Årets E3 kan mycket väl bli den bästa och mest spännande upplagan på år och dar.

Jag har inte varit så här uppspelt inför ett E3 sedan mitten utav 90talet när jag fick höra tals om att Nintendo skulle visa upp sin nya spelkonsol på plats (N64an). Årets upplaga utav E3 är verkligen mer intressant än den varit på bra många år.

För det första så är det hur grymt många bra titlar som helst kommer att visas upp på plats. Uncharted 3, Skyrim, GTA 5, ja you name It. Startfältet är maxat till breden med tungvikts titlar. Och så har vi Nintendo och deras Project Cafe konsol (Wii 2). För första gången någonsin i modern historia så väljer Nintendo att både vara först ut med att visa upp sin konsol offentligt, samt göra den kraftfullare än motståndarnas (då syftar ja dock på de konsolerna som finns ute på marknaden nu. Sony eller Microsoft kan mycket väl toppa Nintendos hårdvara med sina kommande konsoler).


Yepp, boothbabesen är tillbaks på E3 igen. Yay!

Vanligtvis så har ju Nintendos policy i princip varit att de inte lägger sig i teknik kapplöpningen, utan att de istället fokuserar på spelen och underhållningen. Men Nintendo förstod nog till slut att de inte kunde stå vid sidan utav planen och bara kolla på när deras konkurrenter rustade upp sina maskiner för fullt. För let´s face It, Wii fick och får aldrig de stora titlarna släppt till sig.

Battlefield 3, Skyrim, Arkham City osv. För dess hårdvara klarar inte av att hantera sådana pass teknik krävande titlar. Det är fakta, men nu ryktas det ju om att Wii 2 kommer att vara kraftfullare än både 360 och PS3an och det sägs att GTA5 utvecklas speciellt för Wii 2an i åtanke. Så ja, jag tror på fullt allvar att E3 2011 kommer att kick ass och sätta eventet på spelkartan igen.

Några utav de spelen som jag kommer att hålla extra mycket koll på är följande (i övrigt så skramlar jag vidare efter att få ihop tillräckligt med pengar till en ny Gamer burk) :

1. Uncharted 3
2. Skyrim
3. Diablo 3
4. Skyward Sword
5. Battlefield 3
6. Arkham City 7. GTA 5
8. Max Pay 3
9. Super Mario 3DS
10. bioshock infinite
11 . Gears of War 3



/Robin
Gaming Ground Sverige

David Coverdale är utan tvekan med på topp 10 listan utöver världens bästa rock sångare.

Äntligen så har värmen hittat tillbaks till vårat land, det kändes ju seriöst talat om höste ute nästan bara för ett par dagar sedan :S nu får man hoppas att det håller i sig bara. Vad det gäller min träning och vikt beträffat så tror jag kommer att klara att gå ner till 78kg på fyra veckor (jag väger 85kg nu). För dieten + träningen funkar jätte bra, så det gäller att hålla ut och slita vidare bara.

Och påtal om träning, jag tänkte ut och powerwalka lite i det fina vädret. Så jag lämnar över ordet till rockgudarna Whitesnake, enjoy!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Evangelion är en ytterst seg anime serie. Mycket snack och lite action.

Jag ska direkt erkänna att jag inte är något stort fan utav Evangelion. Och ja, jag har kollat igenom hela serien. Från första avsnittet till sista. Jag är inte imponerad, det finns förstås en del avsnitt som sticker ut och underhåller mer än andra.

Men till stor del så är det en seg cola smets sörja som levereras genom tv eller datorskärmen. Det känns ungefär som om det är bullit time aktiverat hela tiden, det händer knappt något alls, det är hur mycket snack, filosofi och religions anspelningar som helst.

Samt så är det en massa sentimental smörja i nästan vart enda avsnitt och det mesta är väldigt deprimerande också. Animen är gjord utav Hideaki Anno, men mangan är gjord utav Yoshiyuki Sadamoto. Den kan jag dessvärre inte uttala mig om, då jag inte läst den.


Jag ska dock medge att Evangelion robotarna och de fighterna som äger rum i serien, är rätt så coola.

Men är mangan precis som animen, då är min motivation lika med noll att läsa 100tals volymer utav Evangelion. Jag kanske låter väldigt hård, men jag är rätt så öppen om vad jag tycker och tänker om saker. I min mening så är Evangelion en utav de mest överskattade anime serierna någonsin. Och dialogerna mellan karaktärerna ska jag inte äns gå in på...

Det finns förstås även ljusglimtar där, men de är på tok för få för att kunna bli ett plus. Jag är även grymt irreterad över hur pass mycket som är ologiskt i serien också. Jag behöver inte gå in på allt, men t.ex att man låter tonåringar styra robotoar för hundratals miljoner dollar. Var av de flera utav piloterna är veka och svaga både fysiskt och mentalt.

Nej, jag håller mig till Macross istället ja. Och det är ingen slump att andra anime studios gjort flertalet parodier på Evangelion heller (Keroro Gunsou, Gintama och Bleach, för att nämna några). Ni finner några utav de här nedanför. Enjoy!



/Player X
Gaming Ground Sverige

Sommaren 1994 så handlade ALLT om Warcraft 1 för min del.

Jag vart nästan lite chockad, förundrad och tårögd när jag noterade att ett gäng grabbar satt och spelade Blizzards första Warcraft spel i en lokal i Strängnäs. Många minnen flög förbi i mitt huvud och jag togs tillbaks till sommaren 1994.

Bara Westwoods Red Alert slår Warcraft 1 vad det gäller antal spelade timmar för min del. Och retro charmen finns fortfarande där anser jag och tydligen så tycker ungdomarna idag om spelet precis som jag gjorde då. Det till trots att Warcraft 1 är över 17år gammalt.

Singelplayer upplevelsen var och är givetvis Warcraft starkaste kort, men multiplayerbiten var inte fyskam den heller måste jag ändå säga. MP delen är givetvis extremt primitivt idag, men på den tiden så var det smått revolutionerande.

Sedan är det ju något extra speciellt med hela Människor Vs Orcer grejen också. Har man läst Sagan om ringen sedan barnsben som jag har så har man ju en medfödd rädsla och hat emot orcer. Musiken i Warcraft 1 var/är dessutom riktigt medryckande och epic.

Tyvärr så vet vi ju alla vad som hände med Warcraft RTS själen efter Warcraft 3...



/Robin
Gaming Ground Sverige

Det hände verkligen grymt mycket under 90talet inom musik, film, tv-dataspel och teknik.

Det är nästan overkligt hur pass mycket som hinner hända under bara ett decennium (10år). Jag satt och funderade lite över vad som hänt under 1990talet imorse efter att jag läst en artikel om teknikens snabba utveckling.

Windows 95, Win98, N64, PS1, Saturn, Jaguar, 3DO och spel som CS, Starcraft, Unreal, Tekken, Red Alert och Quake släpptes alla under 90talet. Artister & band som Faith No More, Guns N Roses , Nirvana, The Prodigy och Korn klättrade på topplistorna världen över, filmer och Tv-serier som Schindler's List , Forrest Gump, Braveheart,  Titanic, The Fresh Prince of Bel-Air, South Park, Beavis and Butthead och Pokémon var på allas ögonhinner.


Jag tror seriöst talat att det inte fanns en enda snubbe som INTE kollade på Baywatch under mellanstadiet och högstadiet. Det utav förklarliga själ. Det stavas C.J och Pamela Anderson.

Och precis i slutet utav 1999 hände ju hur mycket som helst också. Dreamcast hade release, Woodstock 1999 gick utav stapeln, millenium buggen skulle släppa lös Skynet på mänskligheten och utplåna oss. Själv minns jag också hur MTV vart sämre och sämre, Iron Maiden live i globen och flera utav Djurgårdens SM guld under 90talet.

Främst så minns jag dock min kamp mot övervikten. Som jag tog tag i på allvar under början utav år 2000. För att inte tala om att man gick ut högstadiet och började på gymnasiet. Kort sagt, 90talet har jag en hel del häftiga minnen ifrån.

Fler som känner som jag kanske?



/Robin
Gaming Ground Sverige

LOL är grymt imponerande, och det kostar inte ett öre heller.

Jag fick ett tips utav en kompis som spelar en hel del olika sorters DotA titlar för någon minut sedan. Han rekommenderade mig att ge Riot Games League of Legends en chans, och när jag kollade upp spelet lite närmare så verkar det som om han har helt rätt.

I synnerlighet då LOL snittat nästan 80% världen över också. Sedan så övertygade mig LOLS trailer rätt bra också. En annan sak som talar för LOL är att det inte kostar något att komma igång. Fast ärligt talat så har jag en dejt med Deus Ex 1 (+ en massa uppdatering och fixar) ikväll, så jag får checka in LOL imorn.

