers fan.

Innan jag kickar igång det här inlägget så vill jag poängtera ut att jag INTE hatar all sorts Death Metal. Eller att jag har något emot personer som gillar och lyssnar på Death Metal. Med det skrivet och sagt så tänkte jag dela med mig utav min åsikt om Death Metal, det kommer att bli en del komik kring ämnet då jag upplever att det finns en del aspekter som är minst sagt komiska.

So here we go!

För det första så måste man kunna skilja på Black Metal, Death Metal, Trash Metal, Heavy Metal och Grindcore för att äns kunna förstå vad jag skrivit för något. Ett typiskt Grindcore band är t.ex Napalm Death, Trash Pantera, Heavy Iron Maiden och Black Metal svenska Dark Funeral.

Det är en ENORM skillnad mellan de olika metal genrerna. Men just Death Metal är väl något som de flesta vanliga dödliga tyvärr tagit för vana att förknippa med oljud, skrik och total avsaknad utav musikalisk talang. "Det är typ bara att skrika som en gris och spela snabbt, så har du Death Metal", det är en rätt vanlig spontan respons från någon som hört Death Metal.


Angela Gossow, Arch Enemys sångare. Het och grym som tusan!

Dock, så stämmer det inte in på alla Death Metal banden där ute. Ta t.ex Arch Enemy eller In Flames, de har rätt musikaliska stycken och låtar på sitt samvete. Men för att komma till själva komiken i det här inlägget, jag kommer tyvärr inte ihåg vad bandet heter just nu, men det var en Death Metal låt som jag hörde via Headbangers ball på MTV för inte så länge sedan.

Det var sent som fan på kvällen och jag var mer än trött, men jag skulle komma att vakna till liv rätt omgående när ett rätt så udda band började spela på Headbangers ball. Introt till musikvideon var helt stört, rummet var kolsvart, med undantag för ett tänt ljus på ett bord.


Napalm Death är INTE Death Metal (Grindcore), men de är dödligt bra. Bild lånad utav ricecooker.kerbau.com

Sedan stegar en rätt så kortväxt person fram, (sminkad som ett luder) och börjar skrikar som en stucken gris (bokstavligen), där efter följer det sämsta jävla gitarr, bas och trum spelet jag någonsin hört. INGET var sammanhängande för fem öre.

Komiken vart ännu mer uppenbar när deras keyboard spelare kom in i låten, jag kunde nästan svära på att han befann sig i en helt annan värld. Han tycks liksom spela sin egen musik (det enda i låten som lät bra). Det hela vart väldigt, väldigt B och sarkastiskt.

Jag kan inte heller påstå att de gjorde någon bra PR för Death Metal genren i stort heller. Det fick mig att tänka på hur punken var ifrån början, man skulle låta så jävla illa och falskt som det bara gick. Helst skulle man inte kunna spela på sitt instrument alls.

Samtidigt får man ju tänka på att de som lyssnar på Metal har en vis mentalitet också. Man sitter liksom inte och lyssnar på band som Slayer, Down, Sepultura, Type o negative om allt i äns live är happy, happy joy joy med enhörningar, regnbågar, godisregn och magiska älvor.

För att sätta punkt för hela Death Metal grejen så säger jag så här. Det är mer än bara skrik och snabbt tempo, ialla fall om man lyssnar på de topprankade banden. Och bara för att musiken är blytung och har skit snabbt temp så är det inte automatiskt = bra musik.

Och gällande videoklippen här nedanför, ta det inte personligt, jag kunde bara inte motstå frestelsen.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Homer har jobbat stenhårt (som synes på bilden) för att komma i matchform inför turneringen i Guilty Gear XX Accent Core.

Så kallade Mugen hacks blir bara allt vanligare nu mera, och det är speciellt inom fighting genren som det är super poppis. Personligen så har jag aldrig testat mugen förut, men man börjar bli lite så där sugen på att testa vad man kan göra för något via muggen.

