Format: Megadrive
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: 7timmar






Då var man där då, vid slutstationen av serien med den sista delen av Streets of rage. Spelet kom ut 1994 och jag kommer ihåg när jag läste om spelet i tidningen Sega Force när det begav sig. Dessvärre kommer jag ihåg ord som ”Ljudeffekterna hänger inte med i spelet” och ”Grafiska buggar drar ner totalupplevelsen”.

Dock så kommer jag även ihåg hur kul jag hade med spelet som jag och min morbror hyrt back then. Men nog om minnen, it’s time to slice the cake.

I grund och botten har inte mycket ändras sen 2:an. Det är samma upplägg som tidigare, man väljer en slagkämpe, svårighetsgrad, sen kickar man ass. Dock så har en hel del ytliga saker förändrats sen sist och lite annat.

Nu har man t ex en mätare för specialattacken som laddas upp när man väl använt den. Man har även fått en ny spelbarkaraktär, Dr zan, som är en stor robot snubbe. Denna gubbe delar gärna ut elstötar och en och annan icke hjälpande robot hand. Det finns även två hemliga karaktärer som man kan låsa upp (Roo och Shiva).

Svårighetsgraden har höjts ganska rejält, även farten på spelet har ökat. Det är snabbare spelstil än föregångarna (Du är snabbare, fienderna också dock). Bossarna är långt ifrån lätta att besegra. Numera kan man inte heller använda vapen hur många gånger som helst, de går sönder efter ett en stunds dunkande på fiender. Musiken är tyvärr inte lika bra som i dom tidigare spelen, vilket sänker spelkänslan ganska rejält. Fienderna är ganska överjävliga i trean också, punkarna som gör glidtacklingar, ninjorna som flaxar omkring och försöker hacka en till små bitar med sina svärd, har man inte snabba reflexer så är man dött kött.

Det gäller att slå först, undvika att bli attackerad från två håll och använda sig av alla fula tricks som går. Man får stor nytta utav att man nu kan rulla upp och ner på skärmen. På så vis kan man undvika att bli träffad.

Jag kan avslöja att jag kört om spelet säkert minst 8gånger. Spelet är så jäkla svårt på hard. Det är minst 5 skit dryga bossar innan man möter slutbossen och kan få det bästa (riktiga) slutet i spelet.

Handlingen (plotten) I trean är väl den mest detaljerade I hela serien. Mr X tänker ersätta stadens polischef med en robot replika för att sen starta igång en stor korruption i staden. Och givetvis är det upp till dig att se till att ingen plåtburk tar över stan. Sen förs även handlingen vidare genom cutcens på ett sätt som inte gjorts i dom tidigare spelen i serien. Det blir mer att ta på helt enkelt.

När man väl slagit sig igenom horder av fiender och den ena överjävliga bossen efter den andra för att slutligen stå öga mot öga med den sista bossen, så inser man ganska snabbt att det inte kommer att bli nån walk in the park.

När allt är över är man inte bara en vinnare och survivor, utan även en övermänniska. Det här är enda spelet som gjort att jag slagit sönder min kontorsstol och brutit sönder flertalet pennor. Men det var det värt, för nu är Mr X historia för gott.

Plus
+ Svårighetsgraden hard
+ Ny karaktär Dr Zan
+ två hemliga (Roo och Shiva)
+ Flera nya bossar (som är super bad ass)
+ Streets of rage 3 är helt klart det längsta spelet i hela serien
+ Flera nya slag/spark kombos. Och samlar man på sig stjärnor så låser man upp ännu mer kombos.
+ Kraft metaren för super attack
+ Kontrollen är den bästa i hela serien. Man kan nu även rulla upp och ner på skärmen.

Minus
- Grafik och ljud buggar
- Näst intill omöjligt att klara på hard
- Bossarna på hard är så överjävliga att man går rampage på handkontrollen
- För guds skull…var är block funktionen?

Handling/story: 6.8/10
Till skillnad mot Streets of rage 1 och 2. Så har trean en lite bredare handling och en djupare story. Mr X tänker byta ut polischefen i staden mot en robot och börja korrumpera hela staden. Flera cutscens följer genom hela spelet som för spelet framåt rent handlingsmässigt (de existerade knappt i dom två tidigare spelen).

Spelkänsla: 8.3/10
Man är med i matchen redan från början. Man sätter sig lätt in i spelet. Det som är ett irritationsmoment (ialla fall från min del) är de grafik och ljudbuggar som finns. Slagljuden kommer efter åt och det finns en del grafikbuggar. Men utöver det så är det som handen i handsken.

Grafik: 8.1/10
Det har varit en del tjafs mellan Streets of rage fans. Om vilket spel i serien som EGENTLIGEN är snyggast. 2an är snyggare än 1an. Inget snack om saken, men om det är 2an Vs 3an så vinner 3an i min mening. Det är klarare och renare grafik, det flyter på bättre.