Men give It a try vet ja!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Bill Bailey, ett sant komiker geni och underhållningspersonlighet. Bild lånad ifrån telegraph.co.uk

Det finns inget som går upp emot lite komik och skratt på en måndag efter en jobbig arbetsdag. Bill Bailey kan få vem som helst att glömma sina vardagsbekymmer och tråkigheter efter bara någon minut. Det räcker nästan med att bara se Bill stå där framför sin keyboard så små fnissar man lite.

Man vet liksom att snart kommer han att säga eller göra något roligt, vilken sekund som helst nu. Han är nog den enda personen som jag vet som kunnat prata om Hitler, Ghandi och fått det hela att bli en rolig sketch (han kom dessutom undan med det!)

Bill är rätt unik inom standup och komik på så sätt och vis att han inte bara drar/berättar skämt, han blandar även in musik i det hela också. Jag vart inte så där jätte förvånad över att höra att han kom på plats 7 utav de 100 roligaste stand-up komikerna i världen heller (Channel 4, 2010).

För Bill är verkligen grymt jäkla rolig att både höra och beskåda. Har man inte hört talats om Bill eller sett/hört något utav hans komedi-verk, då är det baske i mig på tiden att göra det!



/Robin
Gaming Ground Sverige

168cm och 50kg Latino love.

Med tanke på att Robin jobbat rätt flitigt på just veckans babe fronten så tänker jag inte vara sämre jag och dra mitt strå till stacken. Jag har alltid varit speciellt förtjust i latino brudar, varför vet jag inte. Men jag gillar deras hudfärg, mentalitet, värme och kroppsformer.

En kvinna som slår de flesta latino brudar (inklusive J-LO) är Alexis Lopez (som är ifrån Brasilien ursprungligen, vad jag förstår det som). Finner man inte henne attraktiv så är man antingen gay eller så har man noll smak för vad det gäller kvinnor.

Alexis är en model och högst aktuell med skateboard märket Primitiv (Proffs skatearen Paul Rodriguez Jrs brand/märke) samt så har hon synts till i en del musik videos via MTV. Motiveringen utav mitt val lyder på följandevis, Alexis är en utav världens vackraste kvinnor, och hon är både talangfull och framgångsrik.

Case closed liksom, bilderna och filmerna talar för sig självt!



/Player X
Gaming Ground Sverige

Hur tusan kommer man äns på en sådan här titel? efter ett par flaskor sake troligen...

Det verkar som om Godzilla fått konkurrens borta i Japan, nu finns det en gigantisk bikini brud som går rampage där också. Tamsoft Corporation tyckte uppenbarligen själva att det var en rätt igenom briljant ide att göra ett spel kring kring en kurvig supermodel brud och mycket naken hud.

Man behöver inte anstränga sig så värst mycket för att lista ut vilka och vilken målgrupp de vänder sig till med Demolition Girl. Själv är jag rätt så förvånad att spelet äns släpptes i EU i pal version (jag undrar vad 505 Games tänkte med där? att sex säljer troligen...). Jag testade på spelet l typ en kvart igår (jag var bara tvungen att testa och se HUR pass B titeln var och är), men jag pallade verkligen inte att tugga igenom eländet i mer än just en kvart.

Storyn i sig är ju bara den skrattretande dålig. En model brud är ute på semester vid någon sandstrand i närheten utav Japan och när hon kollar bort för en stund så biter en alien henne i foten. Det förvanldar henne till en arg gigantisk bikini model som attackerar Japan *facepalm*.


Att ta hennes bystmått m.m. hör till spelet. Och det är av ytterst vikt för Japans överlevnad att man gör det korrekt.

Demo Girl är verkligen lågbudget och kalkon så det skriker om det. Det hade ju dessutom varit mycket roligare om man fått spela som jätte bruden istället för att attackera henne med pansarvagnar och flygplan. Och kontrollerna...my gawd! känns som om man spelar något riktigt uselt gammalt nes spel.

AVGN borde seriöst talat plåga sig igenom Demo girl (om man nu inte redan gjort det sedan tidigare). För det finns verkligen ingen som helst anledning till att man äns ska köpa och spela igenom Demo girl (speciellt INTE PAL versionen). Jag menar, spelet är så pass uselt att man nästan gråter utav frustration när man spelar det.

Har man inte gubbsjukan eller är ett allmänt pervo så finns det INGEN som helst anledning att slösa vare sig pengar eller tid på Demolition girl. Så håller er så långt borta från skiten som det bara går!

Jag ger spelet betyget 2/10 med motiveringen "trasiga kontroller, uselt gameplay, halvtaskig grafik och noll återspelningsvärde".



/Player X
Gaming Ground Sverige

Busschaffisen från Southpark påminner en hel del om en vis psykopat busschaffis från Enköping.

Innan jag drar ner perserna för idag så tänkte jag berätta en rätt rolig grej som jag var med om under högstadiet i samband med en klassresa till Stockholm. Vi skulle åka buss utav någon anledning istället för tåg (troligen av ekonomiska själ), i vilket fall.

Vi gick på bussen vid buss stationen i Enköping (den vid banken), allt verkade vara frid och fröjd. Men så droppades bomben. Busschaffisen såg typ ut som värsta psykopaten och tydligen så tyckte personen ifråga inte om musik, prat, skratt, ja, allt som avger någon form utav ljud.

Så när en klasskompis drog igång sin bärbara cdspelare + högtalare så vart det ett jävla liv. busschaffisen skrek typ åt oss att stänga av skiten, så det gjorde vi. Det värsta var att vi skulle stå ut med eländet i över 8mil och värre skulle det bli.

För det verkade som om busschaffisen var alkoholpåverkad, då han satt och mummlade för sig självt. Dessutom så kändes det som om han krängde med bussen kors och tvärs över vägen också :S själv satt jag och tänkte på filmen "Speed" hela vägen till Sthlm. Snacka om att man var glad när man väl var framme i Sthlm.

Busschaffisen då? han såg jag aldrig röken utav något mer, han ringlade sig ut i traffiken som värsta jäkla Midtown Madness freaken. Så här långt i efterhand så påminde han en hel del om en busschaffören i ett Rockos modern world  avsnitt. Snubben gick typ lika rampage som den busschaffören vi hade xD



/Robin
Gaming Ground Sverige

Är det inte dags att begrava hela "hajen" grejen nu? det börjar liksom bli rätt uttajtat.

Så var det dags för ännu en Hajen copycat film (herregud..det var bara första filmen som var bra!), denna gången är det Shark Night 3D som ska föra in den glupska mördarhajen in i 2000talet och i full 3D. Och givetvis så är det samma jäkla usla handling som vanligt.

Ett gäng unga kids beger sig iväg till en avlägsen plats där det inte finns en kotte som kan hjälpa de om något går snett, lägg till sprit, brudar och en blodtörstig haj. Då har du Shark Night 3D. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet.

Frågan är om Shark Night kan slå den japanska super kalkonfilmen Psycho Shark? (omfg i sådant fall) och ni har troligen redan gissat det vid det här laget, ja, Shark Night ÄR en Hollywood produktion. Vad had ni förväntat er liksom? de enda kända personerna som jag kunde känna igen på skådespelarlistan var Chris Carmack (O.C) och Donal Logue (Blade, Patrioten).

Jag tvivlar dock på att de kan rädda den här filmen. Jag gissar på att Shark Night 3D kommer att få ett betyg mellan 3-och 5 hos/via IMDB. Den 2 september i år så får vi veta hur pass B (eller inte B) Shark Night 3D är.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Fortfarande det bästa western spelet.

Clint Eastwood är verkligen en evighets förknippad kultfigur inom just vilda western/Spagetti schangern. Men trots att Western genren inom film har en hel del fans så har det inte gjorts så där värst många bra och nämnvärda Western spel.

Rockstars Red Dead Redemption är dock sjukt nice, Desperados är helt okej, Gun går an och Call of juarez går den med. Men inget utav de spelen jag just nämnt har den där charmen, odödliga dialogerna och klockrena spelkänslan som Lucasarts FPS western klassiker Outlaws från 1997 har (spelet får än att tänka tillbaks på nes klassiker som Gun Smoke och Lone Ranger).

Musiken i Outlaws är bara den i sig ett helt eget kapitel, epic är bara förnamnet på Clint Bajakians (Sam and Max Hit the Road , Monkey Island 2, Maniac Mansion: Day of the Tentacle mfl) Outlaws soundtrack. Grafiken i Outlaws är handmålad (Outlaws drivs utav en förbättrade Jedi grafikmotor) och det skänker en odödlig charm till spelet, en charm som inte bleknat ett dugg under årens gång.