Utgår jag ifrån det jag sett på webben så finns det i stort sätt inga som helst begräsningar för VAD man kan och INTE kan göra. Jag har t.ex sett så pass udda figter som Jokern Vs Darth Vader, Megaman Vs Ronald McDonald mfl.

Denna gången så var det dock Homer från Simpsons Vs Sol från Guilty Gear XX Accent Core. Må bäste fighter vinna!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Horatio, mannen som gillar sina solbrillor minst lika mycket som att spruta ur sig one-liners likt ett maskingevär.

Det vart lite utav ett CSI-Miami marathon för mig idag, det finns många olika sorters deckare/kriminalare serier på tv. Men CSI är nog fan nr 1, ta bara Horatio (som spelas utav David Caruso) t.ex. En tillsynes rätt steril och livlös dödscen blir till en föreställning när Horatio kommer dit.

Inte nog med att han börjar leta efter bevis, vittnen och olika infallsvinklar, han är dessutom något utav en expert på att dela ut one-liners till både misstänkta, sina arbetskollegor och offrens anhöriga. Men har man så snygga brillor, fin kostym och är så cool som Horatio är, så kan man lätt komma undan med det utan att få replessalier xD



/Robin
Gaming Ground Sverige

Hatet har växt med tiden, men är hatet verkligen bifogat?

Hela grejen med PC vs konsol har nog existerat ända sedan snes och MD eran (kanske till och med tidigare), men kriget drog igång på allvar när PS1an, Saturn och Jaguar fanns ute på marknaden. Det var som om någon satte en tändare mot en gasoltub och världens explosion ägde rum.

Det vart startskottet (eller explosionen då) för det evigt växande hatet mellan konsol och PC ägare/gamers. Ett hat som jag själv inte riktigt förstått mig på. Det känns lite som när olika metal bands fans tjafsar sinsemellan, vi spelar i samma lag liksom, vi tillhör samma familj.

När det gäller metal så borde fansen hålla sams istället och gå ihop under samma flagga, för mainstream musiken är ju fan snart det ENDA som existerar nu mera.

Men för att komma till poängen, vi är alla gamers, det spelar liksom ingen roll om man spelar på mobil, PC, sin Wii eller sin DS. Vi borde vara mer oroliga för den riktiga fienden istället, det vill säga de stora företagen som vill ta död på allt vad kreativa, nyskapande och fantasifulla spel heter (som t.ex Activiosions Bobby Kotick som hatar allt vad tv-dataspel heter, han vill bara mjölka ur så mycket pengar som det går ur marknaden).


Personligen så tycker jag om att gå mellan olika format och få variation i mitt spelande. Variation förnöjer som sagt var =)

Sedan har vi dess jävla pirater som ställer till ett helvete för oss alla på en stor skala. För det första så har flera kända spelutvecklare mer eller mindre övergivit PC formatet som utvecklings plattform, och resten satsar mest på att göra konsol konverteringar till PC, eller i bästa fall någon enstaka exklusiv titel för PC.

Sanningen är denna, det ÄR indie scenen som räddat PCn från sin undergång. Den som påstår något annat vet inte vad denna pratar om. Det är små utvecklar studios eller enskilda personer som t.ex Markus Person (Minecraft) som tagit tillbaks PCn till dess fornstora dagar.



Så fort som jag är på resande fot så brukar min Iphone åka fram och så blir det Splatter House!

Personligen så är jag mer än lagom sne på de stora utvecklarna som bara ser PCn som en sekundär plattform hela tiden, men alla säger samma sak och allt konstaterar samma sak. Dess pirater som sagt var, de har bidragit till den här smeten som vi nu sitter i utan tvekan.

Ta bara Blizzards Starcraft 2 t.ex miljoner pirat kopior var i omlopp på bara ett par veckor. Sure, nu lider ju inte Blizzard direkt utav pengabrist, men ni förstår nog min poäng. Dock så tycks inte piraterna riktigt förstå att de biter handen som föder dom.

