Diablo 3 - Jakten på de försvunna påskäggen
Det sägs att D3 innehåller en hel del påskägg. Jag får se hur många jag kan finna.
Efter att jag tuggat igenom diverse olika felmeddelanden, så släpptes jag slutligen in i Diablo 3s värld igen. Jag (precis som alla andra) tycker dock att det är grymt drygt att man inte kan välja när man själv vill spela D3. Det är som om D3 har en helt eget liv och vilja.
Somliga dagar så får man bara mellanfingret, andra dagar så är D3 betydligt mer vänligtsinnad. Jag ville liksom in i spelet igen och se om jag kunde återskapa en bugg (eller ett påskägg). Det finns något som heter "jar of souls" i D3, och ja, jag tänker inte spoila något för de som inte kommit dit än.
Så jag säger väl bara så här, jag kom dit INNAN den nyaste D3 uppdateringen rullade ut för bara något dygn sedan. Jag rörde vid jar of souls, och något helt stört hände. Jag vet inte om jag är ensam om att ha skådat det här (jag lyckades dessvärre inte fånga det på film eller bild, då det hela vara över på bara ett par sekunder), men på ett ställa där skeletten respawnad.
Så hände något tämligen bisarrt, de klumpade nämligen ihop sig till en enda enhet (tänk Transformers, typ). Ungefär som om de stod på varandras axlar. Efter ett par sekunder så dog dock samtliga utav skeletten. Jag spelar btw som Barbar, om det nu har någon betydelse för buggen/påskägget ifråga att göra.
Än så länge har jag dessvärre inte lyckats återskapa det hela, så jag kan nog utgå ifrån att det var en bugg som jag såg. Frågan är om jag ens kan få skåda samma spektakel igen, med tanke på att jag nu har den nyaste D3 uppdateringen...
/Robin E
The Gaming Ground
Amen, vad är en skumraket då :P
Jag är säker på att du kommer kunna hjälpa din bror, fast det är ju i och för sig han själv som kommer behöva kämpa mest:D Lycka till till honom.
Så några planer för helgen? Själv ska jag iväg på konfirmation och sådan bröte:P haha
Kram
Usch vad tråkigt att se sin mormor tyna bort sådär. Min mammas mormor blev också väldigt dement och kände inte igen henne (hon hade också växt upp hos dem) och när hon dog var min mamma inte jätteledsen. Jag frågade henne varför och hon sa "min mormor dog för länge sedan" eftersom hon inte varit samma människa på flera år. Blir alltid lite ledsen när jag tänker på det. Att det kan finnas ett skal av någon man älskar, men att personen inuti är borta.
- Patricia
Tack så mycket =) det hoppas jag också, för jag vill INTE att han ska hamna i samma träsk som jag hamnade i förut.
Men han är iväg och tränar nu så =) jaså? coolt ^^ jag ska fixa en APC kluns på 10kg, för stormen dödade mitt adsl modem igår.
Köpte 2st nya, så att jag har en i reserv. Jag hatar verkligen åska och blixtrar. Inte för att jag är rädd, men för att jag får elektronik förstör nästan varje år.
Som tur är, så var det bara modemet den här gången...du får ha en bra helg ialla fall =)
- sandra
Jag skulle nog kunna påstå att det räknades till den värsta perioden i mitt liv. Jag var som en främling för henne, trots att jag växt upp hos min mormor...
Det gjorde ont i hjärtat kan jag säga :S trots att det låter tungt, och smärtar. Så förstår jag faktiskt din mor där, då hennes poäng stämmer.
Turligt nog, så behövde min mormor inte lida så länge. Det gick väldigt snabbt på slutet. Jag önskar dock ingen människa det här, för det är ett rent helvete för alla anhöriga.