Handlingen och spelkänslan har inte rostat något heller sedan Outlaws hade release för snart över 14år sen. Det är en minst sagt imponerande bedrift och ett tydligt tecken på hög kvalité. Få titlar och spelutvecklare lyckas med det, Blizzard lyckades med det med sitt Starcraft, ID Software med sitt Doom och Square med sitt Chrono Trigger.

I Outlaws så spelar man som den fd U.S Marshal mannen James Anderson. Han levde ett stilla liv ute på landsbygden ihop med sin fru och dotter, ända fram tills Dr.Death och Slim Sam bestämde sig för att göra ett hembesök hos Anderson familjen medans James var ute på andra ärenden.

Det hela slutade med att James fru (Anna) blir svårt skadad och att deras dotter (Sarah) blir kidnappad. James uppdrag är rätt simpelt, hämnas sin fru och rädda sin dotter ifrån banditerna. Men vilket spel Outlaws är sen, det är ett sådant spel som man MÅSTE spela igenom minst en gång under sin livstid.

Så vad väntar du på? get going!

/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag skrattad en hel del åt den här bilden xD

Det var inte direkt världens bästa söndagsväder som man vaknade upp till precis. Det formligen öser ner utanför mitt hus. Som tur är så har jag inga ärenden att utföra idag, och btw så hoppas jag att ni fixat era morsdagspresenter och gratulerat era mödrar ordentligt idag.

För det är ju som sagt var morsdag idag. Själv så fixade jag lite filmer, blommor och mat åt min mor =) för stunden så underhåller jag mig själv med att läsa lite Dilbert, en tecknad serie som de flesta kontorsnissar kan relatera till på ett eller annat sätt.

Troligen så är Dilberts skapare Scott Adams med största sannolikhet (eller varit en gång i tiden) en geek, IT-nisse/kontors tomte själv. I vilket fall som helst så är Dilbert en väldigt skön serie att läsa på regniga dagar som denna.

Ha en fortsatt trevlig söndag kära läsare!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Enligt många 90talets allra bästa fighting spel i ALLA kategorier. Och fortfarande en utav mina favorit titlar i serien.

Tänkte dela med mig utav ännu en sann historia till er. Denna gången så berör det Namcos fighting titel Tekken 3 (PS1) från 1998. Det blir lite bakgrundshistoria först dock. Jag fastnade för Tekken redan vid första titlen (som i övrigt var mitt allra första PS1 spel ihop med Rayman), men spelet var som sagt var väldigt segt.

Tvåan var bättre, men del III var perfektion. Namco hade lyckats med konststycket att pressa ur precis all must och styrka ur PS1ans hårdvara och format ett näst in till perfekt fighting spel med den kraften. Precis allt var bättre i Tekken 3 än hos de två tidigare Tekken titlarna.

Grafiken, kontrollerna, animationerna, snabbheten, ja rubbet. För att inte tala om de grymt snygga videosekvenserna. Min morbror skämtade om det där faktiskt, att spelen i framtiden skulle se ut så där ingame hela tiden, precis som i videosekvenserna i Tekken 3. Han anade nog inte hur pass rätt han skulle ha över 13år senare efter Tekken 3s release.


Hwoarang var utan tvekan den mäktigaste karaktären utav alla i Tekken 3. Karaktärs balanseringen var väl det enda som inte var perfekt i Tekken 3. Därav att ALLA spelade som Hwoarang privat och i de större turneringarna.

Men för att återgå till själva historien som handlar om mig. Jag hade spelat Tekken 3 demot via Playstation Magasinet och jag var helt begasitradiad utav det som jag upplevde på min morbrors tve. Till föga visste jag att min morbror skulle köpa full versionen utav Tekken 3 en kort tid efter att jag spelat demot.

Han ringde mig en dag och sa att han hade Tekken 3 rullandes på sin tvruta. Jag kastade på mig mina kläder och rusade ner till min cykel. Sedan trampade jag på ungefär som om jag ställt upp i Tour De france. Dessvärre så hade lökarna som hade hand om cyckelvägarna inte tagit reda på allt grus som blivit kvar liggandes efter vintern (det här var på tidig vår någon gång om jag inte minns helt fel).

Det ledde till att grus skulle bli något som jag skulle evigt förknippa med extrem smärta efter den dagen (jag har till och med ärren kvar på baksidan utav mina händer).


Nina Williams, den snyggaste Tekken bruden imo. Men så är jag svag för blondiner också.

Jag cycklade i full fart ner för cyckelvägen och jag noterade inte att det låg ett tjockt jäkla lager utav grus ett par meter framför mig (det var typ ett stenkast ifrån Ica Västerhallen). Det vart en volt i värsta Road Rash anda och en våldsam kraschlandning mitt på asfalten. Jag skrapade upp bägge händerna riktigt jäkla illa och mina knän lika så.

Det som nästan gjorde mig mest pissed off var att det gick ett gäng framför mig som inte brydde sig ett jävla skit om att höra hur det gick för mig. Men jag reste mig upp och kollade till cyckeln, den hade dessvärre fått sig en hel del smällar den också.


Jin Kazama är en utav mina favorit karaktärer ihop med Marshall Law.

Det var inget som jag hade tid med att fixa på plats, så det fick vänta. Med två blödande händer så trampade jag vidare till min morbror så gott jag kunde och efter mycket och men så var jag framme. Min mormor undrade givetvis varför jag jämrade mig så illa när jag kom in i huset, jag förklarade läget och gick in i badrummet.

Jag tog fram en pincett och började plocka ur allt jäkla grus ur baksidan utav mina bägge händer. Sedan tog jag fram en flaska sårsprit och började hälla över mina händer, det brände till så innåt helvete. Som om någon tänt eld på mina händer med napalm.

Smärtan som jag kände kan jag knappt beskriva med ord, men jag bet ihop och började linda mina händer med bandage. Därefter så plåstrade jag om mina knän och tog en smärtstillande tablett. Därefter så strupplade jag vidare till min morbrorsrum, han undrade givetvis varför jag tagit en sådan pass lång tid på mig att komma fram.


Spelet som startade Tekken vågen. Tekken, Virtua Fighter och Street Fighter är kungarna över fighting genren i min mening.

Jag svarade väl typ något i stil med "Jag vart lite väl lyrisk över Tekken 3 nyheten. Det lede till att jag vurpade lite med cyckeln..." , han tyckte så pass synd om mig att han nästan lät mig spela hela tiden. Det gjorde ont som fan i mina händer, men jag hade så satans jäkla roligt att jag inte brydde mig så nämnvärt mycket om det.

Jag kommer dock aldrig att förknippa den där dagen med cyckel olyckan och smärtan, nej, jag kommer alltid att minnas den där dagen som den dagen då jag upptäckte vad fighting perfektion innebär och handlar om, samt så hade jag väldigt, väldigt jäkla kul med Tekken 3.

Om det här inte är sann hardcore Gamer kärlek så vet jag då inte vad som är det.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Har inte spelat Pink Sweets, men soundtracket är rätt nice ialla fall.

När ni läser det här så är jag ute på resandefot, troligen för att någon glömt att låsa dörren min kontorsdörr. Så att jag kunnat smita ut :3 i vilket fall som helst. Jag snubblade över ett rätt så trevligt spelsoundtrack sent igår kväll.

Den legendariska spelstudion Cave känner nog de flesta spelintresserade igen. De släppte en shmuptitel vid namn "Pink Sweets/Ibara Sorekara år 2006 (arkad i Japan, dock så ska spelet snart finnas ute via XBL), spelet i sig vet jag inte så där värst mycket om.

Men jag fastnade för soundtracket faktiskt, rätt sköna tunes måste jag säga. Lyssna och döm själva!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Duke Nukem 3D var typ min frälsare och mitt favorit spel 1996.

Jag tänkte dela med mig utav en 100% sann berättelse som höll på att sätta mig och en fd klass kompis i skiten på allvar back In the day´s. Jag tror ialla fall inte att jag skrivit om det här förut (inget som jag hittar i inläggs historiken ialla fall), any how, om vi går tillbaks till 1996 när jag gick i 6an eller 7an på Västerledsskolan.

På den tiden så var Duke Nukem 3D typ större än gud, brudar och allt vad billiga fjortis fyllor hete. Och jag plockade upp spelet på 3röda efter att jag spelat det hemma hos en kompis. Duke 3D hade verkligen allt, en asgrym huvudkaraktär, odödlig citat, feta jäkla vapen, massiva bossar och så brudar.

Men det var inte allt, det fanns även en baneditor som tillät än att göra helt egna bannor. Jag och en klasskompis på Västerledsskolan (Enköping) fick en dag en snilleblixt (kommer inte ihåg vem det var som kom på det, men troligen så var det jag. Då jag tender att ha helt galna idéer ibland).

