Streets Of Rage 1 - Megadrive

Titel: Streets of rage
Utvecklare:  Sega
Format: Megadrive
Genre: Beat em up
Releasedatum: Augusti  1991
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +10timmar
Snittbetyg internationellt: 79.17% gamerankings.com

Jag kan ärligt talat säga att jag saknat den här serien så pass mycket att jag kommer att recensera både 2:an och 3:an så småningom.

Det är nästan som man får nostalgitårar i ögonen, kommer ihåg när jag körde det här spelet hemma hos min morbror back in the days (var kanske 11år). I vilket fall som helst, Let´s start cutting the cake, shall we?.

Spelet släpptes 1991 till Sega Mega Drive/Genesis och är ett sid scrollande beat’em up. De som kört Double Dragon eller Final Fight kommer att känna igen sig ganska snabbt. Man har flera olika svårighetsgrader att välja mellan (jag valde dock hard).











Jag kommer ihåg hur pass mycket jag + min morbror nöte det här spelet på 90talet.

Det finns tre olika karaktärer som man kan välja mellan (varje har sin egen unika uppsättning av slag och sparkar). Adam Hunter, Axel Stone och Blaze Fielding.

Bakgrundshistorian är ganska simpel, alla har i uppgift att rensa upp på gatorna från gatugäng och slutligen få tag i Mr X (den stora slut bossen) och få slut på korruption som äger rum inom stadens polismakt.

Det är mycket bus som ska åka på stryk under spelets gång vill jag lova. Vid första anblicken kan man tro att det bara är slå på käft och inget tänka. Det är dock fel, det är mer taktik och strategi än man kan tro. Man ska använda sig av miljöerna, slå/sparka/kasta vid exakt rätt tillfälle (god timing är avgörande mellan liv och död) läsa av bossars attack mönster och hitta deras svagheter och göra processen kort för dom.

Musiken som är komponerad av ”Yuzo Koshiro” är helt fantastisk. Musiken på båtbanan höjer spelet flera snäpp, det blir verkligen ”beating on boat”. Båten gungar samtidigt som man delar ut saftiga smällar och sparkar.








Streets Of Rage serien slår i min mening ALLA beat up spel där ute.

Spelet är dock roligast när man spelar som två spelare. Det är dock dubbelt så svårt att köra som två spelare, dubbelt så många fiender och dubbla bossar på varje bana. All respekt till den personen som kör på hardest och väljer två spelare, låter den ena spelare dö med flit och kör sen igenom hela spelet själv. (Då är man riktigt jäkla duktig).

Somliga bossar är lättare än andra (som det brukar te sig i dom flesta spelen genom historien). Dock är somliga löjligt lätta och en…uber-super-duper-svår. Bossarna är rätt fantasifulla men tyvärr ganska begränsade till attackmönster. Variationen av fiender är rätt stor också, allt ifrån vanliga gäng medlemmar, punkare, kung fu mästare till yxkastande clowner.

Efter att slagit mig igenom horder av fiender och krossat huvet på flertalet bossar för att slutgilltigen sätta stopp för Mr X:s planer för staden så är mitt sammanfattande uttryck och åsikt ”Wow..det här var fortfarande lika kick ass som när jag var liten”.
Kan rekommendera det här spelet till alla som gillar beat’em up.

Plus
+ Tre spelbara karaktärer
+ Två olika slut
+ Båtbanan är grymt nice
+ Flera olika tillhyggen
+ Special attacken
+ Roliga bossar och fiender på gott och ont

Minus
- Begränsad uppsättning av slag och sparkar
- Frusterande seg kontroll till och från
- En block funktion hade varit trevligt
- Slag kombos någon?

Handling/story: 5/10
Inget nytt under solen här inte. Hjälte ska slå på dåliga snubbar och rädda dagen. Några dialoger existerar knappt. Men det är inte heller det som är spelets styrka heller.

Spelkänsla: 8/10
Det är fortfarande en mäktig känsla att köra en piledrive på en punkare samtidigt som det mäktiga soundtracket gör sig påmint I bakgrunden.

Grafik: 8/10
För att vara 1991 så är grafiken väldigt tight. Snygga bakgrunder, texturer och detaljer genom hela spelet.

Ljud/Musik: 8/10
Vad ska man säga. Musiken äger så hårt. Synd bara att det inte vara mer låtar.

Kontroll: 7/10
Segt som kolasmet till och från.

Livslängd: 7/10
Det är visserligen tre olika spelbara karaktärer och två olika slut, två spelar möjlighet, och flera olika svårighetsgrader. Men det finns inte mycket att hämta om man klarat spelet på svåraste en gång. Inget återspelningsvärde precis.

Totalt: 43/60
Ett väldigt bra beat'em up spel kort och gott med en del fläckar. Det finns en del grejer som saknas. Men de fixas till i Streets of rage 2.

/Robin
The Gaming Ground