Project Zero - Att fota spöken är inte alltid så enkelt

Det är riktigt, riktigt creepy att spela PZ helt ensam i ett nedsläckt rum med hemmabio system.

Jag bänkade mig framför min tv igår och kickade igång Tecmos skräckspel Project Zero (Fatal Frame) från 2001 för PS2. Man spelar som den japanska tjejen Miku som letar efter sin försvunna bror, det leder henne till slut till ett hemsökt hus (Himuro huset).

Man kommer att få underhålla sig med att ta foton på fler talet spöken och undersöka bra många utrymmen innan spelet är slut. Jag har precis börjat att spela första delen, men redan efter en timme så vart det lite så där halvt obehagligt (dock på ett bra sätt).

Och ja, PZ är helt klart ett spel som man ska spela helt själv. En grundregel som jag alltid hållt mig till när det gäller skräckspel (samma sak gäller för böcker och filmer) är att alltid spela dom själv i ett nedsläckt rum.

Jag äger för tillfället bara den första delen utav 4 (det senaste spelet finns dock bara för Wii), men tanken är att jag ska äga alla delerna en dag. Jag kan lugnt rekommendera PZ till alla som gillar skräck och filmer som The Ring och The Grudge.