Vi fick för oss att vi skulle göra om HELA Västerledsskolan i Duke Nukem 3D. Det skulle dock inte bli någon jätte lätt uppgift, för vi var verkligen extremt noga med detaljer osv. Och om jag inte minns helt fel så hade vi en relativt tidig version utav Duke 3D baneditiorn också, och det kändes verkligen som om man kodade typ basic eller C++. Så det tog sin lilla tid att få något gjort.

Men efter gud vet hur många timmar och flera dagars jobb så hade vi en näst intill identisk kopia utav Västerledsskolan i Duke Nukem 3D. Givetvis så vill vi showa off lite för de övriga klasskompisarna i datorsalen. Det var något som en lärare dessvärre noterade.

Vi hade nämligen lagt in lite ehrm...opassande material i våran V-skola karta. Bland annat folk som hängt sig och så gick det att skjuta rekotorn också xD. Så vi fick ha ett litet samtal om våran Duke Nukem 3D karta, och det var inte beröm vi fick om jag säger så.

Jag kommer även ihåg att vi fixade så att våran gympalärare Börje skulle agera som slutboss vid gympalokalen. Det var grand finale typ. Satan vilka bra tider det där var, jag saknar verkligen allt det där. Det är dock jäkla synd att jag inte hittar på disketten med Västerledsbanan på bara, har inte den blekaste vart den ligger någonstans i dagsläget.

Men minnena utav det hela kommer jag seriöst talat ALDRIG att glömma. Hoppas nu bara att Duke Nukem Forever kommer ut någon gång, så att man kan få uppleva nya trevliga minnen.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Nyaste Street Fighter är faktiskt, riktigt, riktigt bra.

Vädret har varit rätt så piss i stort sätt hela dagen idag, det regnade till och med när jag gick hem från gymmet. Så man är så där lagom jäkla seg och trött. Då passar det riktigt bra med en uppmuntrande video och vad bättre kan vara en Street Fighter parodi?

Precis som i det riktigt livet så har allt det roliga ett slut, så vad händer då egentligen när det inte finns några turneringar att slåss i för Street Fighter karaktärerna? kolla på videon här nedanför så får ni veta svaret!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Twitter, lightversionen utav Facebook och ett värdefullt verktyg för många människor runt om i världen för att sprida ut nyheter snabbt.

Det är verkligen grymt drygt när man följer någon via twitter, och personen ifråga följer inte dig tillbaks. Men nu kan man ringa in de personerna tackvara "Just unfollow" twitter appen. Just unfollow kan utan några större problem hitta personer som inte följer dig längre eller personer som du följer, men de följer inte dig tillbaks.

Jag vart lite smått chockad över hur pass många människor som faktiskt inte följde mig tillbaks. Men några knapp tryck senare så var det problemet ur världen. Så ja, jag kan lugnt rekommendera just unfollow för de som vill ha större koll på sitt twitter konto, samt vilka som egentligen följer än.

Produkttext:
"JustUnfollow is a simple twitter app to find people who unfollow you or don't follow you back.Find your fans, check if particular user follows you & whitelist non followers. I made this twitter app because I wanted to find users who unfollowed me on twitter. Finding people who unfollowed me was not easy and hence the idea to make a twitter app to solve the problem.

JustUnfollow quickly finds and displays all your twitter unfollowers. Whether you have 100 users who unfollowed you or 10000 we will catch them and show them to you.

We are an absolutely free twitter unfollowing app that finds unfollowers. Free accounts can unfollow upto 50 users in a day. If you are searching for a bulk unfollow twitter app then you should know bulk unfollows aren't allowed by twitter. You get to check and unfollow only those users that you want to.

JustUnfollow wants to be the best and simplest application to manage twitter accounts and to help you find users who unfollowed you."

/Player X
Gaming Ground Sverige

Det formligen bara öser ut olika slags zombie varelser på skärmen som man måste slakta.

Plants Vs Zombies i all ära, men ryska Crazybit har gjort en helt egen twist på zombie konceptet och fört över det hela till till Ipod och Iphone. Fast nu är zombifierad djur utav de olika slag som går rampage på din display. och den uppgift är att förhindra deras framfart och se till att de förblir permanent döda.

Och till din hjälp så har du diverse olika vapen, fällor och verktyg. Med tanke på att priset bara ligger på 7kr via itunes så är man inte lite nyfiken på att testa på Zoombie Digger. I synnerlighet efter att jag sett en trailer på spelet precis, samt vilka betyg Zoombie Digger fått utav både användare och recensenter.

Så check It out!

Produkttext:
"In this hilarious and funny game you have to protect your home from constant attacks by zombie monsters! Zombie elephants, bouncing zombies hedgehogs, tank-driving zombies crocodiles, giant zombie snails and many others will do everything to destroy your house, and only you can stop them!

Dig traps and bury your enemies underground. Complete levels to upgrade your weapons – from simple slings and bombs, to flying cows and falling anvils -  use your arsenal to survive against the onslaught of ruthless animal zombies!

Aside from your usual zombie critters you will encounter zombie bosses that will jump out of your traps and are a lot harder to kill, so save your ammo!"

Game features:
- Many types of evil but totally awesome zombies.
- Various ways to destroy the funny monsters.
- Unique bosses.
- Over 40 levels.
- 12 types of weapons.
- 6 types of super-weapons.
- 5 great gaming environments.
- Fun music.
- Great sound.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Musikviden "Spirit Quest Journey" är rätt så jäkla cool imo.

Jag ler inombords seriöst talat, varför undrar ni då kanske? ptja, jag kollade just på Professor Soaps musikvideo "Spirit Quest Journey". I samma stund som videon och musiken drog igång så kände jag ett inre lugn och glädje. Ryan Mauskopf (aka Professor Soap), är hjärnan bakom videon och musiken.

Musik är dock långt ifrån det enda som Ryan sysslar med, han är mycket för skisser, design och konstverk också. Jag tycker helt klart att ni ska checka in både hans konst, samt hans musik. Ryans musik kan ni lyssna på här!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Att hoppa höjd hopp från hus till hus i sann Jackie Chan anda är långt ifrån riskfritt.

Det där med spel och att dö är något som diskuterats flitigt om och om igen. Alltså, antingen spel som filosoferar kring döden, eller spel där äns karaktär verkligen dör om man får game over, det går alltså inte att få tillbaks karaktären igen (t.ex Diablo 2 hardcore, dör äns gubbe så förblir den död, spelar ingen roll hur mycket man whinar på Blizzard).

Det är ett koncept som FreshTone Games anammat duktigt i och med sitt mobil spel "One single life" (som är helt gratis btw). OSL går ut på att hoppa från tak till tak (vad jag förstår det som) och man får bara EN enda chans. Dör du, så är det kört.

Jag har inte haft nöjet att testa på OSL, men jag tänkte göra det inom kort!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Den episka Monkey Island Del 3 följdes up utav en...ehrm...inte fullt lika så bra del 4a.

Det finns seriöst talat INGET som kan muntra upp än mer än Monkey Island. Jag blir glad bara jag hör dess namn nämnas i min närhet, samma sak om jag här någon valfri låt från serien. Guybrush Threepwood måste verkligen vara den största anti-hjälten någonsin inom spelvärlden.

Har man spelat igenom samtliga delar utav Monkey Island serien så vet man vad jag menar med det. Det är pure luck att han äns överlevt och lyckats uppföra sina uppdrag till punkt och prickar (plus en och annan hjälpande hand, voodoo tant och maktgalet skletthuvud).

En utav mina favorit delar i hela serien är när Guybrush beger sig ut på havet för att rädda sin tjej Elaine och Guybrush skepp blir bordat utav andra pirater. Man trodde väl kanske att de övriga i manskapet skulle komma till Guybrush undsättning, men nej.

Istället så kollar de på valar, räknar delfiner och för att slutligen börja sjunga en pirat-låt, efter att Guybrush blivit totalt förödmjukad utav en piratkapten från det bordande skeppet. Låten är dock så pass bra att man som spelare inte blir det minsta upprörd, utan precis tvärtom. Man börjar liksom sjunga med i svängarna xD

Så kom igen nu! sjung med nu era landkrabbor!

"Haggis: We're a band of vicious pirates!
Edward: A sailin´ out to sea.
Bill: When you hear our gentle singing...
Haggis: You'll be sure to turn and flee!

Guybrush: Oh, this is just ridiculous.

Guybrush: Come on, men! We've got to recover that map!
Bill: That pirate will be done for, when he falls into our trap!
Bill: We're a club of tuneful rovers!
Haggis:We can sing in every clef!
Edward:We can even hit the high notes!
Haggis:It's just too bad we're tone deaf!

All: A pirate I was meant to be!
All: Trim the sails and roam the sea!

Guybrush: Let's go defeat that evil pirate!
Edward:We know he's sure to lose, ´cause we know just where to fire at!

Edward:We're thieving balladeers.
Haggis:A gang of cutthroat mugs.
Bill: To fight us off ye don't need guns!
Edward:Just really good ear plugs!