Fortsätter det i den här takten så kommer det ju inte finnas någon som gör kvalitéts titlar (AAA)i samma omfång längre, då vinsten blir för liten och riskerna för stora. Jag anser inte att en hetsjakt på Pirater är en bra lösning eller att köra på en kollektiv bestraffning som drabbar alla potentiella köpare där ute.



Det ska även nämnas att jag är lite utav en Retro Gamer. Så jag gillar även att spela äldre titlar. Allt ifrån Commander Keen, Zelda 1 till AVP på Jaguar.

Men något måste ju göras helt klart, men om vi istället fokuserar på själva kriget mellan PC Gamers och konsol Gamers. Det är rätt uppenbart och glasklart att PCn har övertaget vad det gäller hårdvaru muskler och tekniska specs, men precis som jag alltid sagt.

It´s ALL about the games. Men det förändrar ju fortfarande inte faktan och det faktumet att folk hatar varandra enbart för att man föredrar i vis underhållnings plattform före en annan. Själv finner jag det rätt så löjligt, dessutom så är världen redan så pass full utav hat, det behövs inte mer utav den varan.

Så mina kära medgamers, älska varandra OAVSETT vilket format man innehar och använder sig utav. Visa ömsesidig respekt och förståelse.

Vad anser ni om det här ämnet? och vad tycker ni om att spelutvecklarna vänt PCn och dess Gamers ryggen?



/Robin
Gaming Ground Sverige

Precis som i de tidigare Deus Ex spelen så spelar man som en ny huvudkaraktär denna gången också (Adam Jensen, istället För JC Denton och Alex D).

Innan jag börjar skriva om Human Revolution så tänkte jag berätta en liten rolig historia kring Deus Ex 2 och lite om min kärlek till serien i stort. Jag klarade som bekant ut första spelet för inte allt för länge sedan (jag moddade originalet rätt så hårt för att få bättre grafik, effekter, ljudkvalité osv), och då ville jag ju givetvis installera uppföljaren och börja spela den.

Men nej, ödet ville något helt annat. För jag hittade inte mina skivor hur jag än letade i huset. Så gissningsvis så ligger spelet på vinden någonstans, och där orkar jag INTE gå upp och riva runt. Men historian fick ett bra slut ändå, för jag köpte spelet på nytt bara.


Det är ytterst få personer bland fansen som tror på fullt allvar att Human Revolution kan leva upp till hypén och att titeln är värdig originalet.

Jag ska erkänna direkt att jag aldrig klarat ut Deus Ex 2 Invisible War, så det här blir första gången för mig i sådant fall. Anledning till varför jag väntat så länge med att spela 2an beror på 3 saker. 1. Jag hade en för kass dator när det begav sig 2. Jag hade fullt upp med studior och jobb på den tiden och 3. titeln föll i glömskans arkiv när jag började spela titlar så som Silent Hill 3,  Diablo 2 mfl

Sedan så minnas jag att jag vart grymt besviken på demot som följde med via PCG, uppföljaren var inte alls som originalet. Därav att jag inte plockade upp Deus Ex 2, men nu så gör jag det. Rätt bra timeing också med tanke på att Deus Ex 3 kommer ut den 26 augusti.


Uppföljaren till Deus Ex var inget dåligt spel, men hardcore fansen jubblade inte precis över att man skärt bort i stort sätt ALLT som var bra från första spelet och det som gjorde Deus Ex till just Deus Ex.

Nu står alltså del 3 inför dörren och jag har väl inga jätte stora förväntningar egentligen. Mycket beror på att Warren Spector inte äns är inkopplad i projektet (det var han inte i del 2 heller)
och att det tycks var mer fokus på action än något annat. Fast jag kan ju så klart bli positivt överraskad. Men utav det jag sett, hört och läst så här långt så räknar jag inte med att jag ska uppleva samma positiva reaktion som när jag spelade Deus Ex 1 för allra första gången.

Men vi får se som sagt var, Human Revolution ser ialla fall rent grafiskt snyggt och väldesignat ut.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Inget gör Joe argare än riktigt sunkiga spel.