Ljud/Musik: 7.4/10
Musiken och ljuden är INTE lika bra som i dom två tidigare spelen, det finns en del bra låtar. Men dom är enbart ett fåtal sådana. Sen att ljudeffekterna inte riktigt hänger med är inget plus heller precis.

Kontroll: 8.2/10
En förbättring sen 2an. Och det behöver man, det kan jag lova. Hade kontrollerna varit sämre så hade spelet varit halvt omöjligt att slutföra.

Livslängd: 8.2/10
Flera olika slut, 4 olika spelbarakaraktärer + två hemliga. Tre svårighetsgrader och det längsta spelet i hela serien. Ska man dessutom köra igenom allt som går på Hard, då har man att göra.

Totalt: 47/60
På många sätt och vis är Streets of Rage 3 bättre än sina föregångare. Men spelet dras dessvärre med en del defektheter och är långt ifrån felfritt på både irritations moment och tabbar rent kodmässigt. Spelet hade kunnat bli så mycket mer än vad det är. Men bortsätt från det så inbjuder spelet till en actionfest som man sent ska glömma. Ett måste för fansen av serien.

/Robin
The Gaming Ground

Format: Megadrive
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: Max 4timmar






Så var det dags för del 2 av Streets of rage, som släpptes 1993 i Europa. Efter att man vunnit över Mr X och alla hans hantlangare i ettan, så blev det ett lugn över staden, som dessvärre bara var tillfälligt.

Mr X är tillbaka, och den här gången har han kidnappat Adam (Alex och Blaze vän och kollega från ettan). Så ännu en gång så måste man ut på gatorna och rensa upp för att slutligen rädda sin vän och staden från Mr X.

Den här gången har det dock skett en hel del förbättringar sen ettan. Grafiskt har tvåan fått en rejäl finputsning, fiender har en hälsomätare och man har flera olika slag och specialattacker. Kontrollerna är inte lika sega som i ettan, och det är större variation på bossar och fiender. Det har även tillkommit två helt nya karaktärer till spelet.

Max Thunder är en stor snubbe som gillar att använda sin storlek och styrka till att platta till fiender med sina gigantiska händer. Han är en wrestlingkille till vardags. Han må inte vara snabb, men får man in nån av hans specialattacker, så går ridån ner rätt snabbt för äns fiender. Eddie ”Skate” hunder (Adams lillebror) må vara liten, men han är allt annat än harmlös. Han är snabb som blixten då han åker på sina rullskriskor. Hans signum är att han är snabb och delar ut mycket slag och spark kombos.


Även denna gången så står Yuzo Koshiro för musiken i spelet, vilket märks ganska snart, då det är flera klatchiga låtar som sätter sig på hjärnan under spelets gång.

Jag kan rekommendera att man kör på hard om man gjort det i ettan, då tvåan är lättare. Annars får man inte mycket till utmaning.
Upplägget är precis som i första spelet, man väljer en karaktär, och börjar sedan slaktfesten över en serie av banor som man ska ta sig igenom, och i slutet av varje bana så väntar en boss.

Nu finns dock inte polisbilen från ettan kvar längre, både på gott och ont, den fanns med som en specialare i ettan, men har nu blivit utbytt mot specialattacker. Detta är i min mening är bättre, då det kändes ganska segt och sterilt att allt bara frös till på skärmen när man använde sig av specialattacken i ettan. Nu är det mer flyt i allt, det är liksom en enda lång actionfest från början till slut.

Så för att summera upp allt, streets Of rage 2 är som ettan fast mer av allt, en plusmeny om man vill se det så. Om man gillade ettan så är tvåan helt klart ett måste. Kommer ihåg vilket liv det vart hemma hos mig när jag fick låna spelet av en kompis, mina föräldrar förbjöd till och med spelet pga dess våldsamma innehåll.

Plus
+ Två nya spelbara karaktärer. Max och skate.
+ Bättre kontrol än i ettan
+ Flera nya specialattacker och slagkombos
+ Roligare bossar än i ettan
+ Musiken är klockren

Minus
- På tok för lätt.
- Fortfarande ingen möjlighet till att blocka slag, sparkar och grepp
- Fienderna är inte så värst smarta precis  

Handling/story: 5/10
I princip lika lövtunn som ettan.

Spelkänsla: 8/10
Alex uppercut mot mängder av fiender + grym musik + bra bandesign = Underhållning på hög nivå.

Grafik: 7.7/10
Det är en mycket finare yta man möter i Streets of Rage 2. Allt är mer välgjort.

Ljud/Musik: 8.4/10
Det är mera variation av låtar i tvåan än i ettan. Och ett klarare sound på ljudeffekterna.

Kontroll: 7/10
Helt klart bättre och smidigare än i ettan, men långt ifrån perfekt.

Livslängd: 7.6/10
4 olika karaktärer + Vs mode + en uppsättning banor = Nåt att bita i

Totalt: 43.7/10
En värdig uppföljare till Streets Of Rage 1. Precis ALLT är bättre i tvåan.

/Robin
The Gaming Ground