All: A pirate I was meant to be!
All: Trim the sails and roam the sea!

Guybrush: All right, crew, let's get to work!
Haggis: Our vocation is a thing we love, a thing we'd never shirk.

Haggis: We'll fight you in the harbor.
Bill: We'll battle you on land.
Edward: But when you meet singing pirates...
Guybrush: They'll be more than you can stand.

Bill: Ooooh! That was a good one!
Guybrush: No, it wasn't.

Guybrush: No time for song! We've got to move!
Bill: The battle will be long, but our courage we will prove!

Bill: We're a pack a´ scurvy sea dogs.
Haggis:Have we pity? Not a dram!
Edward:We all eat roasted garlic...
Haggis:...then sing from the diaphragm!

All: A pirate I was meant to be!
All: Trim the sails and roam the sea!

Guybrush: Less singing, more sailing.
Edward: When we defeat our wicked foe, his ship he will be bailing!

Bill: If ye try ta fight us...
Haggis:...you will get a nasty whackin´!
Edward:If ya disrespect our singing´...
Bill: ...we will feed ya to a kraken!

All: A pirate I was meant to be!
All: Trim the sails and roam the sea!

Guybrush: I´m getting so sick of you guys and your rhyming.
Haggis: We´re ready to set sail, through the cannons need a priming.

Edward: We're troublesome corsairs!
Bill: And we've come to steal your treasures!
Haggis: We would shoot you on the downbeat...
Edward:...but we have to rest five measures.

All: A pirate I was meant to be!
All: Trim the sails and roam the sea!

Guybrush: Stop! Stop! Stop!
Bill: The brass is what we'll polish and the deck is what we'll mop.

Guybrush: You say you're nasty pirates...
Guybrush: ...scheming, thieving, bad bushwhackers?
Guybrush: From what I've seen I tell you...
Guybrush: ...you're not pirates! You're just slackers!

All: A pirate I was meant to be!
All: Trim the sails and roam the sea!

Guybrush: We'll surely avoid scurvy if we all eat an orange.
Haggis: And...!
Haggis: ...um...
Bill: Well...
Edward:...err...
Bill: Door hinge?
Edward:No, no...
Bill: Guess the song's over, then.
Haggis:Guess so.
Edward:Okay, back to work.
Guybrush: Well gee. I feel a little guilty, now."




/Robin
Gaming Ground Sverige

Det var inte bra 1994 och det är inte bra idag heller.

Ett gott litet råd innan ni läser vidare bara. Är ni känsla för blod, inälvor ch slafs, då kan ni sluta att läsa redan nu, och samma sak gäller om ni mår illa utav riktigt usla speltitlar. För er andra som inte tillhör de två grupperna kan läsa vidare på egen risk.

Jag har alltid haft en vis försmak för Mortal Kombat, i synnerlighet under arkadspelens guldera på 90talet. MK skapade ju stora rubriker med sitt våldsamma innehåll, fatalites och allt det där. Men det vara ju bara bra och gratis PR så, dessutom så älskade kidsen MK.

Men Incredible Technologies ville ta det där ett steg längre och knäppa MK på näsan i en och samma veva. Det gick...käpp rätt åt helvete på alla sätt och vis. För deras Blood Storm är utan tvekan DET sämsta arkadspelet som jag någonsin spelat, sett och hört talas om.



Johnny Cage behövde extra flis vid sidan utav Mortal Kombat. Så han medverkade i flera reklam annonser för MK rivalen Blood Storm.

Kontrollerna är typ bajs, animationerna, karaktärerna osv var inte äns bra 1994. Den så kallade "MK dödaren" var inget annat än en enda stor PR flopp. På något vänster så lyckades Incredible Technologies med den stora bedriften att göra en Blood Storm till en parodi utav MK.

MK spelade liksom redan på kalkonsträngarna, då det ansågs vara en B, kanske C titel. Men Blood Storm lyckades ta det där flera snäpp till. Allt som redan vara precis på gränsen med MK, tog Blood Storm till andras sidan universum, typ.

Därav av slutprodukten också, rent jäkla skräp. Ärligt talat så fattar jag inte äns att folk köper eländet idag, en stor jäkla arkad maskin som tar plats och så är dess spel så dåligt att man hellre slår sig själv på käften än att spela det.

Men det finns ju samlare för allt så...kalkonfilmer och skitspel.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Det finns inget värre än en packad docka xD

Jag hörde talas om en rätt udda röyksopp musikvideo precis (eller ja, alla deras musikvideos är ju annorlunda. Men den här videon tar nog priset), Jon Abrahams (en amerikansk skådespelare, vad jag förstår det som) gjorde en helt egen musikvideo till Röyksopps låt "The Alcoholic".

Tydligen så var videon en ett finalist bidrag till en tävling via Genero.tv (men Jon vann dessvärre inte, vilket skapade en hel del ramaskri på nätet. Då folk ansåg att han BORDE ha vunnit med sitt bidrag). I min mening så har Jon lyckats med konsten att mixa både komedi och tragedi i en och samma musikvideo.

Alkoholism är vanligen inget man skämtar om, då det är en högst allvarlig och tragisk sak. Men jag förlåter helt klart Jons video, för den är så satans jäkla skön xD check It out!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag kan inte direkt påstå att jag saknar skolan. Men högstadiet var fan good ol times.

Jaha, så var man ett år äldre igen då. Vanligtvis så brukar man få cp damp panik att fixa ungar, hus och grejer när man kommit över 25+. Men jag bryr mig ärligt talat inte, för min del så är det karriär och uppfylla livslånga drömmar som gäller.

Man får typ bara en chans i livet att åstadkomma någon extra ordinärt, så jag är bara glad för att jag är singel och inte har barn, för jag har verkligen inte tid med det. Jag känner på mig att det här är året då allt kommer att hända för mig, jag har den där magkänslan att det kommer att gå vägen.

Så det är bara att slita vidare. Nu lämnar jag över ordet till de två idiote...jag menar kreativa personligheterna Beavis och Butthead.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Garth Cameron (Comeditys skapare) kan både skissa och skriva roliga dialoger.

Jag är så där lagom trött efter träningen idag, mycket har att göra med det faktumet att det blåste så innåt norden ute. Så min vanliga jogging runda vart typ 10gånger så tuff. Men jag tröstade mig med lite Comedity när jag kom hem.

För de som inte är bekanta med Comedity sedan tidigare så är det en tecknad webbserie på nätet. Själva handlingen, dialogerna och karaktärerna är väldigt komiska och geekiga. Så man behöver väl inte gissa sig till att seriens skapare Garth Cameron är ett fan utav Cyberpunk, teknik, tv-dataspel osv.

För det genomsyrar verkligen Comeditys själ. Check It out vet ja!

/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag får be om ursäkt för bildkvalitén. Bilden vart lite väl mörk...(Iphone kameran är inte så jätte bra på just den punkten).

Jag hade lite tid till övers idag så jag fick äntligen tummen ur och tog en bild på mig själv iförandes "One for Japan" t-shirten som jag köpte via klättermusen för 250kr. ALLA pengarna (förutom momsen) går till de behövande på plats i Japan, och läget är fortfarande kritiskt och högst allvarligt.

Så japanerna behöver precis all hjälp de kan tänkas få. Och som synes på bilden så är ju tröjan rätt snygg =) så ni kan alltså både köpa en snygg tröja åt er själv och hjälpa folk i nöd. Så det finns inte så där värst mycket att tveka över anser jag, so buy It now!



/Robin
Gaming Ground Sverige

"The Visitor", är imo den bästa Star Trek episoden någonsin. Och något utav det bästa som någonsin producerats i historien.

Nu ska jag inte bli alltför sentimental, men det var som sagt var riktigt dåligt väder igår. Så jag höll mig inne i stort sett hela dagen och bara kollade på tv. Då jag hade en Deep Space Nine DVD box liggandes så tänkte jag bara "What a heck, why hot?", så jag återupp tog mitt tittande där jag slutade sist.

Det är inte så där jätte ofta som jag blir känslomässigt berörd utav film (eller i huvudtaget), men "The Visitor" episoden fick till och med mig att "nästan" bli lite tårögd. Jag överdriver inte när jag säger (skriver) att det är något utav det mest medryckande och känslosamma som jag sett i hela mitt liv.

Trots att det bara är en episod i en tv-serie så motsvarar de känslomässiga aspekterna typ 1000 långfilmer minst och Titanic kan lugnt slänga sig i väggen. Utan att spoila för mycket så försvinner Jake Siskos pappa (Benjamin Sisko) efter en incident i rymden.

Men Benjamin är inte död, fast det är ingen större tröst för Jake eller de andra på Deep Space Nine. För han har gått ett mycket värre öde till mötes. Benjamin är fast mellan tid och rum i någonslags tidslös rymdlucka i universum.