Den sista Harry Potter vågen har precis sköljt över hela världen och fansen är ledsna i ögat att nu blir det inga mer filmer, då historian om Potter nu är slut. Men man måste nog vara väldigt naiv om man tror på fullt allvar att det är det sista som vi kommer att se utav Harry Potter.

Även om det mot all förmodan INTE skulle bli några fler filmer och böcker, så lär det garanterat pumpas ut fler speltitlar baserat på licensen. Jag är dock inte så där jätte imponerad utav spelen, det finns någon enstaka titel som är spelvärd. Det mesta är rent jäkla skräp, milt sagt.

Angry Joe hos blisteredthumbs håller nog med mig på den punkten, med tanke på hur hans spontana respons blev/vart efter att ha spelat igenom The Deathly Hallows del I och del II. Underhållande värre och humor till max, enjoy!



/Player X
Gaming Ground Sverige

Den här damen har jobbat med alla möjliga musik projekt i sin karriär. Där ibland Ghost In The Shell, Macross Plus och Gundam.

Jag har suttit och lyssnat på flera utav Yoko Kannos musikverk hela dagen idag och ju mer jag hör och upplever ju mer vill jag lyssna på resten utav hennes musik. Det är väldigt svårt att beskriva Yokos musik med ord egentligen, hennes musik måste upplevas.

Det mesta som jag hört så här långt är väldigt känslosam musik, ta t.ex det som Yoko skapat/skapde för Ghost In The Shell. Där kan man snacka om djup musik med känslor i fokus. Jag fick dessutom även veta att Yoko gillar att gå under sitt alterego namn "Gabriela Robin" (så som jag förstått det ialla fall), inte för att jag förstår varför.

Men somliga människor gillar ju att skapa en vis mystik kring sig, sitt liv och sitt arbete, kanske är Yoko en sådan person? i vilket fall som helst så är hennes musik väldigt vacker och skön att lyssna på. Jag väljer att att avsluta kvällen med några utav hennes (imo) bästa låtar.

Tack för mig och god natt!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Icontrolpad funkar till fler smartphones än bara just Appels Iphone. Men det är nog primar marknaden för icontrolpad.

Innan jag drar ner och grillar så tänkte jag tipsa våra läsare om en riktigt trevlig tillbehörssats som passar till de flesta smartphones där ute på marknaden. Nämligen icontrolpad, en smidig lösning som slår flera flugor i en smäll. Bland annat så slipper man alla fingeravtryck och fläckar på sin smartphones skärm, samt så får man bättre kontrol när man spelar.

Då man nu har en knappsats, styrkors + 2st anologa spakar att använda sig utav. Priset var/är inte så där jätte farligt heller, 70dollar (under 500kr) + frakt så blir du en stolt ägare utav icontrolpad. Jag tänker nog köpa en ICP framöver helt klart, mestadels då för mina spels skull.

Men vad tycker ni? kanon eller kalkon? och är ICP ett givet köp för er?

Produkttext:
"The iControlPad connects wireless with your mobile phone, so it can basically be used with any modern Smartphone - or even your PC!
It offers various different protocols, including standard HID. This is to ensure that you can use the iControlPad with current and future Smartphone generations.

The iControlPad has exchangeable clamps to make it possible to use any Smartphone out there. Just grab the clamps that are designed to fit with your Smartphone and you're ready to play. And if you ever buy a new phone: No need to throw your iControlPad away, just get a new set of clamps and that's it!"

/Robin
Gaming Ground Sverige

Själv så förstår jag inte vad folk klagar om och på gällande SW. Uppföljaren är överlägset bättre på i stort sätt ALLT i jämnförelse med originalet.

Jag fick ett stort sug efter att börja spela Syndicate Wars igen efter rätt så många års vila ifrån serien. Bullfrogs första Syndicate spel släpptes 1993 och en samlingsbox utav originalet + expansionen "American Revolt" hade release 1996 (ett givet köp imo).