Och det här vet Jake om, och för att göra saken ännu värre så dyker Benjamin upp då och då i närheten utav Jake (med några års mellanrum). Men då bara för ett par minuter, det gör Jakes lidande ännu värre. Därav att Jake dedikerar hela sitt liv åt att försöka få tillbaks sin far.

Mer än så tänker jag inte avslöja, där emot kan jag säga det att jag satt som klistrad framför tvn och jag kände verkligen Jakes smärta och sorg. Det här mina damer och herrar är perfektion i sin renaste form. Därför vart jag inte heller så där jätte förvånad när jag fick höra att "The Visitor" fått motta både pris och skyhöga betyg utav fansen.

Även om man inte är ett Star Trek fan så tycker jag ändå att man ska se "The Visitor". För den episoden hade verkligen en djup påverkan på mig som person, och den är full utav filosofiska frågor och visdom. T.ex att man ska ta till vara på den lilla tiden man har i livet och inte glömma bort att leva.

"I'm no writer, but if I were, it seems to me I'd want to poke my head up every once in a while and take a look around; see what's going on. It's life, Jake. You can miss it if you don't open your eyes." - Benjamin Sisko



/Robin
Gaming Ground Sverige

Såååå, kommer Square Enix att släppa Carmageddon 4 eller inte?

Det här vart en glad överaskning minst sagt. Jag hade helt och hållet givit upp tankarna på en ny Carmageddon titel. Är man ett fan utav serien så vet man att SCI (ihop med Eidos) jobbat på en uppföljare (Carmageddon) sedan fler år tillbaks i tiden, men titeln lades på is år 2008.

Nu verkar det som om Square Enix plockat upp licensen, och en hemsida finns upp med en countdown. Tydligen så har sidan release den 1juni i år (bara 7 dagar kvar!), så ja mina damer och herrar. Det här är högst verkligt och det är INGET 1a april skämt.

Frågan är bara vad man kan förvänta sig egentligen? vilka personer är inkopplade? vad för slags spel kommer det att bli? för jag vill liksom inte bli besviken efter alla års väntan. För seriöst talat så är ju Carmageddon och Twisted Metal rätt ensamma i sin racing splatter genre. Men, blir det ett Carmageddon med dagens grafik, awsome körkänsla, tung metal och blod i massor.

Då blir det ett köp direkt för min del!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Spelet till Megadrive var (och är) helt okej faktiskt.

Innan jag går och lägger mig så tänkte jag dela med mig utav två riktigt bra låtar. En utav låtarna är en MJ tribute (Buckethead) och den andra är en cello cover utav låten "Smooth Criminal". Det är riktigt tragiskt att MJ inte längre lever, men frågan är om det inte var lika bra.

För som jag förstår det så var han inte så där jätte lycklig precis, sedan var det bra många människor som pressade honom på pengar...han levde ett riktigt tufft liv. Ända från barnsben upp till vuxen ålder, hans far var utan tvekan en bidragande faktor till att han (plus MJs syskon) mådde illa.

Så må MJ vila i frid. Tack och god natt!



/Robin
Gaming Ground Sverige

På 80talet så var Tom kungen.

Det har verkligen varit ett riktigt pissväder i stort sätt hela dagen idag. Och då passar det ju verkligen bra att ta fram en filmklassiker och bara relaxa i lökcentralen (min soffa). Denna gången så poppade jag i Tom Cruis genombrotts film "Risky Business", som är en drama/komedi från 1983.

Det var dock inte bara Tom som slog igenom i och med Risky Business, den heta baben Rebecca De Mornay fick sin stardom hon med. Risky Business vart som sagt var en dunder succé och fick en kultstatus, det är en sådan typ av film som man måste se minst en gång i sitt liv.

Personligen så anser jag att det är en utav de bästa teen filmerna som gjorts. Själv handlingen är ju klockren bara den och karaktärerna är odödliga. Rikemans ungen Joel Goodson (Tom Cruise) får hela huset för sig självt när hans päron beger sig ut på en resa.

Givetvis så hinner de inte mer än att sätta sig i bilen så planerar den unge Joel och hans polare för världens mega  fest. Men det blir lite mer än så...Joel får ett telefonnummer till en prostituerad vid namn Lana (Rebecca De Mornay), via en transvestit.

Inget skulle bli sig likt efter en natt med Lana, på gott och ont. Tom Cruis var verkligen guld i den här filmen och han gör en utav sina bästa roller i Risky Business.

Så yesbox, Risky Business är en måste film. Har ni inte sett den så gör det!

Betyg 9/10



/Robin
Gaming Ground Sverige

MW3 Vs BF3, vem vinner spelarnas krigarhjärta?

Jag såg precis att Activision och Infinity Ward gått ut med en trailer för Modern Warfare 3 (för PC, 360 och PS3). "Woot!" harklade jag till, för det var ju inte så där värst länge sedan som MW2 hade release. Men det hänger troligen ihop med det faktumet att Dice och EA släpper sin super gigant Battlefield 3 den 3 november i år.

Så det betyder alltså att både MW3 och BF3 släpps under en och samma månad i år (november). Snacka om att det kommer att bli en riktigt tungvikts match. Kommentarerna kring just MW3 var dock inte så där jätte positiva, en del menar på att uppföljaren lika väl kunnat säljas som en DLC istället för ett helt och separat spel.

BF3 där emot, omfg! krigsporr på hög nivå. Detaljnivån får ju typ vem som helst att sucka efter en kraftfullare gamerburk. Spelmedia menar dock på att tungviktsmatchen mellan de två rivalerna redan är avgjord innan spelen äns haft release.

Ställer man MW3 och BF3 sida vid sida så kommer man ganska snart förstå varför man kunnat göra ett sådant pass tidigt uttalande och analys. Men som sagt, jag låter det vara osagt tills att jag fått testa på både BF3 och MW3 själv. En sak är ialla fall säker, den här vintern kommer att bli riktigt, riktigt het, het som i blyhet.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Den bästa Zelda titeln imo.

Jag har inte direkt gjort någon hemlighet utav att jag gillar Zelda serien och då främst A Link To the past till/för Snes. ALTTP räknas fortfarande som en utav de bästa spelen i historien, få spel har äns kommit i närheten utav dess perfektion och höga betyg.

Själv kommer jag ihåg när jag spelade det för allra första gången 1993 (spelet kom dock ut 1992 i EU) hos en kompis. Ärligt talat så var jag helt mållös, för tänk på att det här alltså var tidigt 90tal. Det kändes som om man upplevde framtiden där och nu i ett litet pojkrum.

Man trodde inte att det var sant helt enkelt. Grafiken var (och fortfarande är) strålande vacker och charmerande, musiken och ljudeffekterna kunde få vem som helst upp-pumpade och redo för fight, bandesignen var out of this world, och bossfighterna var utav episka proportioner.

Allt det där som jag just nämns har den franska moddaren Kotomi försökt ta till vara på i och med en snes modd. Man skulle kunna kalla det för den ultimata A link to the past hylllningen. För Kotomi har nämligen gjort om sin snes till en episk ALTTP snes.

Ni kan själva kolla in hans mästerverk i en bildserie här nedanför.










/Robin
Gaming Ground Sverige

Troligen den mest talangfulla kvinnan inom WWE.

Jag fick en fråga om vilken min motivationskälla är för att motivera mig att träna så hårt som jag göra. Svaret på den frågan är rätt så simpel. Bättre hälsa, självförtroende, bättre utseende, brudar, samt så tycker jag om kampsport.

Då kan man inte vara någon soffpotatis, det funkar helt enkelt inte. En kvinna som vet det där med "no pain, no gain" är WWE divan Eve Torres. Hon håller en strikt diet och är en stamkund på gymmet. Jag har alltid tyckt att det är en rätt så udda inställning folk har till människor som är vältränade och snygga.

De har liksom slitit järnet för att få sådana kroppar, det är inget de fått genom att rullar tummarna och äta chips. En rätt rolig tanke slog mig idag faktist, jag har aldrig (så vitt jag minns) äns vägt under 80kg förut, än mindre haft en vältränad mage.

Så det är vad jag hoppas uppnå inom en snar framtid. Men nog om mig och åter till Eve Torres. Hon är verkligen en riktig tuff böna, och en grymt snygg sådan också. Hon vann dessutom årets WWE Divas championship och hennes personlighet är mer down to earth än vad man kan tro.

Så yeah, Eve Torres tar hem veckans babe titeln utan några större problem. Hon är liksom så jäkla awsome!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Man har svårt att tro och acceptera att Axl och Slash var vänner en gång i tiden. Synd att det inte kunde få förbli så för evigt...

Dessvärre så gick ju Slash (hela bandet splitrades mer eller mindre) och Gnr skilda väger efter 1993. Men redan på den tiden så visste jag att Slash var på tok för stor och poppis för att bara glömmas bort. Slash tänkte inte lägga gitarren på hathyllan och lägga ner sin musik karriär.

Utan han formade först Slash´s Snakepit och sedan Velvet Revolver, för att inte ala om all de gångerna han gjort gäst inhopp på både liveshower och låtar. T.ex  Michael Jacksons låtar "Give In to Me" och "Dangerous". För mig personligen så har Slash varit en stor insperationskälla och idol sedan tidigt 90tal.

Slash var och är typ den coolaste snubben som någonsin levat och han är som bäst live. För då får man se mr cool in action!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Dirt 3 finns till 360, PS3 och PC.

Ni är man riktigt jäkla sugen på att skaffa både ratt och pedaler och införskaffa Codemasters Dirt 3. Detalj nivån är helt jäkla sinnessjuk! och realismen är verkligen maxad. Dirt 3 påminner mig en hel del utav ett gammalt racing spel till PS1an vid namn V-Rally (som var ett väldigt bra racing spel en gång i tiden).

Det är liksom inte street racing i still med NFS, Sega Rally arkadaktig racing eller simulatoraktig racing som i Gran Turismo. Nej, för Dirt 3 är verkligen en helt annat typ utav titel och racingupplevelse. Och med ett snittbetyg på 90% så finns det inte heller mycket att tveka över om man är en racingfantast. Så get It now!

Produkttext:
"Race through the snow, rain and dirt and experience dramatic night races with the most rally content in the series yet.

Express yourself in the stunning new Gymkhana mode, inspired by Ken Block's incredible freestyle driving event, and upload your best runs direct to YouTube!

Compete in iconic rally cars representing 50 years of the sport, from the classic Audi Quattro to the 2011 Ford Fiesta WRC, and take on all game modes in split-screen and competitive online multiplayer.

Competing as a professional rally star you'll enjoy intense racing across three continents - from the forests of Michigan to the infamous roads of Finland and the national parks of Kenya."

Features:
- Experience night racing and dramatic snow courses.
- Over 100 routes across 9 locations.
- Experience jaw-dropping damage.
- Rewind time with flashback.
- Upload your best runs direct to YouTube!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Man blir aldrig för gammal för Nerf krig.

Vattenkrig, softairgun och paintball i alla ära. Men för min del så har det blivit något utav en långlivad tradition att ALLTID ha ett gigantiskt nerf krig med/emot kompisarna på sommaren när alla har semester. Det låter kanske barnsligt att vuxna män sysslar med den här typen utav aktivitet, men ärligt talat så bryr jag mig inte.

För det är satans jäkla kul! man knäpper några starköl, i bakgruden så hörs Motörhead och Iggy Pop på högsta volym. Alla deltagarna samlas vid en campingplats, lagen delas upp och alla sätter igång med basbyggandet. Sedan vid ett givet klockslag så blåser en domare i tjuthornet och kriget i full gång.

Det är en Take no prisoners mentalitet som gäller, och endast ett lag kan stå som vinnare. Vem sa att vuxenlivet måste vara tråkigt och drygt?



/Player X
Gaming Ground Sverige

Zelda A Link To The Past är fortfarande mitt favorit spel i serien.

Vanligtvis så förknippar man inte Zelda och dess universum med bizzard humor och musik. Men newsground användaren Jenjamik bestämde sig för att ändra på det. Hans Barrel Beat lär nog ändra på allas (min ialla fall) syn utav Zelda för all frantid xD

Man kunde nog inte ha fått en bättre start på veckan än så här. Enjoy och ha en bra dag kära läsare!

/Robin
Gaming Ground Sverige

En kultförklarad film som det gjorts hur många parodier som helst på sedan 80talet.

Jag poppade i en riktig 80tals klassiker i min dvdspelare idag. Jag syftar på Brian De Palmas gangster film Scarface med Al Pacino i huvudrollen som Tony Montana Aka Scarface. Jag har sett filmen många gånger förut, men av någon anledning så har det blivit mer eller mindre en tradition för mig att ALLTID kolla på den minst en gång per år i sammband med sommaren.

Så jag tänkte göra en mini recension utav Scarface. För det första så finns det INGEN gangster film som äns kan mätta sig med Scarface (möjligtvis Al Capone med Robert De Niro i huvudrollen, eller Gudfadern serien), hela filmen är full utav minnesvärda citat, scener och karaktärer.

Sedan är ju Tony (Al Pacino) pricken över i:t också. Jag tror nog ingen annan har kunnat göra ett bättre jobb än  Al. För de som inte vet vad Scarface handlar om så kan jag sammanfatta det lite kort. Tony var en kubansk fånge som lyckades ta sig till Miami, Usa på 80talet (Tony trivdes inte så där jätte bra på Kuba, dessutom så var det oroliga tider på gång där).


"In this country, you gotta make the money first. Then when you get the money, you get the power. Then when you get the power, then you get the women."

Väl i Miami så börjar Tony jobba som någon slags diskpojke vid någon vägsylta och det passade inte Tony i smaken precis. Han ville ju bli rik och få makt. Så han söker sig till den under världen och börjar smått som hantlangare, men jobbar sig snart upp i gangster hierarkin.

För kokainet flödar i Miami och alla som säljer det blir rika som troll. På alla sätt och vis så lever Scarface upp till den amerikanska drömmen, att allt är möjligt och att alla kan bli rika om man jobbar hårt. Fast Tony valde som sagt var den mörka sidan för att uppnå allt det där. Jag tänker inte spoila hur filmen slutar, men jag kan säga så här mycket ialla fall.

Slutet utav Scarface säger egentligen allt, mer än miljoner ord eller 3timmar film. Tony sammanfattar slutet rätt så bra själv "I'm Tony Montana! You fuck with me, you fuckin' with the best!" och "Say hello to my little friend!"

Scarface är på alla sätt och vis en odödlig film, bara musiken i filmen är i sig epic. Så ja, Scareface är en måste film att se innan man dör.

Betyg 8/10

/Robin
Gaming Ground Sverige

De osynliga sattygen från ettan är tillbaks i tvåan. Fast denna gången är de ännu drygare och dödligare att ha att göra med.

Som inte vanliga ninjor är tillräckligt farliga och dödliga. I Fear 2 får man möta cyborg ninjor med superkrafter och klor, just det, nämde jag att de kan göra sig osynliga och klättrar på väggar också?

Jag är riktigt nära slutet utav Fear 2 nu och det märks på svårighetsgraden (som skruvats upp ännu ett par nivåer). Det finns ett ställe (tänker inte spoila var) där man klättrar upp för gud vet hur många stegar för att komma upp på en plattform.

Det är mörkt och dödstyst i den stora lagerlokalen som man befinner sig i. Det enda som hörs är äns egna fotsteg och lampor som blinkar till och från (elskadade lampor). Givetvis så skulle man gå rätt in i en fälla, där hela 6st ninjor attackerade än samtidigt. Jag har seriöst talat inte fått en sådan adrenalinkick i ett spel på evigheter, man sköt på precis allt som rörde sig.

Som tur e så hade jag några emp handgranater på mig (man kan då förlama ninjorna tillfälligt) och eftersom det är strider på närahåll så var/är automat hagel geväret att föredra. Jag bara pumpade i svärm efter svärm med hagel i deras cyborg kroppar, tills att de inte längre rörde en min.

När segern väl var min och den sista ninjan ramlat ihop i hög utav söndertrasat kött, så kunde jag inte göra annat än att känna mig som the king of ninjas, Shinobi typ. Segerns sötma var verkligen total, men glädjen varade inte så länge.

För Alma blir mer och mer aggressiv ju närmare man kommer källan som har med hela hennes existens att göra. Och Alma är mer än envis att hindra än från att nå dit, hennes attacker blir allt mer återkommande och frekvent. Man har verkligen fingret på avtryckar knappen precis hela tiden.

Något säger mig att avslutningen kommer att bli riktigt, riktigt våldsam. För Alma tycks ladda upp för slutfinalen. Jag ser fram emot att få ge snorungen riktigt med stryk.



/Robin
Gaming Ground Sverige

James hade en rätt paranoid inställning till Maria redan ifrån första början.

Silent Hill serien är nu mera bara en skugga utav sitt forna jag. Konami har bitvis förstört hela SH själen och sålt ut licensen likt ett luder till olika studios runt om i världen. SH är bara ett skändat lik i mina ögon, det smärtar att bara tänka på vad som hänt med skräck klassikern idag.

Precis som de flesta andra fansen så anser jag att SH serien gick utför efter del 4a. Därför väljer jag att minnas alla de trevliga minnena från de tidigare delarna istället, tillbaks på den tiden då SH var störst, bäst och vackrast.