Men den bästa titeln i serien släpptes i oktober 1996, nämligen Syndicate Wars. Denna gången så var det 3D grafik istället för SVGA och 2D aktig grafik som gällde. Samt så kunde man nu välja mellan två olika fraktioner, Eurocorp (samma originisation som man spelade som i de tidigare spelen) eller den religiösa kulten Church of the New Epoch.

Då jag inte har mycket till övers för religion och religiösa sekter så var valet rätt simpelt för mig, Eurocorp fick det bli. Spelet handlar i stort sätt om att uppnå total världs dominas, att slåss om varje stad och om att döda  allt och alla som står i äns väg till världsherravälde.


Det finns idag moddar och tweaks som man kan använda sig utav för att få en mer uppdaterad och moderngrafik i SW.

I mitt fall så är det agenterna från Church of The New Epoch, gangsters, korrupta snutar, mafian, FNs armé, anarkister, kort sagt, det är väldigt många människor som vill hindra än ifrån att ta kontrol över världen. Som tur är så har man både agenter (som man kan uppgrade under spelets gång), ett forskar team och tunga vapen till äns förfogande.

När man kommit riktigt långt in i spelet så har äns agenter mer eller mindre blivit Terminator liknande cyborgs. De är mer robotar än människor och det krävs oftast granatgevär för att sätta stopp för de. Jag vart själv förvånad över hur pass mycket stryk de kunda ta och tåla, dock får man ju inte glömma bort att äns motståndares agenter inte är mycket sämre de.

Precis som i första Syndicate så blir det riktigt svettigt emot slutet. Både originalet, dess expansion och SW är att rekommendera för alla som gillar blytung action.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Cobra må vara rymd pirat kungen, me Herlock är utan tvekan prinsen.

Det var ett bra tag sedan sist som jag kollade på Space Pirate Captain Herlock, men igår kväll så satta jag mig ner och kollade på ett par avsnitt utav original serien från 1978 (mangan skapades utav Leiji Matsumoto). Det vaart ett väldigt kärt återseende, då Herlock ihop med Macross och Transformers var mina tre allra första anime serier som jag såg som barn.

Kort där efter så följde Starzinger och Cobra. Men om vi håller oss vid Herlock, då mitt intresse för serien vaknat ur sin nästan 18år långa dvala så började jag gräva på nätet efter eventuella uppföljer och delykt. Mycket riktigt, sådant var fallet.

För det gjordes en uppföljare till original serien vid namn "The Endless Odyssey" år 2002, som äger rum efter efter händelserna i originalet. Då jag gillar anime, pirater, äventyr och rymdskepp så är det här rena frossan för mig. Jag innehar dessvärre inte för tillfället The Endless Odyssey boxen, men inom en väldigt snar framtid så kommer jag att göra det.

Till de som inte sett eller hört talats om Captain Herlock förut så säger jag följande, köp samlarboxen utav originalet och bänka er framför tvn i helgen. Ni komer inte att bli besvikna!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag köpte just det här albumet för ynka 10pund (minimum är 3pund), jag ångrar mig inte en sekund!

Ni kanske känner igen snowboard spelserien SSX? av en renslump så snubblade jag över spelet till PS2an och fann den engelska musikartisten Overseer (Robert George Howes). Det visade sig att Rob sysslat med just spelmusik och chiptune/electro och DJ tunes i över 10års tid nu.

Rob har dessutom bidragit med musik till speltitlar så som NFS-Underground, NFL 2004 och SSX och filmer som t.ex Snatch, Animatrix och The Girl Next Door. Imponerande minst sagt och när jag hörde ett utav Robs nyaste projekt "Kanute".

Ett album som är en blandning utav flera olika sorters genrer. Pop, rock och chiptunes. Det räckte med att jag hörde skivans första låt "Not Sleeping" så köpte jag hela albumet! så gör dig själv (och dina öron också för den delen) en stor tjänst genom att köpa Robs album här!



/Robin
Gaming Ground Sverige