Jag är mer än måttligt glad för att jag köpte SH collectors utgåvan INNAN den vart dyr som satan (jag har spelen sedan tidigare, men är man ett hardcore fan så är man). För seriöst talat, SH 1-4 är typ de ENDA delarna som är värda att äga.

SH är vanligtvis inget som jag förknippar med skratt och humor. Då Jag trodde inte att det var möjligt att visa upp en mer komisk sida utav SH, men allt går tydligen bara man vill. Om ni checkar in videon här nedanför så kommer ni att förstå vad jag menar.



/Player X
Gaming Ground Sverige

Någon påstod för inte allt för länge sedan att e-sporten var död och begraven. Yeah right!

Jag kollade lite på MLB (Major League gaming) idag och jag tror ärligt talat att jag hittat en helt ny underhållningsform för min del. De täcker tävlingar/turnering inom gaming världen (Ialla fall Usa), allt ifrån Quake, Starcraft 2 till Call of duty.

Det låter kanske inte så där jätte roligt att kolla på när någon spelar, men skenet bedrar, för det är just precis så. Det är lite som sport (komiskt nog så kan det faktiskt bli sport om det t.ex handlar om NFL, NHL osv) , det är spänning och underhållning på en och samma gång.

Och Starcraft II är speciellt intensivt och explosivt, en match kan svänga på en minut bara (mer eller mindre). En rätt cool tanke slog mig idag. Tänk om man skulle fixa något slags stryktipset fast med Starcraft 2 istället för fotboll?

Skulle det bli en given succé tro? en sak vet jag ialla fall, e-sport på elit nivå är grymt underhållande att kolla på!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Star Trek vart en jätte succé på 60talet och sedan dess så har serien utvecklats och byt skepnader (i form utav flera olika sorters serier) flera gånger fram tills idag.

Jag har kollat på Star Trek nästan hela denna helgen. Jag har varit ett fan enda sedan jag såg mitt första avsnitt som liten (original serien). Själv fattar jag inte äns hur man lyckas hålla en sådan pass hög kvalité år för år, det är helt makalöst.

Varje avsnitt är typ som en långfilm mer eller mindre (som Arkiv-X typ).  För att inte tala om alla de minnesvärda karaktärerna som finns i varje Star Trek serie. Mina favorit karaktärer är utan tvekan Spock, Jonathan Archer, Tuvok och Odo.

Jag undrar just om Gene Roddenberry (Star Treks fader och skapare) visste ifrån början hur stort Star Trek skulle komma att bli? det tror jag nog ingen visste då faktiskt. Star Wars red ju på Star Treks framgångar mer eller mindre, eller ja, Star Trek underlättade ialla fall för Lucas att kunna presentera något sådant för världen.

Så för min egen del så är det givetvis ett måste att skaffa de massiva DVD samlingsboxarna inom en snar framtid. För Star Trek är seriöst talat en utav de bästa tv-serierna som någonsin gjorts!



/Robin
Gaming Ground Sverige

Dave är plågas fortfarande utav att han fick kicken ur Metallica för snart 30år sedan.

Jag lyssnade på en relativt ny intervju med Megadeths sångare och grundare Dave Mustaine idag. Och han har fortfarande inte släppt det där med Metallica och gått vidare. Fast det är väl å andra sidan lätt för mig att säga. Det kan nog inte känns så där vidare kul att bli kickad utav ett band som senare skulle komma att bli ett utav världens kändaste och mest framgångsrika.

Men kort efter att Dave fick kicken ur Metallica (pga sprit och drogproblem) så startade han Megadeth ihop med sin polare och bassitspelaren Dave Ellefson i L.A 1983. Dave var helt och hållet inställd på hämnd, han ville forma ett band som skulle bli både snabbare, mer aggressivt och tyngre än Metallica.

"After getting fired from Metallica, all I remember is that I wanted blood. Theirs. I wanted to be faster and heavier than them." - Dave Mustaine, Megadeth


Att se Megadeth live är verkligen den ultimata musik uplevelsen. Jag såg de live 1999 i globen, snacka om att trycket var enormt! bilden är lånad ifrån kylehatespuppies.com.

Efter att jag sett på en riktigt lång dokumentär om Dave och Megadeth så kan jag säga det att jag känner igen mig i honom, jag kan relatera tills hans ilska, hämndbegär och besvikelse. Det finns nog inget som jag inte varit med om i princip.

Folk som försökt blåsa mig på pengar, som utnyttjat mig, låstas vänner, backstabbers, ja, listan är lång. Dave har tuggat precis allt det där och mer där till (droger, sprit, kicken ur Metallica, en värdelös far m.m.). Fast ärligt talat så fattar jag inte äns varför han bryr sig om Metallica längre.

Megadeth räknas till en utav de fyra stora inom Trash Metal och de har sålt miljontals skivor, spelat världen över  och gjort flera odödliga låtar.

Personligen så anser jag dessutom att Megadeth äger Metallica (bara deras första skivor som var epic). Metallica sålde sig själva totalt efter 80talet, medans Megadeth däremot fortsatte att leverera ett tungt och aggressivt sound (det finns dock plattor som inte riktigt är typiska Megadeth skivor. T.ex "Risk").

Ta bara dears senaste platta "Endgame" t.ex det är verkligen ett typiskt Megadeth album. Med Dave Ellefson (bas),  Chris Broderick (gitarr) Shawn Drover (trummor) och Mustaine på sång så kan det inte bli annat än ett tungt sound.

Så jag hoppas innerligt att Dave kan släppa hela Metallica grejen och bara gå vidare. För jag anser att han inte har något mer att bevisa, han är redan en rockstjärna med en odödligstatus, samt en legend.



/Robin
Gaming Ground Sverige

Jag var inte äns född när Atari 2600 var aktuell.

Jag kom att tänka på det här med vilka konsoller man har och har ägt genom åren när jag såg en snubbes uber stora spelsamling på nätet idag. Visserligen så hade tydligen personen ifråga samlat på spel osv sedan över 30år tillbaks i tiden (han var född på 50talet).

För min egen del så har jag inte någon direkt större konsolsamling. Men min spelsamling där emot, är rätt så omfattande. Jag tänkte dock lista vilka konsoller jag har just i detta nuet bara för skoj skull, samt så skulle det vara intressant att veta vad DU har för konsoller i din ägo just nu?

Mina konsoller:

Snes
Nes
N64
GC
Sms
MD
PS2
DC
Saturn
Jaguar



/Player X
Gaming Ground Sverige

Den coolaste artisten just nu heter utan tvekan Matt Dixon.

När ni läser det här så är jag ute på resandefot, ville bara tala om det. Så att ni inte undrar varför det dröjer med svar på era kommentarer. Nu on topic. Jag vet inte om ni känner till eller hört talas om den brittiska illustratören Matt Dixon förut? men gillar ni skisser, konstverk osv så kommer ni att gilla det här inläget garanterat.


Matt har en hel del fans. Så det tar sin lilla tid att signera bilder osv.

Jag har precis börjat kolla in Matts verk och skapelser, men redan nu så kan jag säga att han är extremt begåvad och duktig på det han gör. Och jag gillar hans sätt att måla & rita, samt hans val utav karaktärer osv (mörker, metal och pin up).

Gillar ni Matts skisser m.m. så måste ni även checka in hans blogg här! Så vill jag även passa på att önska våra läsare en riktigt bra helg också =)


Och till blåkulla bär det i full fart!


Jag tror inte att en enda bild i sig självt kan bli mycket mer epic än så här.


Metal och brudar ftw!

/Robin
Gaming Ground Sverige

Själv har jag aldrig äns hört talas om Zax förens idag.

Ibland så lönar det sig att läsa gamla tv-dataspelstidningar, för jag bläddrade igenom ett gammalt ex utav PCG från 2001 någon gång imorse. Då fick jag syn på en Jowood Productions titel (Reflexive Entertainment) som jag då aldrig hört eller sett förut.

Zax - The Alien Hunter lät som en riktigt B titel tyckte jag först, men så började jag kolla upp spelet lite närmare. Det skulle visa sig att jag trott helt och hållet fel. För Zax är långt ifrån ett dåligt spel. Zax är ett action/rpg/äventyrs spel för PC, där man i kläder sig rollen som alien/människan Zax som krashlandat på en helt okänd planet.

En planet som bara råkar vara full utav icke vänliga robotar som mer än gärna tar död på allt de ser.


Trodde ni seriöst talat att Zax skulle vara fritt från naken hud?

Målet med Zax är att lösa robot problemet och hjälpa lokal befolkningen på plats, det genom att utföra diverse olika uppdrag. Min första tanke kring Zax efter att sett lite gameplay och läst om spelet på nätet är att titeln ialla fall förtjänar en chans.

I synnerlighet då Zax snittet mellan 70-80% i betyg world wide.



/Robin
Gaming Ground Sverige